måndag 24 maj 2010

Slutsats..??!!?? från diskussioner utifrån tidigare inlägg

Kom just på att jag har ändrat mig angående att det är fel att göra anspråk på sanningen.
Det är det ju naturligtvis inte. Jag har uttryckt mig konstigt.

Det jag nog egentligen har menat är att det är fel att ha en dålig attityd; att som kristen vara noga med att inte dumförklara alla som inte tror som en själv och att verkligen förklara saker, inte ta för givet att det är på ett visst sätt och att andra ska fatta det på ett enkelt sätt.

Det är också fel tro att man ska förändra någon annan och fokusera för mycket på att bara argumentera.

Läs gärna kommentarerna till förra inlägget, så får ni en ännnuuuuu bredare utläggning av min syn på saker och ting. Detta behöver såklart bara dem som har ett intresse för den synen göra. Haha. Se även kommentarerna för tänkvärda och bra inlägg från andra personer än jag. Yesss.

3 kommentarer:

  1. Du har inte alls uttryckt dig konstigt. Det du egentligen har menat var tydligt: att det kretsade kring attityder, inte kring läran om vetande. Orsaken till att Andreas "nappade" på den aspekten av ditt inlägg är förmodligen att han är fruktansvärt intresserad av den biten. Men du skrev begripligt. Om inte för en total främling, så åtminstone för dem som känner dig, tro mig. Unna dig denna cred.

    Sedan är det ganska arrogant att "göra anspråk på" sanningen om den yttersta verkligheten. Det kan inte hjälpas :) Det finns agnostiska kristna och agnostiska ateister. De kallar sig så därför att de säger "det går att tro, men det går inte att säkert veta". Men jag har svårt för kristna som säger att de vet att Gud finns samt ateister som säger att de vet att Gud inte finns.

    Det man med säkerhet kan säga är däremot "jag tror såhär, därför att... Jag vet att det kan vara fel, men ser inte det som särskilt troligt". Det är inte att "göra anspråk på sanningen". Det är att ha en åsikt.

    SvaraRadera
  2. Kunde inte låta bli att blogga om det också :) Enjoy! http://sofiafranzen.wordpress.com/2010/05/25/ar-alla-sanningsansprak-lika-arroganta-eller-lika-resonliga/

    SvaraRadera
  3. Tack för uppmuntran, Sofia! :)

    Har nog ändrat uppfattning i den här frågan. Jag kan inte längre tycka att det är arrogant att göra anspråk på sanningen. Jag tycker att våra sanningsanspråk och åsikter är samma sak (där tyckte vi olika, då :)).
    Jag menar att åsikter har vi ju alla nästan hela tiden, när vi pratar med varandra, och dessa åsikter tror vi ju är sanna. Alltså gör vi anspråk på att inneha sanningen.

    Vetenskapen gör ju anspråk på sanningen men vet själv om att sanningen ändras i och med nya rön. Det arroganta kommer för mig in när jag inte respekterar den andra personen, upphöjer mig själv och min vetenskap och nedvärderar den andra på grund av dennes åsikt om vad som är sant. Tyvärr så är det nog ofta som människor använder sina åsikter om sanningen som ett redskap för att briljera i debatter och trycka ner andra människor.

    Men man kan också tolka uttrycket "göra anspråk på sanningen" som att man menar att man själv innehar och äger sanningen om allting. Det är ju vad de flesta (förhoppningsvis) strävar efter, men med lite sunt förnuft kan man förstå att man själv är i utveckling och söker sanningen, men att det kan finnas andra människor på jorden som har en sannare tolkning än vad jag har i någon fråga.

    Att vi människor aldrig säkert kan veta sanningen om allt tycker jag är viktigt att ha respekt för. Jag antar att det är ungefär det du menar med "den yttersta verkligheten"? Om någon gjorde anspråk på att säkert veta sanningen om allt, så skulle jag snarare betrakta den personen som lite naiv. :)

    SvaraRadera