söndag 23 augusti 2009

Svält och ensamhet (det är synd om mig)

Usch vad tråkigt det är att vara ensam hemma!
Det är så trist att sitta och äta för sig själv. Tre dagar i rad har Jonas jobbat nu (stackars MIG!) och jag har fått äta själv. Jag ska presentera menyn för i helgen: Fredag: Värmda köttbullar och pulvermos. Lördag: Nudlar (och senare tacos när Jonas var hemma). Söndag: Uppstekt köpespalt. Ungefär så mycket näring och energi har jag fått i helgen, förutom frukost och kvällsmat. Jonas har levt på färdigmat eftersom jag inte har orkat laga mat. Så kan det vara ibland. När vi var på resa åt vi hela tiden känns det som. Det märks att man inte blir lika uppåttjack när matintaget förminskas och inträffar mer sällan.
Nu ska jag försöka ta mig utanför dörren och gå en prommis. Puh, det är tungt att leva!
(Kom just att tänka på om man får barn, vilket annorlunda och krävande liv det måste vara... Känns skönt att vänta lite till med att ta emot en sådan gåva. Om vi nu kommer att får den, vill säga. Det är ju vad man hoppas på i alla fall.)

2 kommentarer:

  1. Det är paradoxalt nog så att när man får barn så får man inte så mycket tid att fundera på om det är tråkigt eller kul. Man bara gör det man bör och får ta emot så mycket från barnen att det räcker till att hålla motivationen uppe. Det håller i sig ända till barnen flyger ut och då inträder åter dessa stunder då man undrar hur kul man har och vad man kan eller borde göra åt det.
    Just nu har det blivit ett tomt rum till här hemma när Simon drog till Stockholm idag. Så tipset från coachen är följaktligen att inte skjuta det där med barn allt för långt in i framtiden.
    Chear Up
    /Svärfar

    SvaraRadera
  2. jag kan just tänka mig det. Det är väl full fart mest hela tiden, och uppmärksamheten ligger väl på barnen, och det är säkert väldigt skönt. Att inte bara tänka på hur man själv har det och vill ha det. Ni kan vara lugna, jag hoppas också på att det där med barn inträffar om inte en så avlägsen framtid. :) om någon behöver lite puschning så är det inte jag. tänker på er där nere, hoppas ni mår bra! nog hittar ni på nått meningsfullt och kul att göra, om jag känner er rätt:). kram

    SvaraRadera