fredag 28 augusti 2009

En skatt

PSALMBOKEN
mina damer och herrar,
kan vara den största skatt med de rikaste samlingen av dold förtröstan, hopp, tillit, glädje och efterföljelse av Gud, som finns.
Detta kan kännas dolt men uppenbaras när man läser eller sjunger texterna. Om inte annat så är de hundratals vittnesbörd om hur just de har erfarit detta.
Vid olika tidpunkter i historien har massor av olika människor blivit rörda av Gud och hittat en kanal genom vilken de har kunnat ge uttryck för den väg och den sanning de följer. Nämligen Vägen och Sanningen. Mitt i och rakt genom Livet. Kanalen är musiken och sången. Något som är fascinerande är att dessa öden, dessa hållpunkter i livet för människorna som är Guds barn, får även jag ta del av. Och förvånansvärt ofta stämma in i. För Gud är densamma igår och idag.

Jag blir glad när jag bläddrar i psalmboken, lägger märke till en psalmtext som stämmer in i min tro och uppfattning, eller känslor och sinnesstämning om ni hellre vill kalla det så, och ser att någon har haft samma övertygelse men år 1917. Eller 1775. Det ger en känsla av förening.

Mitt sätt att göra texten till mitt eget hjärtas sång är att tonsätta den på ett nytt sätt.
Idag kom ett sånt tillfälle med den här psalmen. Vet inte hur den riktiga melodin går. Jag tar bara med vers 1-3. Det finns bra verser till också. Vers 2 brukar ofta vara en bra refräng när man gör om psalmers melodier, tycker jag, för vers 2 brukar oftast vara så bra, träffande, och precis som här sätta fingret på kärnan i det som är underbart med Gud.
Psalm 91.

Din kärlek, Jesus, gräns ej vet: Du själv oss uppenbarar
den nåd som var av evighet, som är och evigt varar.
Där nöd och sorg ett hjärta tär, där någon tröst och råd begär,
Du med din hjälp är nära.


Dem som i världen vilse går, de trötta och de gamla,
de sjuka, fattiga och små du vill kring dig församla.
Av det i världen intet var åt Dig ett folk du utvalt har,
som du vill rikt benåda.

Du skänker oss ett nådens år, du löser träldomsbanden.
Där bland betryckta fram du går Guds rike är för handen.
Du Herre, själv, dess spira bär, när du mot oss barmhärtig är.
Du härskar när du tjänar.

3 kommentarer:

  1. Instämmer. Nog förstår jag dina tankegångar, det gör jag. Fastän jag också tycker att musiken gärna kan få bli mer modern. Det beror väl kanske på. Kanske är det en skatt för oss, som kan verka lite svårtillgänglig för sekulärsvensson som inte än upptäckt Jesus? Jag vet inte. Jag kommer själv ihåg när jag just upptäckt Jesus kärlek. Jag bläddrade i psalmboken och blev helt bestört av förtjusning över de högst igenkännliga vittnesbörden. Det var som om de satt ord på mina känslor. Och det var ju fin poesi, av hög klass. Det är jättefint att få ta del av detta och du uttrycker det så väl.

    SvaraRadera
  2. Haha, bestört är väl i och för sig ett negativt ord. Aj aj, jag är ringrostig :(

    SvaraRadera
  3. Det gör inget, det såg bra ut tycker jag:) Mm det är ju i och för sig sant. Det med psalmer, omgjorda eller klassiska, är väl inte så mycket att ha i evangelisations-sammanhang kanske. Hursomhelst så skrev jag ju från min egen synvinkel, hoppas att alla förstod det och inte tror att jag vill att alla ska tycka likadant. Men jag förstår din poäng Sofia! Viktigt att tänka på det med

    SvaraRadera