tisdag 29 september 2009

Fy bubblan

Har bara en sak att säga.

Det är så jobbigt att diska!!

Ni som har diskmaskin, ni förstår inte vidden av den pina som vi hand-diskare dagligen utsätts för. Städa, plugga, tvätta, handla, you name it. Det blir en ren barnlek, en barnlek när man jämför med hur tråkigt det är att diska. Torka kan jag göra, plocka ur diskstället kan jag göra, men diska får mig att tänka på långa väntetider eller magont eller nåt annat trist. Så är det.

Imorrn har vi tenta. Jag är kolugn. Nu blir jag nervös för att jag insåg hur lugn jag är.
Det går nog bra. Ni får gärna be för praktiken som startar på torsdag också. Be för Jonas också, när ni ändå håller på, för han är förkyld och opigg.

Ikväll: Jonas spelar ett spel som går ut på att riva byggnader. Lisa och jag har sjungit och spelat blandad musik.


Jonas i färd med att åka Höjdskräcken.

måndag 28 september 2009

Två paranteser

Jo, angående bloggen.

Besök med risk för norrlands-skogs-chock. Alltså det är rätt starkt norr-tema i och med bilderna i bakgrunden, men det var mest för att jag som sagt har experimenterat lite och inte för att jag är någon slags blåbär- och lingon-fanatiker. Men jag har ju fått beröm för det redan, så det kan ju inte vara så farligt ändå, det blev ju rätt så fint trots allt.

Adressen är ju fortfarande hannaochjonas.blogspot.com. Hm, det har ju inte jag tänkt på alls. Kanske man ska skaffa en ny blogg men kopiera designen? Äsch, jag som trodde jag var klar... Jaja, vi får se vad som händer, jag hör av mig vid ändringar!

Ikväll har vi haft hemgrupp. Imorrn är det inga scouter, för vi ska träffas på onsdag istället och besöka sjulnäs-scouterna. Lite week information bara.

söndag 27 september 2009

Från kollektiv till individuell

Ja, godkväll gott folk.
Här händer det saker.
Det viktigaste som har hänt här är väl att bloggen har gått från att ha två bloggare till att ha en. Fast det är egentligen ingen egentlig skillnad - ända sedan det ändrades från att vara bröllopsblogg till vanlig blogg har Jonas bara bloggat en gång. Men jag har ändå tyckt att det har varit kul att ha den tillsammans. Men nu läser Jonas inte ens inläggen och då känns det lite konstigt att bloggen ska heta "Jonas och Hanna". Så that's it - nu är det mera "min" blogg. Fast jag tänker mig ändå att det kommer att skrivas en del om Jonas och oss, det kan ju vara intressant att få höra lite om också.

Sen har jag äntligen kommit på hur man sätter in sin egen bakgrund i bloggen, och så har jag experimenterat lite med paint och så, eftersom vi inte har nåt photoshop eller liknande. Är rätt så stolt över vad jag lyckats åstadkomma. Html-koderna är och fortsätter dock vara ett mysterium för mig. Man lär en bit i taget liksom.
Ikväll är vi lite blödiga, Jonas och jag. Vi har pratat lite om när vi ska vara ifrån varandra. 14 dagar. Utmaning, utmaning!

lördag 26 september 2009

Hej och godmorgon

Idag är det lördag. Jonas ska åka till skolan, för han har mycket att göra inför en tenta som nalkas snart. Det måste vara tråkigt att vara i skolan på en lördag. Men, desto roligare är det väl att komma hem från skolan antar jag :-). Vi får se om han åker dit imorgon också, han planerar för det i alla fall. Vi har båda ganska fullt upp nu. Jag har också tentor nästa vecka, och min praktik börjar också.
Igår fick jag reda på att... hm, vad hette det, Bodaklint? I Brämhult (ni vet juicen!) finns det flera äldreboenden i alla fall var jag har fått praktikplats lite längre fram. Känns skönt, nu slipper jag och Jonas vara ifrån varandra så länge. Han har ju också fått en praktik där, som ni har läst tidigare... En rätt så lång praktik. Men nu kommer vi att ses ändå. Som mest två veckor är vi ifrån varandra om allt går enligt planerna.
Ska bli kul att träffa er i Äspered lite mer! För det får vi se hur det blir under jul, för jag har nämligen en annan praktik då, det kan hända att mellandagarna måste praktiseras på...
Ikväll ska vi äta tacos för andra helgen i rad. Men varför inte :-)

torsdag 24 september 2009

Kärlek=vetenskapligt?

Kära läsare!
Idag har det varit en så rolig dag! Den började med plugg, såklart, på förmiddagen, och det var förstås inte så överdrivet kul.
Klockan ett lunchade jag med Lisa, och vi hade inte träffats på länge. Det var verkligen kul att träffa henne och prata om allt och inget, vi har både avhandlat detta med hus och detta med barn. Vad vi sa om det är inget som jag tänker förtälja här! Men vi är i alla fall inte så oliktänkande. Och så träffade jag Sofia på stan också, mycket trevligt!
Det visade sig under dagen att både jag och Lisa är i kortframkallar- och albuminsättnings-tagen. Så vi har handlat pennor och lim och album, och nu är det bara att sätta igång med pysslet! Mina beställda kort kom idag, dom blev jättefina och jag är SÅ inspirerad! Faktum är att jag sitter faktiskt och pluggar nu, egentligen, men jag håller nästan på att spricka (av vadå?) för att det ska bli så roligt att komma igång med kreationerna att jag nästan kolar av.

Ja nu har ni fått reda på det!

Sedan, en till sak...
VARFÖR är det så många som inte kan tänka sig att Gud finns på grund av att det inte går att besvisa vetenskapligt? Det håller inte tycker jag! I alla fall inte om man tror på exempelvis kärlek, att det finns. För det går väl inte heller att bevisa vetenskapligt?? Eller t.e.x. skuldkänslor.
Ta en sak som kärlek. Gemene man pratar om kärlek som om det vore något helt självklart. Samtidigt tror man på evolutionsteorin. Evolutionsteorin bygger på teorin om att "den starkaste överlever". Men för mig är kärlek inte att vara stark, utan att våga och kunna vara svag. Om kärleken fanns med skulle det i alla fall inte vara den som gjorde att vi har utvecklats och blivit de människor som vi är idag. Kärlek skulle ha förstört för människans utveckling. Varför pratar alla om att kärlek är det vi behöver i livet då?
Är steget egentligen så långt från att erkänna att det finns något som heter kärlek, till att säga att det kan finnas en Gud? Kärleken pekar ju på Gud, för sjutton... Eller snarare, den kommer ifrån honom. Det är för mig så självklart. Men jag förstår att det inte känns lika självklart för många andra. Många har verkligen inte med sig det "tänket", utan ett helt annat som utesluter allt som faktiskt går att bevisa vetenskapligt. Jaja, enligt mig är de i varje fall inkonsekventa!

Tack för idag /Hanna

tisdag 22 september 2009

Inte ett tyst vittne

Idag är en härlig dag!

För ett tag sen så bloggade jag om att det var saker som kändes tunga. Vet om att många ber för oss, även om det kanske inte finns hundra skäl till det. Tycker att det är på sin plats att tacka för det, och även dela med oss av att det känns bättre nu. Tror att bönen gör skillnad, inte i sig, men att Jesus kan komma närmare oss och göra oss mer öppna för hans kärlek genom bönen. Egentligen är det ju inget som har förändrats, men jag känner ändå att förändring sker på insidan, dels genom att få förbön men också genom att be själv. Idag är jag tacksam för att jag har fått allt som jag har, när jag för ett tag sedan bara såg problemen i allt. En viktig nyansskillnad! Så bara så ni vet, därute i cyperspacet, så mår vi båda två hyffsat bra nu!

fredag 18 september 2009

Nyklippt

Idag har jag varit hos min frisör. Först glömde jag tiden, så hon ringde och jag fick komma med en gång. Som tur var hade hon inga kunder efter mig. Jag har en väldigt schysst hårklippare.

Resultatet tänkte jag faktiskt presentera på bloggen. Ni får alltså se hur det blev före någon annan! Jonas har inte sett nåt än. Undra om han märker nåt, hihi. Det brukar ta ett tag nämligen...

Kan passa på att lägga upp en pannbrottningsmatch mellan mina söta kusiner...

...och en bild på en mysig dukning hemma hos oss när vi hade middagsgäster.

torsdag 17 september 2009

Praktiker, grupparbeten och grammatik

Ey folket! Just nu har jag lite att göra så jag bloggar.

Kan börja med ett "avslöjande". Jonas kommer att göra praktik i sex veckor i Borås och jag kommer förmodligen att göra fyra veckors praktik i Borås, mina två första veckor sammanfaller med Jonas två sista veckor i sexveckorspraktiken. Jonas kommer att försöka få sin tvåveckorspraktik (som kommer direkt efter hans långa praktik och därmed sammanfaller med de två sista veckorna i min fyraveckorspraktik) i Borås så att vi är där samtidigt och åker hem samtidigt. Vilket betyder att Äspered kommer att vara osäkert på grund av norrlänningar i sammanlagt åtta veckor (Jonas i åtta veckor, jag i sammanlagt fem om jag hälsar på i en vecka under början av Jonas praktik förutom min egen). Hängde ni mé?
Det blir bra att Jonas familj får "rå om" Jonas lite extra och kul för honom att träffa dom lite. Och kul för mig, som kommer att vara där en bra stund jag också.

Vi har grupparbeten i en kurs, och har träffats idag och försökt att göra upp rehabiliteringsplan och satt sjukdomar på neurologiska fall. Det har varit otroligt lärorikt, kul att få sätta igång hjärnan lite. Rehabiliteringen har gett massor, man får verkligen igång sjukskötersketänket av att göra planer på fall. Och vi har haft en väldigt bra diskussion på vad som egentligen är sjuksköterskans profession, och vad som inte är det, vilket jag personligen tycker är bland det svåraste att greppa. Antar att när man kommer ut på praktiken kommer man förstå mer och mer. Det var kul att komma ut lite bland folk.

En grej som jag har märkt med skolan är att 1. De är otroligt noga med hur man själv formulerar sig och vilket språk man använder. 2. Ibland har de själva helt obegripliga beskrivningar av saker och ting och en grammatik som en tio-åring skulle kunna skriva bättre. Typ inga kommatecken där det ska vara det. Jag kan bli så konfunderad av sånt, men oftast förstår man ändå vad läraren menar. Tycker dock att det är dålig stil att vara så petig med språket med oss när de inte lägger ner någon möda alls själva på att ha ett bra formulerat och grammatiskt korrekt språk i sina beskrivningar. Men men, det är ju inget som gör att studierna rasar ihop direkt. Bara en "intressant" sak att anmärka på.

måndag 14 september 2009

Namn på människor

Zion, Essaias, Enya, Havanna, Cayenne och Lee-Lo.
Detta är namn som folk döper sina barn till, lästa på några namn-forum här på i-net.
Vissa gånger måste man nästan skratta när man ser hur folk tänker med namnen, en del namn är verkligen knasiga! En del är visserligen fina att uttala och klingar bra, men när det är ett helt påhittat ord så blir det ändå lite konstigt att tänka att någon skulle heta det. Nuförtiden heter ju vissa Hannabis, Marijana och Odd. Nej, tacka vet jag de gamla goda namnen...

Det är roligt att fundera på namn. (Och vilka namn som man kan tänka sig att ge åt ett eventuellt barn.) Extra roligt när man egentligen har tid att plugga också.
Jag gillar inte för ovanliga namn, men några stycken är fina fastän de inte är världens vanligaste. I bilen hem från söder-resan diskuterade vi namn, Lina hade nåt fint som hon hade hittat på själv. Men det var hemligt. Kommer inte ihåg riktigt vad det var. Jonas hävdade att det inte är rätt mot barnet om man inte ger det vanligaste namnet som finns åt honom/henne. Fast jag tror inte att han var riktigt seriös. Men jag håller med honom, det ska inte vara för ovanligt.
Ett urval av namn som jag tycker är fina just nu: Alma, Jennie, Rebecka, Elvira, Annie. Killnamn: Jakob, Daniel, Edvin, Noa, Johannes. Såg just att jag har kusiner som heter alla utom ett namn (Noa). Ojdå.

Som ni ser så har jag pillat lite med bloggens layout!
Hoppas ni gillar det.

torsdag 10 september 2009

Dagens bedrift

Ja, i brist på fantasi... (rubriken)
Just nu väntar vi på att ugnen ska bli varm så att vi kan stoppa in ICA:s färdigmarinerade texmex-kyckling. Typ som Stinas, ni vet. Det är väldigt gott. Elin: Det är inte den enda rätten på vår mat-meny. Vi äter annat också. Ibland.
Jag är jättehungriiiiig!

Idag har varit en lite konstig dag. Man kan tro att Jonas åker iväg till skolan och jag sitter i Piteå och pluggar någonstans, och allt är frid och fröjd en torsdag. Men icke sa nicke! Sedan några dagar har vi haft ett obehagligt flimmer från lamporna i gröna rummet och vardagsrummet. Igår hände en grej när jag tittade på Idol på teven genom datorn (tv4.se). Lamporna i fönstret var på också. Helt plötsligt stängde hela strömmen av sig, teven dog och alla högtalare och lamporna slocknade samtidigt. Och sen, efter några sekunder, sattes allt på igen. Sen dog allt igen, sen tändes allt igen. Detta tillsammans med att lamporna har flimrat kändes väldigt osäkert och riskfyllt, med tanke på el och brand och annat, Så Jonas ringde fastighetsägaren som skickade hit en elektriker idag.

Elektrikern kom hit, pillade och fixade i elskåpet i källartrappan, och så åkte han. När han hade åkt fortsatte det att flimra. Felet var inte åtgärdat, så elektrikern fick komma tillbaka igen och fortsätta spåna i vad som kunde vara källan till felet. De gick igenom alla propp-ställen inklusive det skåp som finns på tomten, som har proppar tillhörande även husen mittemot. Detta proppskåp var inte lätt att nå, han fick nästan klättra för att öppna det. Det var kanske 50 år sedan detta skåp var öppnat, och ett träd hade liksom växt in det. Eller runt det. Elektrikern ringde elverket som kom med motorsåg och sågade ner delar av trädet för att kunna ta sig in i skåpet. När han väl gjorde det var det väldigt smutsigt och fyllt av spindelnät, vill jag lova. Så han fick ta på sig några speciella handskar för att kunna vrida upp proppen, som hade fastnat. När proppen var bytt funkade allt bra igen, det var alltså där källan till glappet fanns.

Frid och fröjd fast Jonas missade nog lite metodövningar på skolan tror jag. Men det går nog bra ändå, han kunde öva i helgen tror jag. Det känns väldigt skönt att ha elen fixad, när man inte visste vad felet var så oroade man sig för brandrisken. Nu känns det säkrare med klart lysande lampor och en teve som stänger av sig när man trycker på knappen, istället för på eget bevåg...

onsdag 9 september 2009

Dystert inlägg, varning!

Både Jonas och jag har lite funderingar kring skolan nu, hur det ska gå, och det känns lite tungt.
Jag har det lite kämpigt just nu, vissa saker känns jobbiga och svåra.
Så ni får gärna be för oss.
Kram till vänner och familjer /Gnällspikarna

tisdag 8 september 2009

En del förklaringar

Hejsan!
Det inlägget som jag skrev igår gav kanske inte hela bilden av hur jag ser på min tillvaro.
Skulle bara vilja tillägga tre saker.
Ett: Det var inte helt allvarligt menat precis allt, det var en liten överdrift men också en liten provokation mot hur stressade vi alla måste vara som vuxna människor. Även om jag tycker lite så så tror jag att jag klarar av att leva ett liv som vuxen.
Två: Det med att min tillvaro inte går ihop är inte riktigt säkert heller, eftersom jag bara har gått en vecka i skolan, och kan inte veta huruvida tiden räcker till eller inte än. Igår var jag jättetrött hela dagen och det kan ha bidragit till min frustration. Det kommer inte att vara så hemskt. Det är rätt så kul att plugga faktiskt.
Tre: Jag gillar att skriva. Ett kreativt sätt att filosofera på. Men ibland blir inte verkligheten så grå, utan mer svart och vit, när man kommer igång med skrivandet...

Ja, så nu tror ni inte att jag är deprimerad eller nåt sånt. Det är jag inte. :-D

måndag 7 september 2009

Fatigue

För det första: Jonas läser inte ens sin egen blogg!
För det andra: Protester, någon ?!

Ja det var inledningen för idag. :-D

Sen så är jag väldigt trött, av någon underlig anledning som inte är så underlig. Skolan urholkar det mesta av ens tid och ens ork. Jag är en sån som inte nöjer mig med att studera en stor del av tiden och ägna mig åt vila, vara hemma och hushållssysslor resten av tiden. Detta kom jag på just nu. Jo, för jag har tänkt innan att "nu börjar skolan igen, det är roligt och intressant och jag ska satsa på det, och den tid som blir över ska jag mest ta det lugnt och ägna mig åt sånt som behöver göras.". När jag tänkte så hade jag redan insett att tiden som går till studierna raderar ut tid som under sommarlovet har funnits till att fixa och greja, alltså typ tvätta diska plocka. Vad jag så har kommit fram till nu är alltså att jag inte vill eller orkar spendera resten av min tid med den typen av göromål. För det som ger mig glädje och kraft i tillvaron är de facto att träffa människor, göra kreativa saker, aktivera mig, känna uteluftens friska drag.

Nej, min tillvaro går helt enkelt inte ihop om jag ska ha med dessa tre huvudsysslor: Studier, hushåll, fritidsaktiviteter. Det är faktiskt viktigt att ha med något som kallas vila; att göra just ingenting. Man ska inte stressa. Man mår inte bra av att ha ett hektiskt liv, ingen gör det. Definitivt inte jag. Hjälp, när ska jag nånsin ha tid med att ta det lugnt? Redan nu är jag tröttkörd. Efter en vecka. Och vad blir lidande? Skolan är prio ett. Såklart blir tvätten, disken och städet lidande.
Resterande att plugga och ha en stärkande fritid är ändå nog och mer därtill. Det gör ingenting, man behöver inte ha ett superfint och rent hem. Men det som gör mig ännu mer frustrerad är att det egentligen finns så mycket som jag vill göra. Saker som jag vill engagera mig i. Kyrkans verksamheter, starta en barnkör, börja spela fotboll, spendera mera tid ute i skogen och på fjället, spendera mera tid med bara Jonas, spendera mera tid med bara mig själv.
Och så dyker en uppsnofsig liten figur som heter "Studierna" upp och säger: "Du har inte tid eller möjlighet att göra nånting av de där sakerna. Jag kommer att i ett och ett halvt år framåt ta upp all din tid. Jag kommer att plåga dig och urholka dig. All din pigghet ska jag ta. När du är färdig är du fri, men fram till dess... Och efteråt kommer de ändå inte vara nöjda med dig på din arbetsplats, eftersom jag har tvingat dig att lära dig för mycket på för kort tid."
Usch huvva rys blaj och blä.

Min dröm-tillvaro där jag bara gör saker som är meningsfulla och resten vilar, den kommer förstås aldrig att bli sann. Inte i den bubbla jag lever och inte i verkligheten. Men jag är lite rädd för att aldrig få chansen att ha en lugn tillvaro, inte nödvändigtvis slö och oengagerad, utan lugn och rofylld. Det finns en stor skillnad där. En tillvaro där man mår bra av dagarnas förlopp, som smittar av sig på andra som också får må bra.
En sak är säker. Jag pallar inte trycket. Jag klarar inte av att vara dagens människa i dagens tempo. Jag är inte byggd för det. "Tänker länge, funderar på allt. Stressar aldrig, tar det kallt", skrev lekisfröknarna om mig när jag gick ut. Då dög det minsann! Eller?

onsdag 2 september 2009

Skolan har börjat

Det är intensivt nu. Vi har börjat om att plugga, vilket är både roligt och ansträngande. Det känns att det blir mindre tid till att göra hemma-sysslor. Man får försöka lägga in rutiner efter skolan och inse att fritiden förminskas, tiden då man inte behöver göra nånting alls. Idag har jag handlat. Blodpudding, ärtsoppa. Just nu har jag en förkärlek för snabb mat. Inte bara snabb-mat, alltså, utan snabb mat. Jag vet att helfabrikat inte är att föredra! Jonas är egentligen skeptisk till det, men vi båda tycker nog att det är rätt okej ändå, gott och enkelt.

Idag slutade jag skolan lite tidigare, så jag har hunnit både handla och springa. Det kändes väldigt segt att komma sig iväg på det senare. Man är som så trött av att stiga upp tidigt (heeelt ovan) så det kändes som att man skulle ta död på sig om man till råga på det for ut och sprang. Men sen så tog jag mitt förnuft tillfånga och insåg att man faktiskt blir piggare av fysisk aktivitet, en sanning som idag har kommit oss till del. Och visst känns det bra. Ska försöka peppa mig själv till att fortsätta, även om jag känner mig trött. Man blir både piggare och gladare av det!

För övrigt så har Jonas sjungit på tre knasiga låtar idag. Låt nr 1: Kiss och Bajs. (I morse precis innan vi skulle börja föreläsningarna.) Låt nr 2: Never gonna give you up. (När vi åt lunch på skolan.) Låt nr 3: We wish you a merry christmas. (När vi åt blodpudding till middag. Koppling: "Now bring us a figgy pudding..."). Japp, det är min Jonas det!