onsdag 17 februari 2010

Hej alla glada och dystra

Känner att jag vill blogga igen, även om jag har bloggat ganska så flitigt ett tag nu och jag förstår att ni har annat att göra än att läsa min blogg. Den här gången bloggar jag för att jag vill visa två saker:

1. Att den typ av dysterhet som ni märkte av i förra inlägget inte är för intet...
Varför jag skriver på det sättet i min blogg är också för att jag vill säga nånting. Jag vet att det finns fler än jag som ställer sig samma typ av frågor (se förra inlägget) och jag vill visa att vi inte är ensamma om det, och att det finns ett hopp i hopplösheten. För sanningen om oss är att vi är värdefulla trots att vi ibland vill styras av krafter som säger att vi inte är det om vi inte uppnår vissa saker. De krafter jag pratar om kan tolkas som att de är onda andliga krafter, det kan också tolkas som att de är samhällets ideal. Jag tror dock att de närmaste och även de starkaste krafterna kan vara helt vanliga människor som finns i vår omgivning och oss själva. Alltså vi vanliga människor som hoppas på att sprida ljus och hopp runtomkring oss... Vi kan nog ibland sprida onda tankar omkring oss utan att vi egentligen tänker på det. Tankar om att vi ska vara på ett visst sätt för att vara värdefulla. Därför tror jag det är viktigt att besluta för sig själv om man tycker att man duger eller inte, och hur mycket man tycker att man måste göra för att duga. För då kan man sprida ett gott budskap utåt istället; jag vet att jag är värdefull och att det räcker med att göra sitt bästa, och samma sak gäller för andra människor.
Sen vill jag bara tillägga att jag inte menar att man bör förminska sig själv och gå med böjt huvud. Som någon sa; Då vi låter vårt eget ljus lysa, ger vi omedvetet andra människor tillåtelse att göra samma sak.
Vi behöver varandra. Det är slutsatsen.
Vi behöver för övrigt såna värmande kommentarer som den jag fick i nämnda inlägg också!
hej
2. Några bilder från helgen. Vi börjar med vit chokladfondue med tilltugg i gott sällskap.

Ovan en blivande farsa engagerad i samtal
Nedan Aron och en blivande morsa
Innan vi gick ut tog jag en cool bild på mig själv.
En cool blivande moster nedan.
Promenad på isen
En stolt scoutledare!

2 kommentarer:

  1. Vad roligt att få bli moster =) Själv är jag ju morbror till två små Göteborgare =)

    SvaraRadera
  2. Härligt! ja det känns kul. Då får man träna på att passa barnet också :)

    SvaraRadera