tisdag 18 januari 2011

Min brorsa

Fullmånen lyste när jag och Robert promenerade
Robert - the king of the stjärtlapp!
Mycket snö!
Vi har varit ute på en promenad i stjärtlappens tecken, skulle man kunna säga. Fint väder idag, lite kallt men vi blev ändå svettiga (i alla fall jag). Vi kände oss (ut?)manade att utforska snöhögarnas backpotential som vi passerade. Vissa var bättre, vissa sämre. Vi lyckades också hitta SOS-stocken under all snö och kom undan snötrollet Robusta som ville snärja oss... Det var en promenad på liv och död. Resten är historia och det lämnar jag nu åt fantasin.

Det är nästan bara Robert som kan bringa fram denna ådra i mig, liksom han är född av samma moder och likasinnat blod rinner i hans kärl. Blod av den lekfulla karaktären. Möjligtvis också min make och mina storasystrar, men nog är det så att broren är den jag har lekt mest med.

För vem skulle jag annars kunna ha som betjänt - som den storartade och vackra prinsessa jag var? Vem skulle kunna förlora i kortspel mot mig, och vem skulle agera som den hund jag måste rasta? (Vi bytte roller ibland också.) Jag glömmer aldrig när vi drack oboy under diskbänken, mamma och pappa var borta och hade inte gett oss lov, och det tyckte vi var otroligt kul av någon anledning. Vi skrattade tills vi kiknade och spillde oboy. Jag har en mycket speciell bror som jag kommer att sakna i ett år. Hoppas med hela mitt hjärta att det kommer att gå bra i Nya Zeeland och att han kommer tillbaka kvickt när det är överstökat. Och att han ska ha grymt skoj och lära sig grymt mycket - vilket jag är övertygad om att han kommer. Lycka till, Robert!

1 kommentar:

  1. Haha. Fint skrivet! Varför vill man dricka oboy under diskbänken kan man ju dock fundera på? =)

    SvaraRadera