lördag 29 januari 2011

Bilder från en promenad

...med fina mamma.
En fin vinterdag...
...på en fin väg...
...med en fin skymning!

fredag 28 januari 2011

Nu ger jag upp.

Kan någon berätta hur man ändrar färgen på ramarna runt bilderna i inläggen? Vill inte ha orange, även om det ser rätt så coolt ut. Somebody, say it!

torsdag 27 januari 2011

Nu är framtiden säkrad (i varje fall när det gäller gardiner och byxlängder)


Är glad över alla presenter jag fick till examen, men kanske särskilt den (de) här! Känns roligt att kunna ordna grejer i hemmet, sy upp gardiner och fålla grejer. Vem vet, kanske det blir något mer avancerat också? Symaskinen verkar vara enkel och funktionell och det skadar ju inte att den och sy-lådan som jag också fick dessutom är väldigt vackra! Är tacksam och stolt. :-)

onsdag 26 januari 2011

Uppdatering

Idag har jag varit på SÄS, Södra Älvsborgs Sjukhus, och pratat med enhetschefen på avdelning E51, ortopedisk vårdavdelning. På måndag har jag min första introduktionsdag där. Har fått veta en hel massa saker som jag inte riktigt kommer ihåg allt, men mycket matnyttigt i alla fall som gör att jag känner mig någorlunda uppdaterad på vad avdelningen går ut på. Det känns spännande men lite pirrigt. Nu börjar arbetslivet på allvar. Även om jag de första sex veckorna får handledning. (Just nu känns det som att jag inte kan nånting. Men nåt måste jag väl kunna om jag har klarat mig igenom utbildningen.)

Efter det har vi åkt runt med bilen bland olika områden i Borås stad och tittat. Känns skönt att ha lite pejl på hur det ser ut lite varstans. Vi hoppas på en viss lägenhet, har inte fått titta på den ännu men idag har vi åkt runt och spejat runt huset. Området verkar jättemysigt, inte alls långt från centrum och ändå lite skogsdungar runt omkring. Nu håller vi tummarna och händerna knäppta för att det invändiga ska falla oss i smaken också.

Ikväll har vi fikat med Annie, en kompis som Jonas haft sedan tidig ålder. Det blev på Café Orion i Borås, ett rätt så mysigt ställe. Nu är vi hemma i Äspered, i våran lilla lya. Vi trivs bra här, men längtar samtidigt efter något eget. För min del betyder längtan ett ställe med ett komplett och fräscht kök. Men det jag längtar efter mest är nog att få dräpa mitt liv-i-väskor-och-kartonger. Det är väldigt besvärligt. När jag använder ordet dräpa förstår ni kanske att det är en mycket innerlig längtan. Så mycket härligare blir det när vi får packa upp alla saker och klä in vårat egna hem till något personligt där det materiella finns tillgängligt och upp-sorterat i lådor, byråer, garderober, hurtsar, hyllor och skåp. Struktur! Tid över till annat än att söka grejer...

Jonas jobbar på och är fortfarande i "känna på"-stadiet denna vecka, nästa vecka verkar det bli mer allvar. Han ska få utbildning genom jobbet och de kommer tydligen köra på rätt hårt med det i vår. Men han trivs så bra och det märks verkligen att han mår bra av att känna sig behövd och ha något skojigt att göra på dagarna. Me like!

Nu börjar bilden av en säng, en kudde och ett par frusna fötter under ett varmt täcke göra sig påmind i huvudet. Med andra ord, sängen kallar. Ha en god natt!

Min man

Han är så fin, så fin!

måndag 24 januari 2011

Fotoisch

Jag med norrbottensdräkten och Nelia
Har lagt vantarna på Gyllengårdsvägen 43-pianot.

fredag 21 januari 2011

Take caution! Kan detta vara något att låta sippra in i tankebanorna?

Detta inlägg kommer att handla om rikedom och vad den gör med oss. Tack på förhand, Jonas A, för att jag får använda din berömda stege.

Hur mycket tid spenderar jag på att fundera på förbättring i mitt liv på olika plan?
Hårfärgen? Köksluckorna? Tapeterna i sovrummet? Vårkänslorna? Framtida inköp? Framtida lycka? En ny, härlig, skön kofta? Att se mina barn lyckliga och själv fyllas med lycka? Att få till matlagningen? Se lycklig och snygg ut i mötet med andra? Verka ha ett alldeles underbart förhållande? Kunna ge svar på tal och visa mig kunnig?

Hur mycket tid spenderar jag på att genomföra förbättringarna? Hur mycket energi går åt till att klättra upp för stegen på olika plan i mitt liv? Personligen; för mycket. Det jag ibland inbillar mig är att mitt liv är otillräckligt på olika sätt och att jag därför har rätt att vilja ha mer i min tillvaro. Inte minst på grund av stressen som ibland dyker upp i huvudet, tätt åtföljd av känslan av att behöva göra. Göra det ena och det andra för att må bättre och känna att man duger.

Allt detta hänger ihop och bildar en ond cirkel i form av en stege som vi vill klättra allt högre upp på. Kärnan i problemet är dock inte att vi äger för lite, tvärtom är problemet att vi har för mycket.
Följdfråga: Är vi verkligen värda att utnyttja så stor del av världens resurser? Ger Gud sveriges befolkning dess rikedom som välsignelser? För vad? Vad har vi gjort som vi kan berömma oss mer av än de fattigaste personerna? Att vi råkade födas i ett land där kunskap finns om hur välfärd skapas? Är det våran duktighet och våra prylar som ger oss liv och räddar oss?
Eller är det så att vi faktiskt inte är skapta för att äga så mycket materiellt? Kan det vara så, att Gud är en god Gud just därför att Han har gett oss något som inte har med saker och ting att göra?

Det vi längtar efter tror jag egentligen är att leva vardagen nära vår skapare och Fader, som har gett oss förlåtelse och upprättelse för evig tid, och en ny chans att börja om med våra liv. Och det har vi ju redan! Det är alltså helt onödigt att vara ledsen och tycka det är synd att man inte har solsken varje dag. Det är totalt bortkastad tid att oroa sig över att en vän gör snyggare scrapboking och inredning. Därför vi har redan allt vi behöver. Vi är förlåtna och vi får uppstå med Jesus och leva med vår Far som älskar oss högre än allt! Vi är däremot inte bättre än någon annan, och behöver alltså inte vara avundsjuka och jämföra oss med varandra. Gud har redan uppenbarat sin kärlek för oss, som i följande bibelverser:

Det man kan veta om Gud kan de ju själva se; Gud har gjort det uppenbart för dem. 20Ty alltsedan världens skapelse har hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet, kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga. Därför finns det inget försvar för dem; 21de har haft kunskap om Gud men inte ärat honom som Gud eller tackat honom. Deras tankemöda ledde dem ingenstans, och deras oförståndiga hjärtan förmörkades. 22De ville gälla för visa men blev till dårar. 23De bytte ut den oförgänglige Gudens härlighet mot bilder av förgängliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. Rom 1:19-23

...eller mot bilder av lyckan och rikedomen. Det första vi behöver är en förändring i våra hjärtan. På insidan. Inte ens det är något som vi ska smida till själva. Vi är människor, och människor är precis som Jesus bedyrar svaga för prylar och andra frestelser.

13Låt inte synden bruka era lemmar som redskap för orättfärdigheten, utan låt Gud bruka er, ni som ju har återvänt till livet från döden; låt honom använda era lemmar som redskap för rättfärdigheten. Rom 6:13

Gud kan bruka oss. Lika bra att vi slutar klättra, hoppar ner och landar i Guds famn. Jesus pratar i evangelierna på flera olika sätt om hur svårt det är för en rik man att komma in i Guds rike.

"Sannerligen, det är svårt för en rik att komma in i himmelriket. 24Ja, jag säger er: det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike." Matt 19:23-24

Detta är ett budskap som Jesus ville ge, och det är lätt att förstå vad han menar. Det är totalt fysiskt omöjligt för en rik man att komma in i Guds rike. Det gäller såklart även kvinnor, barn och pensionärer. Världens stora problem är inte fattigdom, utan rikedom. Vi är illa ute. De som skulle följa med Jesus i evangelierna fick sälja allt de ägde och lämna allt de hade byggt upp. Frågan är varför vi skulle vara undantag från detta.
Vi vill inte leva enkelt, men vi har mycket att vinna på att göra det. Om vi tar emot Jesu förlåtelse och låter honom förvandla oss, så kommer han att leda oss och välsigna oss på olika sätt som inte kan föreställa oss. Om Gud är vårt hopp så har vi allt att vara tacksamma och lyckliga över. Jag vill utmana dig och säga vad jag tror; om vi använder de pengar vi får för mödan till att försäkra våran egen och våra familjers bekvämlighet och rikedom, så har Gud en hel del att förvandla i oss innan vi inser att det är tomt på toppen av stegen.
Det är nere på golvet som Jesus finns (läs evangelierna och se själva).

Mitt hjärta står ej efter vad högt är,
mina ögon står ej efter vad upphöjt är,
nej, jag har lugnat och stillat min själ
som ett avvant barn i sin moders famn.
Ja, som ett avvant barn
så är min själ i Dig.

Hoppas på Herren, Israel
Från nu och till evig tid.

tisdag 18 januari 2011

Examen - önskelista


Min studietid lackar mot sitt slut, jag har äntligen rott skeppet i hamn och blivit klar!

Jag förstår att det finns folk som vill ge mig något i examenspresent. För att underlätta vill jag ge några tips på makapärer. Jag är rätt säker på att mamma och pappa och syskonen redan har bestämt presenter, så här kommer lite annat.
  • Armband - i silver, ett enkelt, inga pråligheter. Inte för stora länkar, gärna ett från Snö. Ungefär såhär:
  • Täckbyxor - eller termobyxor så alla i Sverige förstår. I ett mjukt material och lös passform. Varmfodrade, men inte stora och klumpiga. Förmodligen strl M.
  • Ull-långkalsonger - även här slappa i passformen.
  • Superunderställ - inga tajta utan hellre stora och sköna. Alltså sånt underställ som är närmast kroppen.
  • Objektiv - ett som lämpar sig för porträtt. Detta är alltså för dem som känner att de har för mycket pengar som de vill bli av med...

Min brorsa

Fullmånen lyste när jag och Robert promenerade
Robert - the king of the stjärtlapp!
Mycket snö!
Vi har varit ute på en promenad i stjärtlappens tecken, skulle man kunna säga. Fint väder idag, lite kallt men vi blev ändå svettiga (i alla fall jag). Vi kände oss (ut?)manade att utforska snöhögarnas backpotential som vi passerade. Vissa var bättre, vissa sämre. Vi lyckades också hitta SOS-stocken under all snö och kom undan snötrollet Robusta som ville snärja oss... Det var en promenad på liv och död. Resten är historia och det lämnar jag nu åt fantasin.

Det är nästan bara Robert som kan bringa fram denna ådra i mig, liksom han är född av samma moder och likasinnat blod rinner i hans kärl. Blod av den lekfulla karaktären. Möjligtvis också min make och mina storasystrar, men nog är det så att broren är den jag har lekt mest med.

För vem skulle jag annars kunna ha som betjänt - som den storartade och vackra prinsessa jag var? Vem skulle kunna förlora i kortspel mot mig, och vem skulle agera som den hund jag måste rasta? (Vi bytte roller ibland också.) Jag glömmer aldrig när vi drack oboy under diskbänken, mamma och pappa var borta och hade inte gett oss lov, och det tyckte vi var otroligt kul av någon anledning. Vi skrattade tills vi kiknade och spillde oboy. Jag har en mycket speciell bror som jag kommer att sakna i ett år. Hoppas med hela mitt hjärta att det kommer att gå bra i Nya Zeeland och att han kommer tillbaka kvickt när det är överstökat. Och att han ska ha grymt skoj och lära sig grymt mycket - vilket jag är övertygad om att han kommer. Lycka till, Robert!

onsdag 12 januari 2011

Urstädning

Kvällens syssla har gått ut på städa i lägenheten;. Alltså som i att: Göra fint packa ner grejer.
Går bra! Det är inte så mycket grejer. Har hunnit en hel del, ändå har jag bara hållit på i ungefär två timmar. Det gäller att vara smart också, jag har ju begränsat med plats. Det jag packar ner i mina tre väskor är det jag vill ha med till Borås. Resten - mat och diverse porslin och lakan som jag lånat av mamma och pappa - får vistas i mindre trevliga resutrymmen som exempelvis påsar.
Egentligen behöver jag inte börja redan nu, men det känns som att tiden går snabbare då tills jag får åka ner och träffa Jonas. Dessutom har jag en plan. Om jag blir klar tidigare med lägenheten kan jag vara hos mamma och pappa sista veckan och hinna umgås med dem lite mer innan det bär av. Föräldrarna är inte invigda i planen än, men snart så.

Vi söker hyresrätter i Borås med omnejd, någon som har nåt tips eller vet nåt privat fastighetsbolag - säg till!

måndag 10 januari 2011

Morgon

Idag hade jag önskat att min kalender hade haft ögon. Så att den kunde se när jag steg upp och gjorde mig i ordning. Och om den hade haft ögon, hade jag önskat att den även hade en hals, mun och stämband så att det kunde prata. Då skulle den ha ropat åt mig innan det var för sent. Innan jag hade gått till jobbet och upptäckt budskapet på egen hand. Jennie går kväll idag. Jag kunde ha legat i min säng och slumrat.

Apropå att leva i nuet så kan jag faktiskt inte klaga. Det är inte fy skam att få sig en promenad genom staden på morgonen, särskilt inte när det är lagom varmt väder. Och jag trodde inte att det var sant, men när jag gick över torget så tyckte jag mig höra en fågel som kvittrade. Jag spände öronen och lyssnade en gång till, och då hörde jag det starkare. En liten, ensam fågel kvittrade i den stilla, vilande vintern.

Jag vet vilka avsikter jag har för er, säger Herren; Välgång, inte olycka. Jag skall ge er en framtid och ett hopp. Jer 29:11

För mig var detta ett budskap som jag inte hade fått om min kalender hade haft ögon och stämband. Våren kommer, snabbare än du hade väntat dig. Den är redan på väg.

lördag 8 januari 2011

Händelser i punktform

  • Jag har bara en vecka kvar av praktiken, vilket är det sista jag gör som sjuksköterskestudent
  • Det har varit jul och nyår, roliga tider!
  • Nyårslägret Livskraft var förmodligen årets höjdpunkt
  • Har haft några jobbiga dagar på praktiken med en undersköterska som är allt annat än rolig
  • Har fått jobb på Södra Älvsborgs Sjukhus ;)