fredag 26 februari 2010

Jag har PÄÄ

...alltså Pe Äm Äss.
Usch, det är inte kul. Ena stunden är man glad. Tyvärr har jag mest oglada stunder just nu. Långa fula ramsor kommer ut ur min mun och jag känner mig less på allt. Den lessnaden över det kalla och vintriga vädret som jag har haft några veckor nu, den blir ännu värre. Jag överväger starkt att skippa att träffas hos mina kompisar ikväll, bara för att det är en bit att gå och jag vägrar bylta på mig alla ***** kläder bara för att frysa ändå och få platt, tråkigt hår och mascara i hela ansiktet, vilket jag inte kommer att ha eftersom jag inte vill ha det i hela ansiktet. Så jag kommer både se ut och känna mig tråkig. Och Jonas vill inte köpa en bil annat än i Mustangklass (nästan). Så det lär dröja några år innan man får tillgång till den lyxen. Några år till av kyla, mörker, tunga kläder, icke befintlig attraktivitet.
Men jag har ändå sett fram emot ikväll, och jag kommer att gå till bowlingen (liksom Jonas). Det ska bli skojigt. Trots att jag egentligen vill begrava mig själv och aldrig mer stiga upp. Snacka om paradoxer i känslorna. Är man känslomänniska så är man. Man får inte välja vilken lott man får här i livet. 

Det är skönt då man lyckas tänka bort sina känslor och fokusera på något annat. Det lindrar faktiskt. Men det behövs ju såå lite för att det ska brusa upp inombords, gråten eller ilskan eller passionen. Kan man inte bara få vara helt tom inombords...!?

Det blir i alla fall bowling. Om jag far till Soffe och Affe ska jag bestämma mig i detta nu. Jonas är nog hemma innan bowlingen i alla fall.
Min triviala vardag...
På återseende.
Ha en bra helg, alle sammen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar