tisdag 4 maj 2010

Vidare funderingar, se föregående blogginläg

Ibland frågar jag mig själv varför jag egentligen skriver som jag skriver på bloggen, erkänner mina brister och farhågor. Men sen brukar jag tänka att det kanske kan vara uppmuntrande för någon.
Ibland tänker jag att kanske meningen med mitt liv är något annat än att vara perfekt på utsidan. 

Hoppas jag tänker rätt när jag tänker på Jesus... Han var en så malplacerad och inte alls politiskt korrekt person i sitt sammanhang, att de människor som var svaga och hade en låg ställning i samhället kunde förstå sitt värde. 

Vi får inte glömma oss själva och varandra, hur viktiga vi är bara för att vi är skapade av Gud och även älskade av honom. Vi får ta bort masker, prestationskrav och jämförande ideal. Bort med bördor och stenar. Vad blir kvar under ytan?

Vi behöver inte vara rädda! Det som blir kvar är något magnifikt och vackert; En någon som har en enorm potential som vems skapare har lagt ner i henne/honom. Vi har alla mycket att komma med!
Sjung om du vill även fast du inte låter som Whitney Houston, typ.
Bjud på dig själv! Det är det bästa som finns att få. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar