söndag 18 april 2010

Utvikning del hundra

Känner mig nästan sjuk idag. I morse var jag mer död än levande. Det var 24 igår.

Den senaste tiden har allt falerat hemma... Nej, där ljög jag. Rättning: Den senaste tiden har jag inte brytt mig lika mycket om att allting ska vara ordnat och fint utifrån sett i mitt liv.
Gissa om jag mår bättre? (japp, svaret är ja.)

Det handlar för mig så mycket om utifrån vilka premisser vi lever och gör våra val; gör vi det för att vi har de förväntningarna och kraven på oss eller gör vi det för att vi själva har tänkt igenom det och har en egen vilja att göra det?

Inatt drömde jag en ytterst obehaglig och samtidigt behaglig dröm. Den fick mig att tänka på följande: även om jag hädanefter värderar mina egna känslor, tankar och min personlighet högre så betyder det inte att allt kommer att bli perfekt, som hand i handske, bara därför.
Men så mycket ångest jag har haft, så mycket oro och rädsla för att leva när jag har trott att jag inte duger som den jag är utan måste leva mitt alldeles egna liv efter idealet. Jag pratar om det ideal som har suttit och delvis fortfarande sitter rotat inuti mig, skapat av andra människor och bekräftat av mig själv. Ett ideal som inte är jag.

Det jag har funnit nu, det är mig. Jag. Det enda ideal som jag hädanefter vill bevara i mitt hjärta, och sträva efter att älska, det är mig själv. Jag vill tro att den trasiga skapelse jag är, ändå är Guds trasdocka.
Jag är inte alls klar med min resa. Har inte än nått min slutdestination, vilket jag aldrig riktigt kommer att göra heller. Fortfarande finns sår som smärtar. Men med mina små myrsteg har jag lyckats ta mig över några jobbiga gränser. Nu har jag världen för mina ögon och ingenting kan stoppa mig.

Jihaa!

2 kommentarer:

  1. Fantasy is what people want but reality is what they need...

    Stor kram!

    SvaraRadera
  2. Å Lenin! Var har du varit hela mitt liv?? Hoppas du mår bra!

    SvaraRadera