måndag 18 augusti 2014

On ze roooaaad

Ja men hej! Yes, nu är vi på vägen. Målet är Borås men vi har iiinte bråttom.

Vissa kör. Vissa sover. Vissa äter M&Ms.
Trevlig måndag!

tisdag 15 juli 2014

Mitt Pite

Det är sommar nu. Det börjar bli längesedan jag träffade vissa av mina kära i familjen där uppe. Och som vanligt, som sker nästan varje år, så kommer längtan. Behöver få ge lite uttryck för detta och som vanligt så passar mig skriften väldigt bra.

Mitt Piteå är först och främst FAMILJ. Året runt är det goda middagar med gormet-efterrätter tillsammans, där Linas matidéer ligger i framkant. Det är spontana get-together som någon drar ihop. Sommartid är det sommarkvällar med solnedgångar som aldrig tar slut på en altan, eller i en soffa framför en film. Det är våfflor på Kalahatten. Det är utflykt till Storforsen. Det är härliga sommardagar med bad, grill och frisbee i vårt älskade Yttersta. Det är bergsbestigning på Snöberget. Det är farmors palt, och hennes värmande skratt och oeftergivliga optimism. Det är fjantiga konflikter rörande småsaker, och långa diskussioner. Loppis i badhusparken. Det är givande samtal och förbön. Det är den starka muren av skydd som bara den sociala gemenskapen kan ge. Det är söndagsgudstjänst och kyrkfika. Det är pappas fantastiska lösningar på praktiska problem. Med mera, med mera.

Det är avskalat men suveränt.
När jag växte upp, var det mesta ganska enkelt. Inga bevandrande kulturutflykter behövdes. Ingen fördjupning i dussintals intressen, teknikprylar eller lyxkonsumtion.
Det räckte med att göra eld i kaminen och dricka en kopp kaffe, i sällskap med någon eller i ensamhet.
Däri ligger kanske något som vissa skulle kalla för avsaknad av entreprenörskap. Jag skulle kalla det för avskalat men suveränt. Mitt Pite.
(... som självklart är väldigt präglad av just den familj jag är uppväxt i!)

Fäller en tår av sorg. Djupt inne så älskar jag dig, Piteå.

tisdag 8 juli 2014

Rättfärdighet!! Jag skulle nog inte bli vald till statsminister, men...

...det gör inget. Vill ändå skriva lite om något som jag brinner för.

Först: lite om mig.
När jag blir gammal kommer jag bli en surtant. Jag kan irritera mig i trafiken, folk gör ju fel fastän det är LÄTT att göra rätt, och fastän de måste veta vad som är rätt. Jag blir tokig på sånt. Samma sak när jag ser vuxna människor skräpa ner naturen. Så idiotiskt, just för att folk VET att det är fel. Ändå kan de inte förmå sig att vänta på en sopkorg (oftast några meter/en halv minut). En gång när jag var ute och sprang var det någon som hade spritt vuxenblöjor (oanvända) över hela Döbelnsgatan. Jag kunde inte med detta, så det blev ett kryssande över vägen för att plocka upp alltihopa. En riktig surtant, nåt som jag kanske redan är.

Rätt och fel har alltid funnits som parametrar inom mig, där det alltid har känts bäst att göra det rätta. Min käre far är också av den sorten, möjligtvis kommer generna därifrån.
Har alltid haft svårt för vita lögner. När jag blev vuxen i bussvärlden så kunde jag aldrig ljuga och säga "barnbiljett". 
När jag gör något som jag vet är fel, så känner jag mig som en total bluff. (Det betyder inte alls att jag aldrig gör fel/aldrig ljuger. Dessutom, i gengäld så kan jag vara exempelvis klumpig eller brutalt ärlig. Japp, sån är jag.)

Det här med att vara en person med känsla för rätt och fel, är nåt som man kan känna sig lite löjlig för. Let's face it, det är inga coola egenskaper. Det går inte hem i varken vänskapskretsen eller i samhället i stort.
Har kommit i underfund med att om jag ska älska mig själv, så måste jag älska hela mig och inte bara bitar. Mina egenskaper involverar rättfärdighetstänk. Kan inte ta bort det, och ska inte heller göra det.
Därmed tycker jag att det är tråkigt att rättfärdighetstänk är så oönskvärt "nuförtiden". Inte för att det var bättre förr, men för att det faktiskt har betydelse;

jag tror att lögner och annat som är fel, är saker som formar oss som människor. Inte bara formar oss, utan definierar hur vi mår på insidan, och kanske framför allt hur våra relationer mår. Det är en princip att inte ljuga, men man ska inte tala sanning av princip. Det finns alltid en tanke, en anledning med regler, principer, kompasser. De finns för att leda rätt. Rätt kan aldrig vara fel!

Detta gäller OAVSETT lögn. Kalla den vit, det gör fortfarande något med oss. Och jag ska berätta vad.
Lögner bryter ner våra relationer, och det bryter ner vår självkänsla. De leder till ensamhet och kärlekslöshet. Punkt.
Det tycker jag är en ypperligt bra anledning att göra det som är rätt, i tala sanning/ljuga-frågan.

Det kanske lockar med om jag vänder på det.
Om vi är ärliga i våra uppsåt och om vi eftersträvar att göra det som är rätt mot oss själva och mot varandra, så mår vi bra. Våra relationer mår bra. Om det känns bättre; vi blir lyckliga. Och det är inte någon flyktig lycka vi uppnår, det är en som varar. Det har med något av de bästa sakerna som finns att göra; kärlek och gemenskap. Verklig och sann sådan. Utan skrupler, utan små gröna gubbar som ligger och möglar inom oss och mellan oss. Nä, ett riktigt bra liv, faktiskt. (Vote for rättfärdigheten!)

tisdag 24 juni 2014

Inredningsfunderingar.

I höst hägrar en flytt för oss, som jag tidigare har nämnt.

Jag är inspirerad till tusen och har många, många drömmar när det gäller inredning! Är verkligen inget proffs i detta område. Men det finns goda förutsättningar i det torp som vi ska få hyra. Drömmarna får såklart vänta på sig, en del i alla fall, eftersom vi inte äger torpet. Men med små medel tror jag att det kommer bli mysigt, om det nu går att få mysigare än hur det i nuläget är!

Pendlar dock fram och tillbaka vad gäller stilar. Gammaldags-vackert-inspirerande eller modernt-snyggt-funktionellt!? Har aldrig kunnat sälla mig till en stil och stanna där. Lutar kanske mer åt det gammeldagsa hållet. Med tanke på våra tillgångar för närvarande lär det bli vad det blir, oavsett intention. Även om det inte lär bli något urklipp från Sköna Hem, så hoppas jag att det i alla fall blir lite personligt och hemtrevligt! 

Blev väldigt inspirerad nyss av att läsa den här artikeln. Där tänker jag att vi ska göra en visit i sommar, när vi är där uppe. Uppe i P-town...

Regnar det ute finns alltid sittplatser inomhus.

Dagens husfar

Husmor #3

Här kommer en fiffig grej som min smart man har kommit på, därav rubriken.
Det gäller den oundvikliga mathandlingen. Alla har vi olika stilar här, vissa kör på känsla medan vissa skriver listor in i minsta detalj. Om man inte har en app som ordnar allt automatiskt, haha.Gör man som vi gör, skriver old-fashioned handlingslistor, så kommer här ett hett tips:

Vi har delat upp affären i tre delar. Del 1 är i början och del 3 i slutet av affären. Framför varje vara i listan skriver vi alltså 1, 2 eller 3. Detta innebär att vi i början av handlingen checkar av alla ettor, för att gå vidare till tvåorna och till sist treorna. Mycket mindre rörigt, man vet precis vad man ska ta härnäst. Och man slipper komponera listan helt i gång-ordning. Testa det, du kommer att bli fast! ;)


måndag 23 juni 2014

Dagens husmor

Husmor #2

Något som funkar med eller utan barn i hushållet, men kanske särskilt smidigt om man har en ettåring. All cred till Gunnar Kullberg som visade mig denna fantastiska uppfinning, som jag nog är långtifrån först att föreslå. Men den är ändå grym. Give it up for the Golvtrasa! Allt som behövs är en hushållsduk eller en microfiberduk som i vårt fall, och en vattenfast textilpenna. Aldrig mer sopkorgen full med hushållspapper ;-).



onsdag 18 juni 2014

En skimrande möjlighet?

Var dag är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet.

Så lyder ett ordspråk som är rätt känt, tror jag. Orden smakar gott i munnen hos den som ligger rätt i tiden. Jag tycker också om orden, särskilt den första frasen. Var dag är en gåva. Fånga dagen, är ett än mer hippt uttryck. Här någonstans är det något som börjar känna sig olustigt inom mig.

Varför har någon kommit på att man måste fånga dagen på ett speciellt sätt? För erkänn, det handlar inte om att sitta stilla, om att dröna runt, om att känna sig tom och meningslös. Det är outtalat men förutbestämt att det man bör göra om man ska känna sig hipp och ha uppfattat livet på rätt sätt; det är att ständigt gå runt och känna sig [UPPFYLLD], {UPPRYMD}, [MENINGSFULL], & {LYCKLIG}.

Det låter vackert, men det är inte så himla kul när man helst ska känna och agera efter detta HELA TIDEN. 24 timmar om dagen, 7 dagar i veckan. Jag vill också vara meningsfull... ibland. Då och då.

Precis så är livet, det är ibland. Livet är då och då. Det är ingen nyhet, men behöver ändå upprepas: ingen är lycklig varje sekund av sitt liv, och ingen är peppad varje dag i sitt liv. Den känslan jag kan få ibland, ansatsen inom mig att söka meningsfullheten (för det ska man väl göra, i allt och hela tiden...?). Men sedan; insikten om att idag finns ingen större känsla av meningsfullhet inom mig. Nähä... hur ska jag reagera nu, ska jag känna mig misslyckas och meningsLÖS istället?

Idag är jag tom. Jag har ingen lust inom mig, vill inte göra nåt kul. Vill inte göra nåt tråkigt heller. Vill helst av allt bara låta det vara som det är, leva livet så som det är utifrån de förutsättningar jag har. Därför jag tror på att

var dag är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet.

En möjlighet för mig att få vara precis det jag är, oavsett hur det känns inom mig just idag. Hoppas att du också vet om det, att du behöver inte vara lycklig varenda sekund i ditt liv. Hoppas att du också kan släppa kontrollen på hur du tycker att du borde vara, för det finns ändå inget du kan göra åt saken. Morgondagen är en helt annan femma. Och dina känslor duger faktiskt just NU.