måndag 10 januari 2011

Morgon

Idag hade jag önskat att min kalender hade haft ögon. Så att den kunde se när jag steg upp och gjorde mig i ordning. Och om den hade haft ögon, hade jag önskat att den även hade en hals, mun och stämband så att det kunde prata. Då skulle den ha ropat åt mig innan det var för sent. Innan jag hade gått till jobbet och upptäckt budskapet på egen hand. Jennie går kväll idag. Jag kunde ha legat i min säng och slumrat.

Apropå att leva i nuet så kan jag faktiskt inte klaga. Det är inte fy skam att få sig en promenad genom staden på morgonen, särskilt inte när det är lagom varmt väder. Och jag trodde inte att det var sant, men när jag gick över torget så tyckte jag mig höra en fågel som kvittrade. Jag spände öronen och lyssnade en gång till, och då hörde jag det starkare. En liten, ensam fågel kvittrade i den stilla, vilande vintern.

Jag vet vilka avsikter jag har för er, säger Herren; Välgång, inte olycka. Jag skall ge er en framtid och ett hopp. Jer 29:11

För mig var detta ett budskap som jag inte hade fått om min kalender hade haft ögon och stämband. Våren kommer, snabbare än du hade väntat dig. Den är redan på väg.

1 kommentar:

  1. Var ute och gick en långpromenad med Ludde i måndags och faktiskt tyckte jag också att jag hörde en fågel kvittra lite. Våren kommer och du också snart, vi ses! Kram

    SvaraRadera