onsdag 30 december 2009

Blogg-instick

Vi håller på att göra mat, den är klar om typ 10 min. Jag passar på att göra ett litet instick mitt i matstojet.
...För att delge tre plus, och faktiskt bara ett minus. Det är viktigt att plussen går i överkant, annars blir livet inte roligt!

Vi börjar med ett minus:
- Det är otroligt många minusgrader ute.

Tre plus:
+ Norah Jones är bra musik att lyssna på när man är kär
+ Ikväll ska jag iväg och hälsa på Livskraft-lägret i Älvsbyn och återse vissa folk
+ Har hunnit gå på stan och införskaffa mig lämpliga accesoirer till nyårsafton idag

Hoppas alla får ett bra nyår och en god fortsättning!

tisdag 29 december 2009

Jomen hej

Nåja.

Vad är väl en bal på slottet?
Hoho.

Nej, skämtåsido, jag har faktiskt väldigt lite inspiration till att blogga just nu! Vet liksom inte vad jag ska skriva som kan vara intressant att läsa!
Att jag fick 12 par sockar i julklapp är inte intressant.

Så jag skriver helt enkelt att vi har haft en mycket bra jul där nere med många skumtomtar med tillhörande mag-gaser (Jonas mage främst märkte vi), slappande och glädjande nog en hel del snö. Vilket för mig var lite oväntat men härligt!

Prommis i det fina vädret!


Anette och Anna-Lena (Jonas moder och moster)

Jonas och Fredrik har skapat en välbrinnande men flyktig fackla.

söndag 20 december 2009

Fjärde advent

Har varit hemma hela dagen och inte märkt av att det är fjärde advent. Kom på det nu när jag läste Elin och Edvards blogginlägg om advent. Den enda adventsgustjänsten jag har gått på var 1:a advent då vi sjöng med kören i Äspered. Men man har inte direkt haft lite att göra i december!
Igår var bröllopet och det känns väldigt skönt såhär efteråt, men samtidigt tråkigt att det redan har hänt. Det var ju så trevligt. Höjdpunkten var när vi sjöng karaoke och dansade till ett schlagermedley som var omgjort till bröllopsvariant ala Sofia och Anders. Det var skojigt, vi var så snygga i våra glittriga tights. Fast, förresten det var nog inte höjdpunkten på kvällen. Men det var väldigt kul. Hela vigseln och festen också var väldigt fin och rolig. Är glad över att ha fått vara med!
Åh, nu börjar jag se fram emot härliga vinterdagar på isen med varm choklad. Det är en speciell känsla att vara utomhus när det är vinter. Den friska luften gör nånting med humöret och sinnesstämningen... Det är svårt att slå.
Suck. Ibland tror jag att jag ska bli galen innan jag har kommit i underfund med i vilken del av landet jag helst vill bo. Just nu står det lika mellan Pite och Borås. Kanske Pite lite mer faktiskt, eftersom man påminns om sina vänner och sin familj när såna här högtider äger rum, som jul och bröllop och annat. Nu har vi ändå byggt upp en umgängeskrets här. Familj har vi ju både här och där, men kompisar är det nog fler av här ändå! Fast det kan ju ändras såklart om man flyttar.
Ja ja, det där löser sig med tiden. Det är bara EN termin kvar och sedan ska Jonas börja söka jobb. Så då får man se vart livet tar vägen. Spännande.
Oj, vad jag kom upp i varv såhär på kvällskvisten. Nu är det bara att gå och lägga sig för jag börjar klockan 07:00 imorgon bitti. Sedan är det julledigt.
På återseende.

torsdag 17 december 2009

Bloggen kommer att byta adress...

till:

http://www.hannasplejs.blogspot.com/

Så i framtiden får ni försöka komma ihåg att skriva i den adressen istället om ni vill komma hit.
Kom ihåg det, www.hannasplejs.blogspot.com.
Vevevepunkthannasplejspunktblogspotpunktkåm.
Eller, för att krångla till det ytterligare och ta det på rövarspråket:
vovevovevovepopunonkoktothohanononasospoplolejojsospopunonkoktotboblologogsospopototpopunonkoktotkokåmom.
Om ni glömmer det nu är det skamvrån som gäller! :-D

onsdag 16 december 2009

Tankemönster

Jag tror att Jesus dog för oss bl.a. för att vi skulle räta på ryggarna, ha ett bra självförtroende och vara stolta över oss själva. Och att detta får prägla våra tankemönster också. Det är inte tack vare oss själva som vi kan känna att vi duger, men vi får ändå känna det.

Jag är verkligen inget stort fan av tankar i stil med att "Jag duger inte. Kommer aldrig att göra det. Suck. Men Jesus är bra." Tror inte att det var tanken. Jag tänker att tanken var att vi skulle kunna titta på oss själva och tänka oss en bra bild. Och kunna försonas med oss själva när vi gör fel och misstag. Inte tänka "Fy vilken äcklig syndare jag är. Tur att Jesus förlåter mig." utan "Jag är förlåten. Jesus älskar mig så varför skulle inte jag kunna räta på ryggen?".
Jag menar, det räcker ju med att vi är medvetna om vårt misstag och faktiskt känner ånger, dåligt samvete elller skuld. Poängen är ju inte att vi ska gå omkring och känna det för jämnan, utan att vi ska kunna glädjas åt oss själva i Jesus (Jag gläder mig i Dig), för att vi är förlåtna.
Tänk så härligt att tänka så!
Hur tänker ni??

lördag 12 december 2009

En insikt

Hej!
När jag läste det förra inlägget om att vara otillräcklig, så kom jag på att de enda man behöver vara tillräcklig för är ju sina vänner och sin familj. Och inför dom är jag ju tillräcklig. Jag tror att jag presterar nog bra i de relationerna. Även om alla kan ha sina svackor och göra nåt misstag ibland. Jag tror faktiskt att jag är en rätt så bra människa att ha och göra med i de flesta fall.

Tyvärr kan jag inte berätta vad vi har gjort ikväll och vad vi ska göra imorrn. Men det var väldigt trevligt och det kommer nog att bli det imorrn också. :D

Aifos och Sredna kan väl vara två kodord. hihii :):)

tisdag 8 december 2009

Bön

Jag behöver lite hjälp! Kan ni be för mig? Har upptäckt att jag inte har en ledig stund på två och en halv vecka undefär. Och det känns ändå som att jag inte hinner nånting eller räcker till...
Tack på förhand :)

söndag 6 december 2009

Hemma igen

Hej! Nu när vi är i Norrligaste Norrland, haha, (som sörlänningen skulle ha sagt), så är det dags att dra tre plus och tre minus.

Tre minus
- Ingen av oss har packat upp än
- De två gamla fönsterlamporna i vardagsrumsfönstrena är osmart nog inbyggda i elementen under, vilket betyder att man måste ha sönder lamporna för att få bort dom överhuvudtaget. Ännu en fascinerande grej med huset vi bor i.
- Det är inte minusgrader ute

Tre plus:
+ Vi är hemma
+ Det är mysigt med adventspynt
+ Jag längtar efter att bli större...

Ciao får naow.

torsdag 26 november 2009

Om sistens

Hej kära vänner!
Inte för att jag känner mig så sugen på att uttrycka mig i skrift, men ändå.

I helgen sjöng vi, jag, Jonas, Fredrik och Anette. Och en till från Äspereds församling, Marianne. Vi ledde lovsången på en gudstjänst, och så fick jag sjunga två solosånger. Det var skojigt, men av någon anledning så var jag otroligt nervös den dagen och hade inte det bästa självförtroendet. Ibland blir det sådär för mig, jag kan ha en kolugn och säker dag och en skakig dag. Fast oftast är jag inte nervös. Det kanske var för att det var första gången jag sjöng i Äspered och hade allas förväntningar på mig. Fast nu kommer jag på att det inte var första gången, för typ tre år sedan sjöng vi ju där några hjälmaredare.

Hursomhelst, så gjorde jag bort mig totalt på nattvarden i söndags. Eftersom att vi skulle spela lovsånger under nattvardsgången så viskade Fredrik till mig precis innan; "Vi tar först". När han sa det fick jag verkligen siktet inställt på att komma först. Jag lyssnade inte alls när prästen förklarade hur det skulle gå till, utan siktade in mig på scenen och den plats där prästen och medhjälparen stod. När han hade slutat prata och sagt att allt är tillrett i princip kapplöpte jag mig fram dit och tog mig ett nattvardsbröd. Jag fattade ingenting när prästen tittade lite konstigt och ursäktande på mig på samma gång. "Ja, jättefint, jag tror vi ska göra såhär, men det är inte så lätt att veta, inte lätt alls..." mumlade prästen och jag undrade om han skulle kunna förmedla vad som var fel. Jag insåg tillslut att de ville ha ner mig från scenen, så jag backade ner. Till slut gick det upp för mig att prästen ville att vi skulle stå på en rad nedanför scenen och att de skulle gå runt och ge. Tack för informationen, tänkte jag. Om de bara hade kunnat säga det hade jag ju sluppit stå där som ett fån! Haha. Typiskt att det alltid är jag som inte fattar och gör något knäppt. Är det jag som lyssnar dåligt eller är det folket som förklarar otydligt?

Av många fina kommentarer efteråt att döma verkar det ändå ha gått ganska bra för mig. Fastän jag kände mig som en rymdvarelse hela dagen.

Förra veckan var det verkligen körigt på praktiken, vaccination och handledare som VAB:ar (Vård Av Barn), plus att det var mycket press i och med B-uppsatsen som skulle och ska skrivas. Höll nästan på att säcka ihop totalt förra veckan. I veckan känns det bättre, men efter att just ha haft handledning av uppsatsen är jag riktigt besviken. Besviken på skolan och lärarna... Det var så att jag hade arbetat med en del av uppsatsen, dataanalysen, väldigt länge. Jag glömde att spara den så den försvann och då fick jag skriva om den igen. Tro mig, jag var inte lycklig över det. Nu på handledningen berättar läraren att de har missbedömt den delen och att den nivån är för hög med tanke på vad vi har lärt oss innan. Den litteratur (som jag har läst igenom och skrivit väldigt fint ifrån, två gånger) som vi blev instruerade att läsa skulle vi inte alls läsa eller ha med överhuvudtaget. De sa att vi skulle kapa av hela den delen. Personligen känner jag mig besviken över att de gör så, speciellt när man har så otroligt fullt upp och nästan klappar ihop på grund av arbetsbördan. Det känns inte alls mycket värt det jag läste och skrev. Min tid känns verkligen inte mycket värd heller. Näe usch vad putt jag är!
Men nu har vi verkligen kommit långt i vår uppsats och det är inte mycket kvar. Så jag försöker att inte bry mig för mycket om det. Men jag blir ledsen när jag tänker på det.

Nu ska jag sluta! Det blev så långt. Det blir väl så när man inte skriver så ofta kanske. Hoppas ni har läst ändå.
Tack och adjö.

Kommentera mera

Jag saknar er där hemma i Pite! Kan ni inte lämna ett ord eller två så jag får höra hur ni har det?
:-)

fredag 20 november 2009

Klagblogg

Hej! Jag tror jag ska döpa om den här bloggen till Hannas klagarblogg. För här kommer ännu ett dystert ärende. Haha. Nej, men det är faktiskt ett bra forum om man vill delge sina nära och kära något.
Just nu vill jag bara delge att det mesta är bra förutom att jag har en nästäppa och en snuva som har följt med länge. Och så mår jag illa vissa nätter/morgnar, har nå konstiga attacker då magen vänds uppochner. Tror det beror på stress. Så be hemskt gärna för detta. Tack!
(Har pratat med vc och där säger dom ett ord: Kortison-nässpray! Så kanske det gör susen?)

Förresten kan skriva lite till.
Det har varit fint med sol idag för typ andra/tredje dagen sedan vi kom hit. Väldigt härligt, har promenerat lite. Jonas har haft sin sista dag på praktiken idag. Han fick en bibel av en patient. Väldigt fint tycker jag. Lite roligt också, men patienten visste förstås inte att han också var kristen. Imorrn ska vi träffa lite hjälmisar. Några från klassen på Hjämared med andra ord. Ska bli skojigt! Vi ska baada. På det tropiska fantastiska stadsparksbadet i Borås.

Hej hej tjej tjej!

söndag 15 november 2009

Allmän deklaration

Ni som känner mig och vet hur det har varit/är...
Jag mår bättre.
:-)

onsdag 11 november 2009

Update om mig

Goderafton.
Ikväll är jag glad. Det är bra att blogga då, för då verkar det som att man jämt är glad för dom som läser;). Fast, vid närmare eftertanke är ju inte det speciellt eftersträvansvärt. Egentligen.
Har varit ledsen ett par dagar, delvis på grund av farmor. Nu är det dock dags att muntra upp sig lite.

Det går bra på praktiken fast det har liksom inte kommit igång så mycket än. Det har varit lite stressigt. Idag har jag gått med undersköterskorna och då har det varit lugnt. För det var en lugn dag på avdelningen. Det är bra, men samtidigt så lär man inte känna patienterna så mycket om man bara sitter och rullar tummarna. Så jag har lite koll på dom nu. Observera; lite.
Jag hoppas på att kunna läsa lite mer om varje patient imorrn. Sjuksköterska känns i varje fall mer och mer bra, åtminstone i jämförelsen med andra vårdyrken. Alltså det är inget fel på att vara exempelvis undersköterska eller läkare, men det känns kul att jag ska bli just sjuksköterska. Det är nog lite mer min grej. Och jag trivs med att praktisera som det.

Ja, ja. Förutom att vi är duktiga och har praktik på dagarna händer inte så mycket annat än att vi får god mat varje dag gratis och att vi har joinat en kör. :-) Känns roligt! Och så ska vi sjunga på en gudstjänst inte nu på söndag men nästa. Ska bli skojigt.

måndag 9 november 2009

Längesen sist

Nu var det ett bra tag sen sist. Det är mycket som har hänt och jag har inte haft någon dator en tid, men nu är jag back on track! Men jag måste säga att jag är inte säker på om jag kommer att blogga lika ofta i fortsättningen...

Idag har jag haft första dagen på min praktik på äldreboenden i Brämhult. Ett bra intryck har jag fått, även om det var lite stressigt. Det svåraste idag var nog att hitta. Eller det kommer att bli det svåraste, rättare sagt. Men annars tror jag det blir trevligt.
Just nu är jag rätt så hungrig. När jag är stressad så tar det dubbelt så lång tid för mig att äta. Lunchen blev sen idag. Jag hann bara få i mig kanske 2/3 portion. Ändå tog det minst en halvtimme att få i sig den. Det bara växer i munnen liksom.

På ett sätt är det tråkigt att inte ha hemgrupp och såna saker, men på ett sätt är det rätt så skönt också att vara ledig på kvällarna och kunna ägna sig åt vad man vill. Vi ska kanske vara med i en kör här i Äspered och sjunga på advent. Det verkar som en lagom rolig aktivitet att ha. Och så kan vi vara med på gympapass på måndagar om vi vill. Men inga måsten, vilket är skönt!
Nu ska jag se om det finns nå toblerone. Om det gör det kommer det inte finnas kvar så mycket längre till.

torsdag 22 oktober 2009

Ankommen i Äspered med båda fötterna på jorden

Nu är vi båda två här nere. Jag har anlänt hos min daarling klämentajn och vi bor i ett jättemysigt gårdshus, skulle man kunna kalla det, hos Jonas mamma och pappa. Det är grejer. Skillnaden nu mot för tidigare visiter här är väl att det är mycket mer vardag nu; Jonas har praktik och jag har rapport och seminarium att jobba med. Så det är bra att alla är borta på dagarna, då har jag ingen chans att tänka att det är en rolig semester jag är på, utan tvingas inse att plugget är nödvändigt.
Det var härligt att flyga och veta att man skulle få träffa sin älskling igen. Det känns jättekul att få vara här med Jonas, och även "svärisarna". Haha.
Just nu har jag inte så mycket att säga. Har pluggat klart för idag och ingen har kommit hem än, men det är för tidigt för att börja med maten. Så inte så mycket har jag att göra. Nu vet jag. Nån dag när jag är ensam här, och kommer på det lite tidigare, ska jag sätta på bastun och basta som ett avbrott i plugget. Helt ensam, med lite härlig musik. Hur lyxigt är inte det??!!? Jag längtar!
Det är så roligt att vara här och träffa alla. Har jag sagt det?
Typiskt bara att det alltid är folk som man inte kan träffa, p.g.a. avståndet. Drömmen vore ju att sammanföra alla människor till en plats, precis som på bröllopet. Kan man inte få ha bröllop en gång till?? Det vore skoj. Äsch. Nu är det dax att se om det finns nåt annat att sitta på. Rumpan blir ju helt avkapad av denna pall.

fredag 16 oktober 2009

onsdag 14 oktober 2009

Får man ha intressen som man inte är så high på?

Hej! Nu har jag inte bloggat på några dagar. Som ni märker. Det är för att jag inte har haft tid att ens tänka på bloggen överhuvudtaget. När det är mycket som händer så blir den inte så stor och viktig. Det är ganska bra. Bloggen är trots allt inte det största intresset jag har. Men lite skoj är det att få ha en egen sida och skriva precis vad man vill på. frfireonbdjnvlakfapofmkjdfo. Det där fick jag skriva för jag kände för det! Lite skoj är det faktiskt!

Bloggprofilen, förresten... Ehm, jag märke nyss att jag har med "discgolf" som intresse. Och så kom jag att tänka på den gången vi frisbee-golfade i Borås. Det var Jonas, en kompis till Jonas och jag. Det gick inte så väldigt bra för mig. Mitt första utkast hamnade inte rakt fram utan till vänster 90 grader, där Jonas kompis stod. Och höjden på discen var precis lagom för att träffa honom där det gör som mest ont. Det var inte det minst pinsamma jag har varit med om faktiskt. Lyckades kasta discen på honom en gång till lite senare i gamet, i armen. Och så tänkte jag; undrar vad han skulle tänka om han läste att ett av mina intressen är discgolf.
Men sen tänker jag att vi alla fick oss ett gott skratt och att om han vill tro att jag är en norrlänsk drulle så får han det. Jag vet ju bättre själv :). Annars brukar jag ju inte vara så himla dålig på det där liksom.

Åh vad jag längtar efter min man. Det var ett tag sen vi träffades nu. Och så längtar jag efter att komma ner för det blir härligt att få träffa en av mina familjer. Svärfamiljen.
Jag är hemma idag, egentligen har jag praktik, men känner mig inte frisk p.g.a. förkylningen. Behöver vila upp mig. Det är inte det att jag inte vill vara där, det är väldigt kul och givande att vara på praktiken och det kommer jag säkert sakna sen.

Hej svej /Lingontjej

torsdag 8 oktober 2009

Kaos

Hej! Just nu är det lite smått kaos. Det var mer kaos innan vi hade ätit. Ibland har jag och Jonas en tendens till att reta upp oss på varandra bara för att vara tvärs-över, och detta sker av någon underlig anledning alltid när vi är väldigt hungriga och ska göra mat. Så ibland blir det en del missförstånd i kommunikationen vid matlagningen. Ibland vill man nästan missförstå. Sen när man har ätit klart så är allt helt underbart igen och om man någonsin har haft några problem så är de som bortblåsta. Moahha.
Tillbaka till kaoset... Jo det består i att Jonas åker på söndag och fram tills dess har vi bara en förmiddag att spendera tillsammans. Vi har "råkat" boka in saker både ikväll och imorgon kväll. Det är lite ledsamt när man tänker på det. Jag jobbar lördag kväll och söndag dag. Så kl tjugo över sex på söndagmorgon är det goodbajs. Känns sådäär.
Men på praktiken är det trevligt vill jag lova. Jag och min handledare går väldigt bra ihop, kanske nästan lite för bra. Vi har lik humor. Det blev lite för skojigt idag, när vi upptäckte en krossad Panodil på golvet i läkemedelsrummet, och associerade fritt till historien om de två tomaterna som gick över vägen, och så... Ja, ni vet fortsättningen. På den nivån är det i alla fall. Vi skrattade så jag hade svårt att inte spilla från sprutan med läkemedel som jag just hade dragit upp. Oj oj oj. Men hav förtröstan, det är inte ofta det är så!
Imorrn har Jonas examination på akupunktur. Just ja, jag har fått akupunktur av Jonas igår, för huvudvärk. Han var väldigt duktig! Tyvärr blev det inte så mycket bättre, men det berodde nog mer på att jag inte hade tillräckligt ont.
Jonas diskar. Jag njuter av att inte diska. Kanske njuter lite för mycket.
/Hanna, ssk-stud. (som jag har skrivit överallt där jag har dokumenterat idag. Puh.)

tisdag 6 oktober 2009

Falskt alarm

...det var bara vår granne Roger! Vi tycker om dig Roger men just nu hade det varit fint om Jonas hade öppnat dörren och klampat uppför trappan. No offence!
Jahapp, bara att återgå till mina högst viktiga saker: Surfa lite otänkt fram och tillbaka utan någon egentlig plan, linserna kliar och superunderstället kliar också, och det är varmt på benen där datorn ligger och hettar, men jag IDS it göra nått åt saken, så därför fortsätter jag nu med mina högst viktiga sysslor, och hoppas att Jonas kommer hem snart så jag får anledning att röra på fläsksteken. :)

Min älskling...

Just NU kommer Jonas hem...GaAAAH vad roligt jag storknar. Hi hi!

söndag 4 oktober 2009

Framtidsfunderingar

Om jag fick välja så skulle jag vilja bo på nåt lantligt och vackert ställe, som ändå har högst 20-25 minuters bilfärd in till en stad. Det vore perfekt om det också fanns en större stad inom ca 7-10 mil bort. I Den större staden skulle man ha fler möjligheter vad gäller utbud av kultur, kyrklig och utomkyrkliga verksamheter, konsumtion, människor, evenemang, mat, musik, och annat som inte finns i mindre städer.
Den stad och kommun som man själv hör till får dock inte vara allt för stor, för då får man ingen gemensam känsla för staden.
Huset som jag vill bo i ska helst vara ganska rymligt, men det är inget måste. Jag vill hemskt gärna bo i ett hus med mer än ett plan, vilket jag ofta har önskat mig. Tomten ska vara ganska stor. Landskapet får gärna vara öppet, med lite fina vyer och fina solnedgångar. Om det finns en sjö eller ett vattendrag i närheten så är det ett stort plus. Om det inte är öppet får det gärna vara lite skogigt. Men det ska heller inte vara en mil till närmaste granne, för man vill inte bo helt ensam. Man vill kunna ha gemenskap med grannarna. Barn behöver lite kompisar i närheten. Därför är det bra om man inte bor helt utanför den by eller det samhälle som ligger närmast. Det får vara glesbyggt, men helst inte glesbefolkat!

Det finns mycket man önskar sig... Om man köper hus är ju det ett långtidsprojekt, alltså man ska förmodligen bo där större delen av livet. Därför är det viktigt att man tror att man kan trivas där, men det finns också mycket fina hus med fina lägen som duger bra trots att de inte går helt i linje med ens idealbild. Även om man inte får det man har tänkt sig överhuvudtaget. Det som händer i framtiden kommer att bli bra även om det inte alls är likt något som man har fantiserat om. Om man inte skaffar sig schabloner av vad man vill ha, har man en bättre möjlighet att vara tacksam över det som man får till låns. Än så länge har min Gud försett mig med allt jag behöver och mer därtill.
Faktiskt, så är det egentligen ganska onödigt och kanske till och med dumt att göra som jag just har gjort. Jag har mina svagheter.

Men - jag ser fram emot den dagen vi får råd att börja titta på hus på riktigt och råd att ha en bil. Idag cyklade vi och handlade, det var regningt och kallt. Såna tillfällen vore det skönt med en bil. Det kommer i sinom tid. Om vi nu blir klara med vår skola någon gång detta livet, och mot förmodan får ett jobb också, så borde "våra" "drömmar" om bil och hus också gå i uppfyllelse.
Nu har jag "svamlat" på rätt länge om mina tankar inför framtiden. Det får räcka för denna gången. Nu återstår bara att delge en glad nyhet; Två av våra kompisar ska gifta sig i december! Vi tycker det ska bli kul och ser mycket fram emot detta.
Tack för idag.

fredag 2 oktober 2009

Goderafton

Ikväll har jag varit på en väldigt bra gudstjänst med musiktema. Jonas var hemma, men jag följde med Sofia och Jonas (Alfhorn von Beetzen) som båda också hade en andra hälft att komma hem till efteråt. Det vill säga att vi inte stannade mer än till mötets slut. Det kändes skönt, för jag var trött och ville gärna hänga med min Jonas. Och nu sitter jag här vid datorn och Jonas vid teve:n. Hehe. Men vi är i alla fall i samma rum... och vi "hänger" faktiskt! Snart kanske vi ser på en film. Om inte jag hinner somna först...
Tillbaka till gudstjänsten: Det var Torgny Wirén som höll i snacket. Han som har skrivit bl.a. andaktsboken "Under ytan". Han pratade inte så länge men han var härlig att lyssna på och hade två fina historier om hundar, med fina poänger i slutet. Den första handlade om att även fast vi ofta måste skiljas från våra vänner och vår familj någon gång i det här livet, så är det värt att ha varandra den tid vi har.
Sång och musik sköttes av Peter och Ellinor Stenlund, som var otroligt duktiga och sjöng och spelade fantastiskt vackert. Gudstjänsten hade en helhet i budskapet, talet och sången (texterna) gick i linje med varandra, vilket lyfte hela stunden.

Apropå hundar, förresten. Hundar är djur som jag har börjat känna mer varmt för. Fast jag var riktigt rädd för schäfern som vi mötte vid discgolfbanan. Men jag kan ändå liksom connecta med vissa hundar, vilket jag aldrig gjorde förut. Förr hade jag ingen relation med någon hund överhuvudtaget. Svärfamiljens hund är den bästa hunden jag vet, och det var han som först gjorde att jag smälte lite mer inför den djurarten. Det går inte att tycka illa om honom. Och vi har ju varit med ett tag nu, två år drygt tror jag, så man börjar bli riktigt tajt. Det känns kul att ha någon hund som känner igen en när man träffas! Vi saknar dig, Ludde!

Åh. Nu blev det nästan sorgligt.
Imorrn ska vi (i alla fall Jonas) till Boda Borg! Det ska bli riktigt kul.

tisdag 29 september 2009

Fy bubblan

Har bara en sak att säga.

Det är så jobbigt att diska!!

Ni som har diskmaskin, ni förstår inte vidden av den pina som vi hand-diskare dagligen utsätts för. Städa, plugga, tvätta, handla, you name it. Det blir en ren barnlek, en barnlek när man jämför med hur tråkigt det är att diska. Torka kan jag göra, plocka ur diskstället kan jag göra, men diska får mig att tänka på långa väntetider eller magont eller nåt annat trist. Så är det.

Imorrn har vi tenta. Jag är kolugn. Nu blir jag nervös för att jag insåg hur lugn jag är.
Det går nog bra. Ni får gärna be för praktiken som startar på torsdag också. Be för Jonas också, när ni ändå håller på, för han är förkyld och opigg.

Ikväll: Jonas spelar ett spel som går ut på att riva byggnader. Lisa och jag har sjungit och spelat blandad musik.


Jonas i färd med att åka Höjdskräcken.

måndag 28 september 2009

Två paranteser

Jo, angående bloggen.

Besök med risk för norrlands-skogs-chock. Alltså det är rätt starkt norr-tema i och med bilderna i bakgrunden, men det var mest för att jag som sagt har experimenterat lite och inte för att jag är någon slags blåbär- och lingon-fanatiker. Men jag har ju fått beröm för det redan, så det kan ju inte vara så farligt ändå, det blev ju rätt så fint trots allt.

Adressen är ju fortfarande hannaochjonas.blogspot.com. Hm, det har ju inte jag tänkt på alls. Kanske man ska skaffa en ny blogg men kopiera designen? Äsch, jag som trodde jag var klar... Jaja, vi får se vad som händer, jag hör av mig vid ändringar!

Ikväll har vi haft hemgrupp. Imorrn är det inga scouter, för vi ska träffas på onsdag istället och besöka sjulnäs-scouterna. Lite week information bara.

söndag 27 september 2009

Från kollektiv till individuell

Ja, godkväll gott folk.
Här händer det saker.
Det viktigaste som har hänt här är väl att bloggen har gått från att ha två bloggare till att ha en. Fast det är egentligen ingen egentlig skillnad - ända sedan det ändrades från att vara bröllopsblogg till vanlig blogg har Jonas bara bloggat en gång. Men jag har ändå tyckt att det har varit kul att ha den tillsammans. Men nu läser Jonas inte ens inläggen och då känns det lite konstigt att bloggen ska heta "Jonas och Hanna". Så that's it - nu är det mera "min" blogg. Fast jag tänker mig ändå att det kommer att skrivas en del om Jonas och oss, det kan ju vara intressant att få höra lite om också.

Sen har jag äntligen kommit på hur man sätter in sin egen bakgrund i bloggen, och så har jag experimenterat lite med paint och så, eftersom vi inte har nåt photoshop eller liknande. Är rätt så stolt över vad jag lyckats åstadkomma. Html-koderna är och fortsätter dock vara ett mysterium för mig. Man lär en bit i taget liksom.
Ikväll är vi lite blödiga, Jonas och jag. Vi har pratat lite om när vi ska vara ifrån varandra. 14 dagar. Utmaning, utmaning!

lördag 26 september 2009

Hej och godmorgon

Idag är det lördag. Jonas ska åka till skolan, för han har mycket att göra inför en tenta som nalkas snart. Det måste vara tråkigt att vara i skolan på en lördag. Men, desto roligare är det väl att komma hem från skolan antar jag :-). Vi får se om han åker dit imorgon också, han planerar för det i alla fall. Vi har båda ganska fullt upp nu. Jag har också tentor nästa vecka, och min praktik börjar också.
Igår fick jag reda på att... hm, vad hette det, Bodaklint? I Brämhult (ni vet juicen!) finns det flera äldreboenden i alla fall var jag har fått praktikplats lite längre fram. Känns skönt, nu slipper jag och Jonas vara ifrån varandra så länge. Han har ju också fått en praktik där, som ni har läst tidigare... En rätt så lång praktik. Men nu kommer vi att ses ändå. Som mest två veckor är vi ifrån varandra om allt går enligt planerna.
Ska bli kul att träffa er i Äspered lite mer! För det får vi se hur det blir under jul, för jag har nämligen en annan praktik då, det kan hända att mellandagarna måste praktiseras på...
Ikväll ska vi äta tacos för andra helgen i rad. Men varför inte :-)

torsdag 24 september 2009

Kärlek=vetenskapligt?

Kära läsare!
Idag har det varit en så rolig dag! Den började med plugg, såklart, på förmiddagen, och det var förstås inte så överdrivet kul.
Klockan ett lunchade jag med Lisa, och vi hade inte träffats på länge. Det var verkligen kul att träffa henne och prata om allt och inget, vi har både avhandlat detta med hus och detta med barn. Vad vi sa om det är inget som jag tänker förtälja här! Men vi är i alla fall inte så oliktänkande. Och så träffade jag Sofia på stan också, mycket trevligt!
Det visade sig under dagen att både jag och Lisa är i kortframkallar- och albuminsättnings-tagen. Så vi har handlat pennor och lim och album, och nu är det bara att sätta igång med pysslet! Mina beställda kort kom idag, dom blev jättefina och jag är SÅ inspirerad! Faktum är att jag sitter faktiskt och pluggar nu, egentligen, men jag håller nästan på att spricka (av vadå?) för att det ska bli så roligt att komma igång med kreationerna att jag nästan kolar av.

Ja nu har ni fått reda på det!

Sedan, en till sak...
VARFÖR är det så många som inte kan tänka sig att Gud finns på grund av att det inte går att besvisa vetenskapligt? Det håller inte tycker jag! I alla fall inte om man tror på exempelvis kärlek, att det finns. För det går väl inte heller att bevisa vetenskapligt?? Eller t.e.x. skuldkänslor.
Ta en sak som kärlek. Gemene man pratar om kärlek som om det vore något helt självklart. Samtidigt tror man på evolutionsteorin. Evolutionsteorin bygger på teorin om att "den starkaste överlever". Men för mig är kärlek inte att vara stark, utan att våga och kunna vara svag. Om kärleken fanns med skulle det i alla fall inte vara den som gjorde att vi har utvecklats och blivit de människor som vi är idag. Kärlek skulle ha förstört för människans utveckling. Varför pratar alla om att kärlek är det vi behöver i livet då?
Är steget egentligen så långt från att erkänna att det finns något som heter kärlek, till att säga att det kan finnas en Gud? Kärleken pekar ju på Gud, för sjutton... Eller snarare, den kommer ifrån honom. Det är för mig så självklart. Men jag förstår att det inte känns lika självklart för många andra. Många har verkligen inte med sig det "tänket", utan ett helt annat som utesluter allt som faktiskt går att bevisa vetenskapligt. Jaja, enligt mig är de i varje fall inkonsekventa!

Tack för idag /Hanna

tisdag 22 september 2009

Inte ett tyst vittne

Idag är en härlig dag!

För ett tag sen så bloggade jag om att det var saker som kändes tunga. Vet om att många ber för oss, även om det kanske inte finns hundra skäl till det. Tycker att det är på sin plats att tacka för det, och även dela med oss av att det känns bättre nu. Tror att bönen gör skillnad, inte i sig, men att Jesus kan komma närmare oss och göra oss mer öppna för hans kärlek genom bönen. Egentligen är det ju inget som har förändrats, men jag känner ändå att förändring sker på insidan, dels genom att få förbön men också genom att be själv. Idag är jag tacksam för att jag har fått allt som jag har, när jag för ett tag sedan bara såg problemen i allt. En viktig nyansskillnad! Så bara så ni vet, därute i cyperspacet, så mår vi båda två hyffsat bra nu!

fredag 18 september 2009

Nyklippt

Idag har jag varit hos min frisör. Först glömde jag tiden, så hon ringde och jag fick komma med en gång. Som tur var hade hon inga kunder efter mig. Jag har en väldigt schysst hårklippare.

Resultatet tänkte jag faktiskt presentera på bloggen. Ni får alltså se hur det blev före någon annan! Jonas har inte sett nåt än. Undra om han märker nåt, hihi. Det brukar ta ett tag nämligen...

Kan passa på att lägga upp en pannbrottningsmatch mellan mina söta kusiner...

...och en bild på en mysig dukning hemma hos oss när vi hade middagsgäster.

torsdag 17 september 2009

Praktiker, grupparbeten och grammatik

Ey folket! Just nu har jag lite att göra så jag bloggar.

Kan börja med ett "avslöjande". Jonas kommer att göra praktik i sex veckor i Borås och jag kommer förmodligen att göra fyra veckors praktik i Borås, mina två första veckor sammanfaller med Jonas två sista veckor i sexveckorspraktiken. Jonas kommer att försöka få sin tvåveckorspraktik (som kommer direkt efter hans långa praktik och därmed sammanfaller med de två sista veckorna i min fyraveckorspraktik) i Borås så att vi är där samtidigt och åker hem samtidigt. Vilket betyder att Äspered kommer att vara osäkert på grund av norrlänningar i sammanlagt åtta veckor (Jonas i åtta veckor, jag i sammanlagt fem om jag hälsar på i en vecka under början av Jonas praktik förutom min egen). Hängde ni mé?
Det blir bra att Jonas familj får "rå om" Jonas lite extra och kul för honom att träffa dom lite. Och kul för mig, som kommer att vara där en bra stund jag också.

Vi har grupparbeten i en kurs, och har träffats idag och försökt att göra upp rehabiliteringsplan och satt sjukdomar på neurologiska fall. Det har varit otroligt lärorikt, kul att få sätta igång hjärnan lite. Rehabiliteringen har gett massor, man får verkligen igång sjukskötersketänket av att göra planer på fall. Och vi har haft en väldigt bra diskussion på vad som egentligen är sjuksköterskans profession, och vad som inte är det, vilket jag personligen tycker är bland det svåraste att greppa. Antar att när man kommer ut på praktiken kommer man förstå mer och mer. Det var kul att komma ut lite bland folk.

En grej som jag har märkt med skolan är att 1. De är otroligt noga med hur man själv formulerar sig och vilket språk man använder. 2. Ibland har de själva helt obegripliga beskrivningar av saker och ting och en grammatik som en tio-åring skulle kunna skriva bättre. Typ inga kommatecken där det ska vara det. Jag kan bli så konfunderad av sånt, men oftast förstår man ändå vad läraren menar. Tycker dock att det är dålig stil att vara så petig med språket med oss när de inte lägger ner någon möda alls själva på att ha ett bra formulerat och grammatiskt korrekt språk i sina beskrivningar. Men men, det är ju inget som gör att studierna rasar ihop direkt. Bara en "intressant" sak att anmärka på.

måndag 14 september 2009

Namn på människor

Zion, Essaias, Enya, Havanna, Cayenne och Lee-Lo.
Detta är namn som folk döper sina barn till, lästa på några namn-forum här på i-net.
Vissa gånger måste man nästan skratta när man ser hur folk tänker med namnen, en del namn är verkligen knasiga! En del är visserligen fina att uttala och klingar bra, men när det är ett helt påhittat ord så blir det ändå lite konstigt att tänka att någon skulle heta det. Nuförtiden heter ju vissa Hannabis, Marijana och Odd. Nej, tacka vet jag de gamla goda namnen...

Det är roligt att fundera på namn. (Och vilka namn som man kan tänka sig att ge åt ett eventuellt barn.) Extra roligt när man egentligen har tid att plugga också.
Jag gillar inte för ovanliga namn, men några stycken är fina fastän de inte är världens vanligaste. I bilen hem från söder-resan diskuterade vi namn, Lina hade nåt fint som hon hade hittat på själv. Men det var hemligt. Kommer inte ihåg riktigt vad det var. Jonas hävdade att det inte är rätt mot barnet om man inte ger det vanligaste namnet som finns åt honom/henne. Fast jag tror inte att han var riktigt seriös. Men jag håller med honom, det ska inte vara för ovanligt.
Ett urval av namn som jag tycker är fina just nu: Alma, Jennie, Rebecka, Elvira, Annie. Killnamn: Jakob, Daniel, Edvin, Noa, Johannes. Såg just att jag har kusiner som heter alla utom ett namn (Noa). Ojdå.

Som ni ser så har jag pillat lite med bloggens layout!
Hoppas ni gillar det.

torsdag 10 september 2009

Dagens bedrift

Ja, i brist på fantasi... (rubriken)
Just nu väntar vi på att ugnen ska bli varm så att vi kan stoppa in ICA:s färdigmarinerade texmex-kyckling. Typ som Stinas, ni vet. Det är väldigt gott. Elin: Det är inte den enda rätten på vår mat-meny. Vi äter annat också. Ibland.
Jag är jättehungriiiiig!

Idag har varit en lite konstig dag. Man kan tro att Jonas åker iväg till skolan och jag sitter i Piteå och pluggar någonstans, och allt är frid och fröjd en torsdag. Men icke sa nicke! Sedan några dagar har vi haft ett obehagligt flimmer från lamporna i gröna rummet och vardagsrummet. Igår hände en grej när jag tittade på Idol på teven genom datorn (tv4.se). Lamporna i fönstret var på också. Helt plötsligt stängde hela strömmen av sig, teven dog och alla högtalare och lamporna slocknade samtidigt. Och sen, efter några sekunder, sattes allt på igen. Sen dog allt igen, sen tändes allt igen. Detta tillsammans med att lamporna har flimrat kändes väldigt osäkert och riskfyllt, med tanke på el och brand och annat, Så Jonas ringde fastighetsägaren som skickade hit en elektriker idag.

Elektrikern kom hit, pillade och fixade i elskåpet i källartrappan, och så åkte han. När han hade åkt fortsatte det att flimra. Felet var inte åtgärdat, så elektrikern fick komma tillbaka igen och fortsätta spåna i vad som kunde vara källan till felet. De gick igenom alla propp-ställen inklusive det skåp som finns på tomten, som har proppar tillhörande även husen mittemot. Detta proppskåp var inte lätt att nå, han fick nästan klättra för att öppna det. Det var kanske 50 år sedan detta skåp var öppnat, och ett träd hade liksom växt in det. Eller runt det. Elektrikern ringde elverket som kom med motorsåg och sågade ner delar av trädet för att kunna ta sig in i skåpet. När han väl gjorde det var det väldigt smutsigt och fyllt av spindelnät, vill jag lova. Så han fick ta på sig några speciella handskar för att kunna vrida upp proppen, som hade fastnat. När proppen var bytt funkade allt bra igen, det var alltså där källan till glappet fanns.

Frid och fröjd fast Jonas missade nog lite metodövningar på skolan tror jag. Men det går nog bra ändå, han kunde öva i helgen tror jag. Det känns väldigt skönt att ha elen fixad, när man inte visste vad felet var så oroade man sig för brandrisken. Nu känns det säkrare med klart lysande lampor och en teve som stänger av sig när man trycker på knappen, istället för på eget bevåg...

onsdag 9 september 2009

Dystert inlägg, varning!

Både Jonas och jag har lite funderingar kring skolan nu, hur det ska gå, och det känns lite tungt.
Jag har det lite kämpigt just nu, vissa saker känns jobbiga och svåra.
Så ni får gärna be för oss.
Kram till vänner och familjer /Gnällspikarna

tisdag 8 september 2009

En del förklaringar

Hejsan!
Det inlägget som jag skrev igår gav kanske inte hela bilden av hur jag ser på min tillvaro.
Skulle bara vilja tillägga tre saker.
Ett: Det var inte helt allvarligt menat precis allt, det var en liten överdrift men också en liten provokation mot hur stressade vi alla måste vara som vuxna människor. Även om jag tycker lite så så tror jag att jag klarar av att leva ett liv som vuxen.
Två: Det med att min tillvaro inte går ihop är inte riktigt säkert heller, eftersom jag bara har gått en vecka i skolan, och kan inte veta huruvida tiden räcker till eller inte än. Igår var jag jättetrött hela dagen och det kan ha bidragit till min frustration. Det kommer inte att vara så hemskt. Det är rätt så kul att plugga faktiskt.
Tre: Jag gillar att skriva. Ett kreativt sätt att filosofera på. Men ibland blir inte verkligheten så grå, utan mer svart och vit, när man kommer igång med skrivandet...

Ja, så nu tror ni inte att jag är deprimerad eller nåt sånt. Det är jag inte. :-D

måndag 7 september 2009

Fatigue

För det första: Jonas läser inte ens sin egen blogg!
För det andra: Protester, någon ?!

Ja det var inledningen för idag. :-D

Sen så är jag väldigt trött, av någon underlig anledning som inte är så underlig. Skolan urholkar det mesta av ens tid och ens ork. Jag är en sån som inte nöjer mig med att studera en stor del av tiden och ägna mig åt vila, vara hemma och hushållssysslor resten av tiden. Detta kom jag på just nu. Jo, för jag har tänkt innan att "nu börjar skolan igen, det är roligt och intressant och jag ska satsa på det, och den tid som blir över ska jag mest ta det lugnt och ägna mig åt sånt som behöver göras.". När jag tänkte så hade jag redan insett att tiden som går till studierna raderar ut tid som under sommarlovet har funnits till att fixa och greja, alltså typ tvätta diska plocka. Vad jag så har kommit fram till nu är alltså att jag inte vill eller orkar spendera resten av min tid med den typen av göromål. För det som ger mig glädje och kraft i tillvaron är de facto att träffa människor, göra kreativa saker, aktivera mig, känna uteluftens friska drag.

Nej, min tillvaro går helt enkelt inte ihop om jag ska ha med dessa tre huvudsysslor: Studier, hushåll, fritidsaktiviteter. Det är faktiskt viktigt att ha med något som kallas vila; att göra just ingenting. Man ska inte stressa. Man mår inte bra av att ha ett hektiskt liv, ingen gör det. Definitivt inte jag. Hjälp, när ska jag nånsin ha tid med att ta det lugnt? Redan nu är jag tröttkörd. Efter en vecka. Och vad blir lidande? Skolan är prio ett. Såklart blir tvätten, disken och städet lidande.
Resterande att plugga och ha en stärkande fritid är ändå nog och mer därtill. Det gör ingenting, man behöver inte ha ett superfint och rent hem. Men det som gör mig ännu mer frustrerad är att det egentligen finns så mycket som jag vill göra. Saker som jag vill engagera mig i. Kyrkans verksamheter, starta en barnkör, börja spela fotboll, spendera mera tid ute i skogen och på fjället, spendera mera tid med bara Jonas, spendera mera tid med bara mig själv.
Och så dyker en uppsnofsig liten figur som heter "Studierna" upp och säger: "Du har inte tid eller möjlighet att göra nånting av de där sakerna. Jag kommer att i ett och ett halvt år framåt ta upp all din tid. Jag kommer att plåga dig och urholka dig. All din pigghet ska jag ta. När du är färdig är du fri, men fram till dess... Och efteråt kommer de ändå inte vara nöjda med dig på din arbetsplats, eftersom jag har tvingat dig att lära dig för mycket på för kort tid."
Usch huvva rys blaj och blä.

Min dröm-tillvaro där jag bara gör saker som är meningsfulla och resten vilar, den kommer förstås aldrig att bli sann. Inte i den bubbla jag lever och inte i verkligheten. Men jag är lite rädd för att aldrig få chansen att ha en lugn tillvaro, inte nödvändigtvis slö och oengagerad, utan lugn och rofylld. Det finns en stor skillnad där. En tillvaro där man mår bra av dagarnas förlopp, som smittar av sig på andra som också får må bra.
En sak är säker. Jag pallar inte trycket. Jag klarar inte av att vara dagens människa i dagens tempo. Jag är inte byggd för det. "Tänker länge, funderar på allt. Stressar aldrig, tar det kallt", skrev lekisfröknarna om mig när jag gick ut. Då dög det minsann! Eller?

onsdag 2 september 2009

Skolan har börjat

Det är intensivt nu. Vi har börjat om att plugga, vilket är både roligt och ansträngande. Det känns att det blir mindre tid till att göra hemma-sysslor. Man får försöka lägga in rutiner efter skolan och inse att fritiden förminskas, tiden då man inte behöver göra nånting alls. Idag har jag handlat. Blodpudding, ärtsoppa. Just nu har jag en förkärlek för snabb mat. Inte bara snabb-mat, alltså, utan snabb mat. Jag vet att helfabrikat inte är att föredra! Jonas är egentligen skeptisk till det, men vi båda tycker nog att det är rätt okej ändå, gott och enkelt.

Idag slutade jag skolan lite tidigare, så jag har hunnit både handla och springa. Det kändes väldigt segt att komma sig iväg på det senare. Man är som så trött av att stiga upp tidigt (heeelt ovan) så det kändes som att man skulle ta död på sig om man till råga på det for ut och sprang. Men sen så tog jag mitt förnuft tillfånga och insåg att man faktiskt blir piggare av fysisk aktivitet, en sanning som idag har kommit oss till del. Och visst känns det bra. Ska försöka peppa mig själv till att fortsätta, även om jag känner mig trött. Man blir både piggare och gladare av det!

För övrigt så har Jonas sjungit på tre knasiga låtar idag. Låt nr 1: Kiss och Bajs. (I morse precis innan vi skulle börja föreläsningarna.) Låt nr 2: Never gonna give you up. (När vi åt lunch på skolan.) Låt nr 3: We wish you a merry christmas. (När vi åt blodpudding till middag. Koppling: "Now bring us a figgy pudding..."). Japp, det är min Jonas det!

lördag 29 augusti 2009

Frukost

Hej alla.
Nu sitter vi här och äter frukost. IGEN. Såhär sent på dagen, när de flesta andra äter lunch. Känns som att man verkligen borde gå upp kl. 6 imorgon bitti så att man hinner vända tillbaka dygnet någotsånär innan skolan börjar.
Min frukost består idag av: Fil med honung, musli, solroskärnor och linfrön. Två mackor med ost på och en kopp te. Frukost är det bästa jag vet! Är det nånting jag ALLTID har aptit för är det frukost. Jag tror att det kan ha att göra med att vi hemma i Böle alltid åt exakt samma frukost, dvs. fil med blåbär och flingor, macka, te och ett glas juice. Det där sitter i. Det första man gjorde på morgonen var alltid att äta frukost vilket förklarar varför jag alltid är redo att glufsa i mig frukosten direkt jag har vaknat, än idag. MMM jag njuter!

Igår var vi på bio. District 9 hade premiär. När vi väl satt framför duken berättade Jonas för mig att den här filmen har sagts vara brutal och gömmer inte det som är äckligt att se. Jisses vad rädd jag blev. Men det gick ganska bra att se filmen ändå. Den var ganska läskig i början men sen blev det bättre. I slutet var människorna äckligare än utomjordingarna. En film med ett tydligt budskap var det. Om man är känslig kan man nog hyra den hemma istället för bio, dock.
Ikväll får vi besök av hemgruppen plus några till! Det blir skoj.
Vi tänker på er där nere i Borås. Även mor- och farföräldrarna. Hoppas ni har det bra.
Hej svej

fredag 28 augusti 2009

En skatt

PSALMBOKEN
mina damer och herrar,
kan vara den största skatt med de rikaste samlingen av dold förtröstan, hopp, tillit, glädje och efterföljelse av Gud, som finns.
Detta kan kännas dolt men uppenbaras när man läser eller sjunger texterna. Om inte annat så är de hundratals vittnesbörd om hur just de har erfarit detta.
Vid olika tidpunkter i historien har massor av olika människor blivit rörda av Gud och hittat en kanal genom vilken de har kunnat ge uttryck för den väg och den sanning de följer. Nämligen Vägen och Sanningen. Mitt i och rakt genom Livet. Kanalen är musiken och sången. Något som är fascinerande är att dessa öden, dessa hållpunkter i livet för människorna som är Guds barn, får även jag ta del av. Och förvånansvärt ofta stämma in i. För Gud är densamma igår och idag.

Jag blir glad när jag bläddrar i psalmboken, lägger märke till en psalmtext som stämmer in i min tro och uppfattning, eller känslor och sinnesstämning om ni hellre vill kalla det så, och ser att någon har haft samma övertygelse men år 1917. Eller 1775. Det ger en känsla av förening.

Mitt sätt att göra texten till mitt eget hjärtas sång är att tonsätta den på ett nytt sätt.
Idag kom ett sånt tillfälle med den här psalmen. Vet inte hur den riktiga melodin går. Jag tar bara med vers 1-3. Det finns bra verser till också. Vers 2 brukar ofta vara en bra refräng när man gör om psalmers melodier, tycker jag, för vers 2 brukar oftast vara så bra, träffande, och precis som här sätta fingret på kärnan i det som är underbart med Gud.
Psalm 91.

Din kärlek, Jesus, gräns ej vet: Du själv oss uppenbarar
den nåd som var av evighet, som är och evigt varar.
Där nöd och sorg ett hjärta tär, där någon tröst och råd begär,
Du med din hjälp är nära.


Dem som i världen vilse går, de trötta och de gamla,
de sjuka, fattiga och små du vill kring dig församla.
Av det i världen intet var åt Dig ett folk du utvalt har,
som du vill rikt benåda.

Du skänker oss ett nådens år, du löser träldomsbanden.
Där bland betryckta fram du går Guds rike är för handen.
Du Herre, själv, dess spira bär, när du mot oss barmhärtig är.
Du härskar när du tjänar.

söndag 23 augusti 2009

Hon kom, hon såg, hon segrade!

Hon sprang runt ett berg fullt av grisar!
Nu har jag varit ute och sprungit. Underbart härligt!

Svält och ensamhet (det är synd om mig)

Usch vad tråkigt det är att vara ensam hemma!
Det är så trist att sitta och äta för sig själv. Tre dagar i rad har Jonas jobbat nu (stackars MIG!) och jag har fått äta själv. Jag ska presentera menyn för i helgen: Fredag: Värmda köttbullar och pulvermos. Lördag: Nudlar (och senare tacos när Jonas var hemma). Söndag: Uppstekt köpespalt. Ungefär så mycket näring och energi har jag fått i helgen, förutom frukost och kvällsmat. Jonas har levt på färdigmat eftersom jag inte har orkat laga mat. Så kan det vara ibland. När vi var på resa åt vi hela tiden känns det som. Det märks att man inte blir lika uppåttjack när matintaget förminskas och inträffar mer sällan.
Nu ska jag försöka ta mig utanför dörren och gå en prommis. Puh, det är tungt att leva!
(Kom just att tänka på om man får barn, vilket annorlunda och krävande liv det måste vara... Känns skönt att vänta lite till med att ta emot en sådan gåva. Om vi nu kommer att får den, vill säga. Det är ju vad man hoppas på i alla fall.)

lördag 22 augusti 2009

Smakprov från trippen

Nu är vi hemkomna. Vi har haft en rolig och avkopplande resa med stopp i Stockholm, Borås och Göteborg. Vill lägga upp några bilder som blev tagna under resan.

Torpa StenhusLisebergLina vrider ur min scarf efter FlumrideUte på Vrångö på västkustenItaliensk restaurang

onsdag 12 augusti 2009

Om the Resan (med stort r)

För ni som inte vet om det så kommer vi inte att vara anträffbara från och med i övermorgon (fredag 14:e) och till och med fredagen därpå. Eller, jo, ni kan nog nå oss på mobilerna, men inte i real life, om ni inte är någon av vårt resesällskap förstås. Anledningen är att vi åker på semester. Vi och Lina och Andreas sticker iväg med bilen.
På fredag kommer vi att sträckköra ner till --- och träffa --- och vara med på ---. Varför jag skriver så kryptiskt är för att det är lite hemligt. Kanske. Sen åker vi till Borås under lördagen och träffar Larssons, bor i Äspered hos dom till på måndag, kanske tisdag för mig och Jonas. Det får vi se. Där ska vi hinna umgås så mycket det går med husets värdar. Under tisdagen och onsdagen har vi ena goa aktiviteter inplanerade i der stad af Göteborg - såsom Universeum och Liseberg, exempelvis. Då ska jag och Jonas få sova hos de snälla människorna Isak och Corre. Torsdag innebär sträckkörning hem till Piteå, om inte Jonas får byta skift för i så fall åker vi kanske inlandet och övernattar någon annanstans.
Ja, nu vet ni hur vi planerar, ni som var intresserade av att höra vad vi ska ha för oss.
Vi tycker att det ska bli kul att komma ifrån hemmet lite och få hitta på skoj och bus i västergötland. Och få lägga på oss lite vässchöttsk brytning.
(Och, vi är öppna för förslag om någon kompis skulle vilja träffa oss där nere. varför inte följa med på Liseberg? Det vore väl nice att bli ett helt gäng. Eller universeum kanske?)
Here we come!

måndag 10 augusti 2009

Bad och marmelad

Hej på er! Det är så skönt att vara ledig, tycker jag, speciellt när det är greklandsvärme... nästan...
Har legat på någon strand rätt så ofta de senaste dagarna, igår låg jag och Sofia på hammenviken tillsammans med tusen andra barnfamiljer. Det var riktigt skönt, vi softade och pratade och läste. När Jonas slutade sitt jobb 16:15 slöt han upp med oss och tog sig ett bad, och sen åt vi på PitStop i Öjebyn. (Det var inte bara vi som hade fått den idén.)
Måste tillägga om nattbadet igår också, vi var ett gång på åtta stycken som åkte ut till havet (gläntan) vid tiotiden och tog oss en kvällsdopp. Riktigt skönt! Lite scary var det också för det åskade på håll, så man såg hur det oupphörligen sken upp av blixtar längre bort. Det var kul! Lite mörkt var det också, så det gjorde ju att det kändes utomlands-aktigt med den varma luften. (Vi här i Norrland är ju inte vana att det blir mörkt på kvällarna om somrarna).
Idag är första dagen med lite sämre väder. Jag och Jonas är igång med att producera marmelad och sylt av egenplockade körsbär respektive blåbär. Spännande.
Nu är det bara några dagar tills vi åker söderut med Lina och Ante. Ska bli jättejättebra att få återse svärfamiljen. Längtar.
Åovär änd aot.

torsdag 30 juli 2009

Flygande...

...Jakob. Dagens tips!

En god maträtt. Vi gjorde om den lite, så den blev ännu godare.
Vi tog alltså ett vanligt recept. Vi hade bananer i, och så bytte vi ut bacon mot lite salami-pålägg skuret i mindre bitar. Vi bytte även ut jordnötter och hade cashewnötter - det blev väldigt gott. Annars var det inget nytt. :-)

tisdag 28 juli 2009

Sné morgon

Hej! Det är fint väder ute och jag väntar på att Jonas ska vakna så jag passar på att blogga.
Det jag egentligen inte vill skriva om är hur snett allt har gått de senaste dagarna. Lugn, det är bara småsaker. Men på nått sätt vill jag ändå strypa någon på grund av detta. I förrgårkväll exempelvis. Först fastnade tån under badrumsdörren, så att tån vreds om ett kvarts varv innan jag hade stängt dörren, vilket gjorde väldigt ont. Dessutom blev jag rädd att jag hade brutit den, för den såg sne ut, men som tur var rätade den till sig (vilket var nästan värre än om den hade varit bruten. Då hade man i alla fall fått lite pity för smärtan). Samma kväll skulle jag av någon anledning ta av mig en tröja samtidigt som jag gick ut genom sovrumsdörren, vilket ledde till att den vänstra armbågen smällde rakt in i dörrkarmen. Sen gjorde det ont så fort jag böjde armbågen, och även nästa dag. Blev så arg att jag inte kunde sova på ett tag sen.
Och i morse... Först vaknade jag av en ihålligt skällande hund. Till slut rusade jag upp och stängde fönstret, varpå hunden slutade skälla. Efter det låg jag i sängen och funderade på hur grannarna skulle kunna ta tag i hunduppfostran och hur jag kunde hjälpa dom på traven.
Sedan hände det något som fick mig att koka av ilska över den där ***************** smältosttuben som Jonas köpte. Jag hade just öppnat den och var i färd med att pressa ut osten på mackan när den plötsligt sa "tjoff" och så hade all vätska inuti tuben sprutats ut i ett kast. Över hela mitt vita linne, min arm, stolen jag satt på och golvet.
Kattbajs också. Ni hör vilka stora komplikationer jag tampas med. Tycker själv att det är lite omoget att bli arg på en mjukosttub, men det var ju dens fel.
Fast det här ville jag ju inte blogga om. Egentligen. Det kändes bara så BRA att uttrycka mina känslor.
Ni är ena bra lyssnare, läsare!

tisdag 21 juli 2009

Att inte kunna sköta om blommor = låg status bland kvinnor?

Idag regnar det, och jag är leedig! Ja jippie! Jonas kommer hem "snart" från jobbet, han jobbar bara 4 timmar idag och slutar 12:00. Det är sååå skönt att bara slaaappppppaaaaaaaaa.
Träningsverken och segheten börjar ge med sig nu från rymmarnatten i lördagsnatt. Fortfarande är jag öm lite här och där och har smått värk, men tror det är mer från cyklande till jobbet. Ibland ångrar jag att jag tog jobbet som ligger en mil bort och inte det som ligger en halv kilometer! :-S Men å andra sidan trivs jag ju bra... Och det är ganska kul att cykla. Men nu är jag bara lite less eftersom jag har jobbat så mycket, sex dagar i rad nu, och imorrn jobbar jag igen och så fem dagar i streck. Men SEN. Efter det är det inte mycket jobbande kvar. Och jag är lycklig över vartenda öre jag får.
Mornarna brukar vara den tid då jag grubblar över jobbiga saker. I morse var det ganska lindrigt. Blommor var ämnet, och saken är den att jag har haft väldigt otur med "mina" blommor här hemma. Några har dött. Någon har fallit i golvet. Några har stått på fel plats, för mycket sol, så de har blivit nästan förstörda. Detta känns väldigt jobbigt för mig, att inte kunna saker om blommor. På nåt sätt har jag tagit på mig ansvaret för dessa, kanske bara för att jag är av det kvinnliga könet och "borde" veta sånt och vara engagerad i sånt. Men tyvärr så är blommorna lågt på min prioriteringslista. Så de blir lite lidande. Egentligen borde jag kanske be Jonas om hjälp med det. Men han är inte alls heller intresserad, så jag vet inte om det skulle bli så mycket bättre. Äsch, mitt lilla problem är väl att jag vill att det ska se snyggt ut utan att behöva lägga ner tid på det. Man vill ju ändå verka duktig på sånt när det kommer hem folk. Men det är jag ju inte. Usch och blä. Det känns som att "alla andra" kan detta utom jag. Nu är det offentligt också...
Nej, nu är det frukost som gäller! Mums!

lördag 18 juli 2009

Jonas och Lina fyller många år

Kalaset i Roknäs bestod av firande av Linas 28-årsdag och Jonas 23-årsdag. Det var en härlig kväll med tårta, krocket, flätning och trädklättring.










måndag 13 juli 2009

Bildresumé; Bröllop med mera

Gunnar ska vara full när han förklarar
Magda känner på Jonas rumpa

Iddes inte photoshopa bort min konstiga hårslinga som ser ut som en mick-mygga...

En brudgum och stolta kompisar!

Anna och Magda ska just kramas

Bröllopsvärden Lovisa visar upp brudbuketten
Ett vackert brudpar!
Dagens outfit på bröllopsda´n.
Örhängena som jag hade var hjärtformade, vilket passade väldigt bra dagen till ära.
Och såhär såg det ut på bordet hemma efter en födelsedag och en bröllopsdag.