torsdag 22 oktober 2009

Ankommen i Äspered med båda fötterna på jorden

Nu är vi båda två här nere. Jag har anlänt hos min daarling klämentajn och vi bor i ett jättemysigt gårdshus, skulle man kunna kalla det, hos Jonas mamma och pappa. Det är grejer. Skillnaden nu mot för tidigare visiter här är väl att det är mycket mer vardag nu; Jonas har praktik och jag har rapport och seminarium att jobba med. Så det är bra att alla är borta på dagarna, då har jag ingen chans att tänka att det är en rolig semester jag är på, utan tvingas inse att plugget är nödvändigt.
Det var härligt att flyga och veta att man skulle få träffa sin älskling igen. Det känns jättekul att få vara här med Jonas, och även "svärisarna". Haha.
Just nu har jag inte så mycket att säga. Har pluggat klart för idag och ingen har kommit hem än, men det är för tidigt för att börja med maten. Så inte så mycket har jag att göra. Nu vet jag. Nån dag när jag är ensam här, och kommer på det lite tidigare, ska jag sätta på bastun och basta som ett avbrott i plugget. Helt ensam, med lite härlig musik. Hur lyxigt är inte det??!!? Jag längtar!
Det är så roligt att vara här och träffa alla. Har jag sagt det?
Typiskt bara att det alltid är folk som man inte kan träffa, p.g.a. avståndet. Drömmen vore ju att sammanföra alla människor till en plats, precis som på bröllopet. Kan man inte få ha bröllop en gång till?? Det vore skoj. Äsch. Nu är det dax att se om det finns nåt annat att sitta på. Rumpan blir ju helt avkapad av denna pall.

fredag 16 oktober 2009

onsdag 14 oktober 2009

Får man ha intressen som man inte är så high på?

Hej! Nu har jag inte bloggat på några dagar. Som ni märker. Det är för att jag inte har haft tid att ens tänka på bloggen överhuvudtaget. När det är mycket som händer så blir den inte så stor och viktig. Det är ganska bra. Bloggen är trots allt inte det största intresset jag har. Men lite skoj är det att få ha en egen sida och skriva precis vad man vill på. frfireonbdjnvlakfapofmkjdfo. Det där fick jag skriva för jag kände för det! Lite skoj är det faktiskt!

Bloggprofilen, förresten... Ehm, jag märke nyss att jag har med "discgolf" som intresse. Och så kom jag att tänka på den gången vi frisbee-golfade i Borås. Det var Jonas, en kompis till Jonas och jag. Det gick inte så väldigt bra för mig. Mitt första utkast hamnade inte rakt fram utan till vänster 90 grader, där Jonas kompis stod. Och höjden på discen var precis lagom för att träffa honom där det gör som mest ont. Det var inte det minst pinsamma jag har varit med om faktiskt. Lyckades kasta discen på honom en gång till lite senare i gamet, i armen. Och så tänkte jag; undrar vad han skulle tänka om han läste att ett av mina intressen är discgolf.
Men sen tänker jag att vi alla fick oss ett gott skratt och att om han vill tro att jag är en norrlänsk drulle så får han det. Jag vet ju bättre själv :). Annars brukar jag ju inte vara så himla dålig på det där liksom.

Åh vad jag längtar efter min man. Det var ett tag sen vi träffades nu. Och så längtar jag efter att komma ner för det blir härligt att få träffa en av mina familjer. Svärfamiljen.
Jag är hemma idag, egentligen har jag praktik, men känner mig inte frisk p.g.a. förkylningen. Behöver vila upp mig. Det är inte det att jag inte vill vara där, det är väldigt kul och givande att vara på praktiken och det kommer jag säkert sakna sen.

Hej svej /Lingontjej

torsdag 8 oktober 2009

Kaos

Hej! Just nu är det lite smått kaos. Det var mer kaos innan vi hade ätit. Ibland har jag och Jonas en tendens till att reta upp oss på varandra bara för att vara tvärs-över, och detta sker av någon underlig anledning alltid när vi är väldigt hungriga och ska göra mat. Så ibland blir det en del missförstånd i kommunikationen vid matlagningen. Ibland vill man nästan missförstå. Sen när man har ätit klart så är allt helt underbart igen och om man någonsin har haft några problem så är de som bortblåsta. Moahha.
Tillbaka till kaoset... Jo det består i att Jonas åker på söndag och fram tills dess har vi bara en förmiddag att spendera tillsammans. Vi har "råkat" boka in saker både ikväll och imorgon kväll. Det är lite ledsamt när man tänker på det. Jag jobbar lördag kväll och söndag dag. Så kl tjugo över sex på söndagmorgon är det goodbajs. Känns sådäär.
Men på praktiken är det trevligt vill jag lova. Jag och min handledare går väldigt bra ihop, kanske nästan lite för bra. Vi har lik humor. Det blev lite för skojigt idag, när vi upptäckte en krossad Panodil på golvet i läkemedelsrummet, och associerade fritt till historien om de två tomaterna som gick över vägen, och så... Ja, ni vet fortsättningen. På den nivån är det i alla fall. Vi skrattade så jag hade svårt att inte spilla från sprutan med läkemedel som jag just hade dragit upp. Oj oj oj. Men hav förtröstan, det är inte ofta det är så!
Imorrn har Jonas examination på akupunktur. Just ja, jag har fått akupunktur av Jonas igår, för huvudvärk. Han var väldigt duktig! Tyvärr blev det inte så mycket bättre, men det berodde nog mer på att jag inte hade tillräckligt ont.
Jonas diskar. Jag njuter av att inte diska. Kanske njuter lite för mycket.
/Hanna, ssk-stud. (som jag har skrivit överallt där jag har dokumenterat idag. Puh.)

tisdag 6 oktober 2009

Falskt alarm

...det var bara vår granne Roger! Vi tycker om dig Roger men just nu hade det varit fint om Jonas hade öppnat dörren och klampat uppför trappan. No offence!
Jahapp, bara att återgå till mina högst viktiga saker: Surfa lite otänkt fram och tillbaka utan någon egentlig plan, linserna kliar och superunderstället kliar också, och det är varmt på benen där datorn ligger och hettar, men jag IDS it göra nått åt saken, så därför fortsätter jag nu med mina högst viktiga sysslor, och hoppas att Jonas kommer hem snart så jag får anledning att röra på fläsksteken. :)

Min älskling...

Just NU kommer Jonas hem...GaAAAH vad roligt jag storknar. Hi hi!

söndag 4 oktober 2009

Framtidsfunderingar

Om jag fick välja så skulle jag vilja bo på nåt lantligt och vackert ställe, som ändå har högst 20-25 minuters bilfärd in till en stad. Det vore perfekt om det också fanns en större stad inom ca 7-10 mil bort. I Den större staden skulle man ha fler möjligheter vad gäller utbud av kultur, kyrklig och utomkyrkliga verksamheter, konsumtion, människor, evenemang, mat, musik, och annat som inte finns i mindre städer.
Den stad och kommun som man själv hör till får dock inte vara allt för stor, för då får man ingen gemensam känsla för staden.
Huset som jag vill bo i ska helst vara ganska rymligt, men det är inget måste. Jag vill hemskt gärna bo i ett hus med mer än ett plan, vilket jag ofta har önskat mig. Tomten ska vara ganska stor. Landskapet får gärna vara öppet, med lite fina vyer och fina solnedgångar. Om det finns en sjö eller ett vattendrag i närheten så är det ett stort plus. Om det inte är öppet får det gärna vara lite skogigt. Men det ska heller inte vara en mil till närmaste granne, för man vill inte bo helt ensam. Man vill kunna ha gemenskap med grannarna. Barn behöver lite kompisar i närheten. Därför är det bra om man inte bor helt utanför den by eller det samhälle som ligger närmast. Det får vara glesbyggt, men helst inte glesbefolkat!

Det finns mycket man önskar sig... Om man köper hus är ju det ett långtidsprojekt, alltså man ska förmodligen bo där större delen av livet. Därför är det viktigt att man tror att man kan trivas där, men det finns också mycket fina hus med fina lägen som duger bra trots att de inte går helt i linje med ens idealbild. Även om man inte får det man har tänkt sig överhuvudtaget. Det som händer i framtiden kommer att bli bra även om det inte alls är likt något som man har fantiserat om. Om man inte skaffar sig schabloner av vad man vill ha, har man en bättre möjlighet att vara tacksam över det som man får till låns. Än så länge har min Gud försett mig med allt jag behöver och mer därtill.
Faktiskt, så är det egentligen ganska onödigt och kanske till och med dumt att göra som jag just har gjort. Jag har mina svagheter.

Men - jag ser fram emot den dagen vi får råd att börja titta på hus på riktigt och råd att ha en bil. Idag cyklade vi och handlade, det var regningt och kallt. Såna tillfällen vore det skönt med en bil. Det kommer i sinom tid. Om vi nu blir klara med vår skola någon gång detta livet, och mot förmodan får ett jobb också, så borde "våra" "drömmar" om bil och hus också gå i uppfyllelse.
Nu har jag "svamlat" på rätt länge om mina tankar inför framtiden. Det får räcka för denna gången. Nu återstår bara att delge en glad nyhet; Två av våra kompisar ska gifta sig i december! Vi tycker det ska bli kul och ser mycket fram emot detta.
Tack för idag.

fredag 2 oktober 2009

Goderafton

Ikväll har jag varit på en väldigt bra gudstjänst med musiktema. Jonas var hemma, men jag följde med Sofia och Jonas (Alfhorn von Beetzen) som båda också hade en andra hälft att komma hem till efteråt. Det vill säga att vi inte stannade mer än till mötets slut. Det kändes skönt, för jag var trött och ville gärna hänga med min Jonas. Och nu sitter jag här vid datorn och Jonas vid teve:n. Hehe. Men vi är i alla fall i samma rum... och vi "hänger" faktiskt! Snart kanske vi ser på en film. Om inte jag hinner somna först...
Tillbaka till gudstjänsten: Det var Torgny Wirén som höll i snacket. Han som har skrivit bl.a. andaktsboken "Under ytan". Han pratade inte så länge men han var härlig att lyssna på och hade två fina historier om hundar, med fina poänger i slutet. Den första handlade om att även fast vi ofta måste skiljas från våra vänner och vår familj någon gång i det här livet, så är det värt att ha varandra den tid vi har.
Sång och musik sköttes av Peter och Ellinor Stenlund, som var otroligt duktiga och sjöng och spelade fantastiskt vackert. Gudstjänsten hade en helhet i budskapet, talet och sången (texterna) gick i linje med varandra, vilket lyfte hela stunden.

Apropå hundar, förresten. Hundar är djur som jag har börjat känna mer varmt för. Fast jag var riktigt rädd för schäfern som vi mötte vid discgolfbanan. Men jag kan ändå liksom connecta med vissa hundar, vilket jag aldrig gjorde förut. Förr hade jag ingen relation med någon hund överhuvudtaget. Svärfamiljens hund är den bästa hunden jag vet, och det var han som först gjorde att jag smälte lite mer inför den djurarten. Det går inte att tycka illa om honom. Och vi har ju varit med ett tag nu, två år drygt tror jag, så man börjar bli riktigt tajt. Det känns kul att ha någon hund som känner igen en när man träffas! Vi saknar dig, Ludde!

Åh. Nu blev det nästan sorgligt.
Imorrn ska vi (i alla fall Jonas) till Boda Borg! Det ska bli riktigt kul.