tisdag 18 maj 2010

Jag skriver av mig om studerandets mörka sidor

Nu pluggas det igen!
Idag har jag under min vakna tid lyckats fokusera min blick vid föreläsningspapper, böcker och kursmålsbeskrivning (jag sov till kvart i tio efter att ha snoozat halvt ofrivilligt sedan kl åtta).

Det avsnitt jag läser på just nu (akut kirurgi och buksjukdomar) är helt omöjligt att veta hur jag ska läsa på. Vi har seminarium, vilket betyder att inga gamla tentor finns som vägledning. Jag tror att jag är rätt så dålig på studieteknik också. Vi har fått förklarat att vi ska kunna föreläsningsmaterialet och läsa på det vi inte förstår. Men det verkar samtidigt som att vi behöver kunna långt mer. Och dessutom är det helt omöjligt för mig att få in hur jag ska gå tillväga för att undersöka och ställa preliminära kliniska diagnoser (japp, det ska vi kunna enligt kursmålen) genom att läsa massa olika avsnitt i böcker och föreläsningar om vilka symtom som betyder vad... Jag blir heelt snurrig. Det verkar vara rent ut sagt omöjligt att ställa en bukdiagnos... Även om det inte är vi sjuksköterskor som kommer att göra det i slutändan. Men det är nästan det som är det jobbiga - vi ska kunna allt om hur man går tillväga och skiljer på diagnoser, men vi behöver inte utföra det i praktiken, och därför så har vi inte så stor anatomisk och medicinsk kunskap som läkarna. Detta gör att det är otroligt svårt att lära sig allt utantill. Vi ska liksom kunna allt men ändå inte. Vi ska kunna det som är viktigt, men det är inte det lättaste att lära sig "det som är viktigt" när man inte har någon erfarenhet alls av verkliga akuta kirurgiska patienter.

Däremot har jag kommit fram till att Gud var sjukt smart som gömde den äckliga sidan av människan innanför magens hud.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar