tisdag 27 december 2011

Julens fram- och baksidor.

Skönt att julen är över!!
Gillar inte att tänka på hur mycket vi köper som vi inte behöver (som någon annan behöver bättre) och inte heller att tänka på hur mycket vi äter trots att vi är (propp)mätta. Usch, det känns som ett hån mot de människor som inte har lika mycket. I synnerhet med tanke på hur mycket mat vi slänger. Hörde på radion idag att det var väldigt, väldigt mycket... Usch, över julen blir hela Sveriges befolkning som glupska grisar som sitter inne i sina varma stugor och käkar och käkar... Får bara dålig aptit när jag tänker på det. Mår illa när jag tänker på mitt eget leverne. Världen är så uppcohnervänd, vad är det egentligen som säger att just jag skulle få födas in i en trygg välfärdsmiljö?

Sen är det väldigt mysigt med jul på många sätt, och härligt att tänka på att Jesus faktiskt kom till oss som en bäbis. Inte med dunder och brak, utan i stillhet och i totalt beroende. Tänkvärt, med tanke på att Jesus senare i livet nämner att han själv visar på vem Gud verkligen är. En som längtar efter närhet... en som inte vill vrida till budskapet eller övertala, för han vill att vi ska komma till honom av egen vilja. En som inte tränger sig på, men som hela tiden står bredvid oss. Fira Jesus och den han är... det kan man gärna göra varje dag, det behöver man ingen köphysteri eller godisfrossa för att göra. Fantastiskt.

Har inte bloggat på ett tag. Tänkte jag skulle visa hur fin våran julgran är, har knäppt några kort, men jag orkar inte hämta minneskortet och stoppa in det i datorn. För många steg. Inte prioriterat just nu.

Hoppas du som läser har haft en bra helg, oavsett vad vi kallar helgen för!

Robert, jag tänker extra mycket på dig nu när du är on the road. Försöker att inte tänka också, för då blir jag bara orolig. Snälla snälla, kom hem hel och glad är du snäll.

måndag 12 december 2011

Julmys 3:e advent med mamsen och pappsen!

Jag gillar pynt, när jag känner för det...

3:e adventsfika/kyrkkaffe.




En glad nötknäckare! Vi köpte en nörknäckare och knäckte nötter hemma för första gången. Det var  inte lätt, ibland sprutade nötflisor över hela bordet. Det gäller att hålla handen runt knäckaren när man knäcker.
Snygg-mamma och doppar-pappa. Pappa är också snygg.
Min julkrubba trängs med andra juliga grejer på köksön.
Försjunkna i lektyr av olika slag.
Tack kära mamma och pappa för en rolig helg tillsammans. Gode Gud hjälp dom som är ensamma under julen.

lördag 10 december 2011

Nu

är min mor och far i huset. Vi (och Jonas) har shoppat, fikat, och ikväll har vi gått på teater. Det är min andra teater i livet. Sedan har vi ätit god och hemmagjord tapas. Vädret är uselt men vi mår gott! Förutom att jag har fått lite magkatarr. Vilket begränsar mitt matintag, vilket egentligen bara är bra. O-aptiten och det lilla, bakomliggande illamåendet är dock inte lika bra.

torsdag 8 december 2011

Jag vill känna att jag lever all den tid jag har

Är det postmodernt eller?
En annan vinkling...

Jag vill känna att jag lever för andra all den tid jag har.

Det är nog en mycket skönare känsla. Nåt som jag vill försöka sträva efter, men ibland vill man bara att allt ska vara en dans på rosor för just mig. Varför är det så? Är det 80-talisternas förbannelse? Att det handlar om mig. Eller är det bara en dålig ursäkt? Kan det vara både orsak och ursäkt?

Och framför allt:
Vad är det egentligen som vi åttiotalister längtar efter?
Himlen? Kärlek? Den ultimata självuppfyllelsen?
En gnutta självrespekt?

Att tro på uttrycket "gräset är alltid grönare på andra sidan" gör att man inte kan leva nu och här, klarsynt med sikten utanför den egna bubblan och med båda fötterna på jorden. Det är en ursäkt för att inte leva all den tid man har. Och vem vinner egentligen på att man gör det?

fredag 2 december 2011

Juligt

Nu är det helg. Det kommer bli den billigaste helgen i mannaminne - middagsbjudning både lördag och söndag. Vi kände att vi måste göra nåt åt saken, så vi har planerat in ett restaurangbesök ikväll ;).
Jajamänsan, känns helt okej att inte laga middag på tre dagar. Kan inte säga att vi har gjort mycket mat i veckan heller. Det har blivit mackor på kvällarna eftersom vi har ätit så rejält på dagen. Det hade jag aldrig trott om mig själv innan jag flyttade hit. I Pite är det som att svära i kyrkan att hoppa över middagen (alltså det boråsare kallar kvällsmat). Måste erkänna att det faktiskt räcker med mackor ibland efter jobbet. Det är en vanesak. Ja, så det har resulterat i att den enda maten jag har lagat i veckan är fiskpinnar och spenatsås. Jonas har inte lagat en endaste liten maträtt. Egentligen vill jag såklart, men ni ska veta hur det är att komma hem och ha haft full rulle hela dagen på jobbet. Det vet ni ju säkert redan. Så ni förstår att det blir mackor ibland.



Det juliga i det här inlägget är att jag i smyg planerar att baka pepparkakor imorrn. Säg inget till Jonas. Jag har bestämt det över huvudet på honom. Moahhaha. Fast jag misstänker att han jobbar imorn på dagen... Så eventuellt får jag baka själv och inviga julen med obligatorisk musik av Frank Sinatra. Kommer det ingen julkänsla av godis, lussebullar, adventspynt, julsånger, julkonserter, kallt väder, julpyssel, adventskalender, julbord, julklappar, julblommor, julstjärnor, tomtar, lucia... så kommer den till slut ändå av att lyssna på denna underbara man. Bing Crosby och Nat King Cole är inte så tokiga, de heller.







BiLdBEvis



Suddigt... men sant. Orkidéer passar fint till jul.

torsdag 1 december 2011

Våra orkidéer

De är grymt trofasta.
Vanvård, samma kruka i flera år, ignorans. Inget är för stort eller litet för att bli förlåtet, verkar det som. Nu blommar de för fullt och är så vackert vita tillsammans med adventsljusstakarna och hyacinten.

måndag 28 november 2011

Tänk att man fick så kloka vänner.

Läste inlägget och höll fullkomligt med. Därför sprider jag detta genom att helt enkelt låta dig läsa, begrunda. Vi behöver verkligen insikter från andra kontinenter, i det här fallet synnerligen och speciellt jag behöver det.

http://addistesfa.wordpress.com/2011/11/27/shopping-till-jorden-ar-kommen-oss-ar-en-jultomte-fodd/

Advent












Den här ska hänga i granen sen.
Hade en underbar, ledig dag i fredags. Handlade på förmiddagen och pysslade hela eftermiddagen, höll nog på i sex timmar tror jag. Med bara mig själv som sällskap. Så välbehövligt och avslappnande.
Fotona är som ni förstår resultatet av dagen. Har tagit inspiration av tidningen "101 idéer", vilken tidning alltså. Nu väntar jag bara på kylan och snön.

onsdag 23 november 2011

Håglös var ordet

Har ingen inspiration att blogga överhuvudtaget. Är hängig idag. Ska ligga hemma och kolla på film ikväll. Huvudet känns som bly och det krampar i magen. Är håglös, har inget driv. Ska nog ta fram vetekudden som jag har fått av Janssons någon gång för väldigt längesedan. Har orkat med jobbet med nöd och näppe, mest kontorsarbete vilket var tur. Jag kände inte direkt att jag var på hugget idag. Ni kvinnor, ni vet hur det kan kännas! Det är ungefär lika synd om mig nu som det är med Jonas när han är förkyld. Han är på bättringsvägen nu, förresten. Igår hade han ingen röst, men inte var han tystare för det. Eftersom detta blir världshistoriens tråkigaste och mest innehållslösa inlägg så ger jag mig nu.

Tror det får bli Harry Potter ikväll. Den sista filmen, den var inte att leka med!
Jo, måste bara säga att de gjorde ju sista scenen precis som jag hade föreställt mig när jag läste böckerna. Exakt! Det har aldrig hänt förut. Harry Potter i mitt hjärta, det känns fasligt tråkigt att äventyret är över. Men det blir nåt för barnen och barnbarnen minsann.

torsdag 17 november 2011

Att simma, att jobba och att äta sparsamt

Just nu har jag en mysig känsla i kroppen. Hur kommer det sig att man alltid bloggar när man har mysiga och bra känslor i kroppen? Kanske för att man bara vill visa det tillsnyggade ansiktet utåt.
Oavsett vad så beror den mysiga känslan på motionssimning med tillhörande dusch och bastu. Elin och jag, min finaste svägerska, körde lite simning i Dalsjöfors. Jag kan säga att det är stor skillnad i mysfaktor på Borås Simarena som vi har simmat i hittills, och Dalsjöbadet som jag och Elin var på idag. I Borås Simarena finns en jättebassäng där längan är 50 meter, omysigt och starkt ljus från lysrör, och massor av folk och andra grupper. Även om det är nyrenoverat och fräscht så blir det många minus där. I Dalsjöfors är det mer Öjeby simhall-känsla. Längan är ungefär 25 meter, det är nedsläckt och längs kanten på bassängen har de ställt värmelljuslyktor. Det är lugnande musik till också. Det gillar jag starkt! Tror att det får bli fler besök där.

Det är inte klokt vad avslappnad man blir efter man har simmat och bastat. Man blir alldeles varm och go, och samtidigt lite slut efter träningspasset. När jag körde hem var det så enkelt att hålla hastighetsbegränsningarna, jag var lugn som en filbunke och kände inte av det minsta att jag behövde stressa hem. Tror att det är bra för trafiksäkerheten att motionssimma. Om inte annat är det en underbar känsla! Och, som ni märker, så flödar det av endorfiner... sist, men inte minst, så är det så skönt att lägga sig och sova sen.

Dalsjöbadet
Nu återstår bara att sitta och hänga i soffan en stund och dricka upp mitt te. Jonas har blivit lite förkyld, han tror att det beror simningen och att han har fått i sig nåt genom vattnet. Jag är lite skeptisk. Virusen sprids genom luften när man hostar eller nyser och genom direktkontakt, inte vattenburet. Smittan kommer i så fall av att man tar med händerna i handtag och liknande i dusch- och omklädningsrum. Men det känns dock inte dunderfräscht att få kallsupar i vattnet som folk smutsar ner med sina kroppar. Jag har inte blivit förkyld än, peppar peppar. Jag förebygger genom att käka vitaminpiller. Om inte annat så tror jag det. Hittills har i så fall placeboeffekten varit god. Har nämligen inte haft en förkylning sedan jag slutade på E51. Det kanske säger nåt om hur jag trivdes där.

Japp, jag är långrandig idag! Vill fortsätta och berätta hur bra jag har det. Apropå jobb, jag trivs verkligen på Resursteamet. Har fått för mig att kollegorna tycker om och uppskattar mig. Det känns som det, och jag är så tacksam och glad. Det borde vara en självklarhet, men jag är nog lite skadad av tidigare erfarenheter. Det är verkligen underbart att känna sig uppskattad, det blir så mycket roligare att jobba. Även om jag ibland tappar självförtroendet så dröjer det inte länge innan jag återfår det och det blir roligt igen. Jag trivs verkligen som fisken i vattnet. Är så glad över (de allra flesta av) mina kollegor. Det är riktigt go stämning.
Jag är glad för min skull, och jag önskar att alla kände så om sina arbetsplatser. Tror nog att jag klarar av att ha ett heltidsjobb ändå. Så länge det finns helger, och helgerna skulle inte ta slut än på ett tag vad jag förstår.
Har fått beröm för att jag var bra på att dokumentera idag. Riktigt roligt. Man ser huden framför sig, sa en kollega. Det kändes så otroligt kul. Kanske med tanke på att det aldrig hände under mina 7 månader på ortopeden. Ett litet tips bara: Jobba inte där om ni vill ha uppmuntran då och då.

Starka kontraster. Det är det ständigt när det gäller Hanna Larsson. Antingen är det fest eller pest. Men som jag brukar tänka; upplever man inga dalar så blir topparna inte lika höga heller... Gud måste ju ha haft en tanke med att jag blev som jag blev, annars har han ju misslyckats. Och det tror jag inte!

Avslutar med en tanke som jag fick i bilen på väg hem från badet. Lyssnade på nyheterna, det var två killar som hade varit fast på Kebnekaise (i en stuga) sen i söndags med bara en chokladkaka och smält snö att äta. Jag vet verkligen inte vad jag skulle ta mig till om jag var tvungen att gå en dag utan att få äta. Tror att jag skulle dö. Mat är det bästa jag vet, näst efter människor. Nej, är det inte ett egentligt under att jag har fått äta kompletta mål varje dag hela mitt 24-åriga liv? Och du också? Helt sjukt, vad det finns grejer att vara tacksam för.

onsdag 16 november 2011

Kvällens middag blev

Ravioli för trötta pappor.
Det vill säga två burkar ravioli i en ugnsform, lägg i tabasco/sambal oelek/annat chiliaktigt, skiva mozzarella och lägg på ett täckande lager. Gratinera i 225 grader i 20 min. Strö över pinjenötter/cashewnötter.
Det är ingen lyxmat, men helt okej gott för att ta en halvtimma att göra. Tror att receptet ursprungligen kommer från Leilas receptbok, någon av dom. Sen behöver man inte göra som jag gjorde och välja en gummiaktig mozzarellaost som inte smakar nånting. Inte ett hett tips, alltså.

Ikväll är det scouter. Vi ska få vara inomhus och jag ska sjunga julsånger, hoppas det blir ett gäng. Det finns nämligen annat att välja på också. Sen! Sen kommer det bästa... behöver jag säga vad? Tv4 kl 20:00! Bondar is the shit!

Vanligt

Tant Agda är nog det vanligaste exemplet inom sjukvården.
Essdim och Cdur6 är nog de vanligaste julckackorden.

tisdag 15 november 2011

Önskelistan

Observera att jag inte skriver den i augusti, och att den inte är en kilometer lång! Jag har förändrats genom åren... Om någon vill ge mig eller Jonas eller båda en julklapp så är det bäst att skicka med mamma och pappa som kommer hit helgen den 3:e advent. Det är inte på något sätt nödvändigt, men om ni ändå funderar, så...


  • Skalvinterjacka. Mamma och pappa. Jag vill alltså välja ut en jacka som ni kan köpa här eller beställa genom Jonas och Fotriktigt. 
  • Täckbyxor i strl Medium. Bruna eller svarta.
  • Volym-mascara
  • En sprits från Keramix i Pite, som Kajsa skrev om i sin blogg. Följ länken för mer info.http://kajsaji.com/?p=2914.
  • Ett par röda tunna strumpbyxor 
  • Presentkort på tyg/gardinaffär i Borås (lite tuffare om man bor i Pite).



Nu åker vi och simmar vilket ska bli väldigt nice.

måndag 14 november 2011

Måndag

Skönt är att komma hem från jobbet och inse att man inte behöver laga mat förrän om en timma, sjunka ner i soffan och surfa lite och glutta på Dr Phil. En skön stund på dagen.

Måndag idag. Det känns på virrvarret i huvudet. Och det känns när jag knappt får ihop till vettiga meningar i detta blogginlägg. Men ännu finns det hopp om liv. Det är fortfarande roligt att jobba.

Men det är måndag. Det blir nog bättre med tankeverksamheten imorn; tisdag.

söndag 13 november 2011

Napoleonbakelser

Kom på att jag faktiskt kan dela med mig av receptet som jag använde till Napoleonbakelserna igår.
Jag köpte färdig smördeg, men vaniljkrämen gjorde jag själv.

NAPOLEONBAKELSER

Ingredienser
3 plattor smördeg á ca 20x30cm
2 dl vispgrädde
2 dl äppelmos
1 dl rödvinbärsgelè
1,5 dl florsocker
1 msk vatten

Vaniljkräm 
5 dl mjölk
1 st vaniljstrång
6 st äggulor
1 1/3 dl socker
5 msk maizenamjöl
25 g smör

Vaniljkräm:
1. Koka upp mjölken med vaniljstången, rör på botten under tiden.
2. Vispa sockret, äggulan och maizenamjölet luftigt.
3. Rör ned äggblandningen i mjölken och koka upp under noggrann omrörning.
4. Tag av från spisen och vispa i smöret till en slät kräm.
5. Sila av om nödvändigt och kyl ner.

Gör så här:
1. Sätt ugnen på 225 °C. Tina fryst smördeg lätt och kavla ut dem till 8 X 40 cm. Lägg plattorna på vattensköljd plåt.Grädda längderna ca 10 minuter och låt dem kallna.
2. Gör vaniljkräm. Låt den kallna. Bred äppelmos och grädde på en av bottnarna. Lägg på nästa botten. Bre på vaniljkräm. Täck med översta bottnen. Lägg undersidan uppåt.
3. Smält röd vinbärsgelé och bre på ett tunt lager. Rör ihop florsocker och vatten och spritsa ut. 
Skär i lagom stora bitar.

Napoleonbakelse

lördag 12 november 2011

Tankar om djupet.

Jag är inte på topp ikväll.
Har kommit på att jag ska baka Napoleonbakelser, bara för att testa om det är svårt eller inte. Och om det är gott, såklart. Så det sysslar jag med just nu. Jonas är på Elfsborgsgalan, vilket enligt vad jag har förstått är en gala för Elfsborgs sponsorer. Jonas är alltså där i egenskap av Fotriktigt-anställd. Jag skulle se film med några kompisar, men det blev inte. Så här är jag, själv en kväll. Ganska skönt. Skönt att få bara vara, låta känslorna finnas där. Ingen som ska korrigera dom eller försöka förstå dom. Bara jag och Gud och allt som finns inom mig.

Men det är klart att man längtar efter kompisar som man kan prata om allt om. Jonas finns, men ibland behövs fler utöver. Oavsett hur mycket vi älskar varandra. Jag saknar vännerna från Pite, som man kan prata om sånt som finns under ytan, få vara sig själv och dela saker med. Det finns mycket bra med Borås, men än så länge har jag inte erfarit djupet hos många. Jag upplever att det är svårt att prata med och nå in. Svårt att få människor att fatta att man verkligen bryr sig om hur de mår, inte en anpassad bild av det. Det är svårt att ha ett ärligt och samtidigt avslappnat samtal. Det kanske beror på att vi inte har bott här tillräckligt länge. Jag vet att jag generaliserar mycket nu, har ju faktiskt människor som jag står nära här också, och det är klart att det aldrig blir samma som i ens hemstad.

Oavsett vad så är det något som jag saknar i min vardag. Det känns tomt. Jag behöver mer! Fler speglar, behöver ge och få kraft och uppmuntran. Kanske finns det dom som försöker nå in till mig också, fast mitt uttryckssätt är så annorlunda då jag kommer från någon annanstans att det inte lyckas? Och så vidare. Tankar som snurrar.

måndag 7 november 2011

Hemresa

Det många kanske inte visste är att jag har tillbringat min helg hemma i Pite, med familj och vänner. Japp, jag kan fortfarande vara spontan. Hade glädjen att hinna med att delta på Elmas dop. Här kommer ett smakprov av de upplevelser som jag hann med.

Fina familjen Norberg! Mina fina vänner.


Snackis mellan Jonas och Lars-Åke.

Nelia och en annan tjej i lekrummet. Nelia gillade mest att sitta på madrassen och mysa.
Åsa och Elma. Åsas leende får kompensera för Elmas missnöje under tiden för kortknäppningen.
Lyxbål med lingon, blåbär och hjortron.
Absolut överens! Eller kanske mer som hund och katt?
Jag och Sofia vann.

Nelia på morgonen. Jag fick sova över hemma hos henne.

Nelia i farten. En speedad och övertrött men glad tös.
Det här är min älskade farmor Iris. Hon är 84 år och sitter här och surfar.

En underbar efterrätt. Det var grädde, creme cheese och lemon curd, tror jag... mamma, rätta mig om jag har fel. Och björnbär till.
Nelias mamma är den enda som funkar i vissa lägen
....och här sjöng hon bedårande vackert.
Förra veckan saknade jag verkligen familjen i Pite. Det passade verkligen helt perfekt att få vara där i helgen, mina batterier är fullproppade med energi. Ni vet sån energi som man bara kan få genom att spendera lite kvalitetstid med sin familj och sina vänner. Passar på att utbringa ett stort tack till alla som förgyllde helgen med sin gloriösa närvaro!

Avslutar ett högtidligt inlägg med: god kväll.

lördag 5 november 2011

Foto med beskrivning

På ett hotell i Sthlm hade de svart toapapper, som Simon hade snott en gång.
Det var ganska fränt. Så jag tog kort helt sonika.
Just nu befinner jag mig här. Är väldigt skönt att få träffa lite rejält folk! Här är alltså lika med hemma, Gyllengårdsvägen, Böle, Piteå. Är rätt så stolt över elden som jag åstadkom för en stund sen.
Och här är världens bästa man. Skulle nog sträcka mig till att säga världens bästa människa också.
Har aldrig träffat nån som är lika god och samtidigt helt underbar. Har haft en stor portion tur, så stor att det förmodligen är Någon som har lett oss hit.