tisdag 22 mars 2011

Frukost med utsikt

En gedigen frukost!

Utsikten vid frukostbordet
Avocado med turkisk yoghurt

måndag 21 mars 2011

Glädje

På morgonen är jag dock fortsatt trött. Det brukar gå i perioder, men den här vintern har känts extra trött... Hanna Morgonzombien har gästat min boning i regel varenda morgon. Jonas är ett levande vittne till detta. Ibland går det över på dagen, och ibland inte. Min kära svärmor och jag gick en promenad idag och pratade lite om detta. Jag verkar i alla fall inte vara ensam om det... är det någon annan av er som känner igen sig?


















Angående glädjen: veckan som var har vi fått träffa en del kompisar och blivande kompisar. Detta höjer trivselfaktorn och måendet med flera nivåer. I tisdags blev vi medbjudna till en bönegrupp som visade sig innehålla icke kristna personer till störst del. Intressant och roligt i alla fall, och det ska bli kul att förhoppningsvis lära känna dom lite mer. I torsdags fikade jag med Annie, som jag redan har berättat, och det var förstås väldigt roligt. Annie är en grymt bra tjej, för alla som inte vet om det. I fredags åt vi middag hos Micke och Jossan, riktigt kul att få lära känna dem och deras barn (den lilla stund de var närvarande innan de slocknade i sina små sängar). Det känns positivt och kul. När jag läser Rebeckas blogg känner jag igen mig, det är alltid upplyftande att umgås med vänner, särskilt när man är i en relativt ny stad. Kompisar är grejer. Om så det bara är några få, det kan betyda aldrig så mycket!

Nu har jag snackat lite för mycket om det. Vädret utanför är som så; varmt, 5 plusgrader, dimmigt, molnigt och blåsigt. Snön smälter och vägarna är i princip torra. Kan någon Pitebo ge mig en uppdejt på vädret däruppe?

fredag 18 mars 2011

Som hjorten till vatten...

...så längtar jag efter att baka! Haha.
  • Bullar
  • Bröd
  • Jämtlandskakor
  • Syltgrottor
  • Sockerkaka med górese
  • Marängtårta
  • Skorpor
Denna lista av kolhydratbomber väntar på mig på Folkungagatan 23a. Ett komplett hem, som man får pyssla om. Personlighet på väggar och golv. Doften av hemlagad mat. Mitt fina förkläde. Det vill jag börja använda mycket oftare. Att få bjuda hem, bjuda på sig själv. Vårt ställe på jorden, där folk ska kunna känna sig som hemma. Nu ta mig attan ska vi bo in oss riktigt ordentligt i våran fina lägenhet. 


torsdag 17 mars 2011

Jobb, jobb, jobb, zåva zåva zåva

Det är lite tråkigt att ha en blogg just nu, när man inte kan uppdatera om nåt kul! Livet består av jobb, och inte hinner man göra nåt kul emellanåt. Och aldrig får man träffa sin man. :S Men vi är glada ändå. Jag längtar sååå mycket efter att flytta in i lägenheten. Men idag har jag gjort nåt kul!

...har nämligen fikat med Annie. Det var så väldigt trevligt. Hoppas det blir fler gånger. Jag saknar tjejkompisarna uppe i Pite, bara snacka lite real talk. Tjejsnack. Om allt från ytligt till djupt. Uppskattade verkligen att få göra det idag, särskilt med en så go tjej. Stortrivs en dag som denna. Det kanske går att lära känna folk i Borås ändå? Det kanske finns människor som kan tänka sig att umgås med en konstig norrlänning... Det finns hopp för det i alla fall! Gud har nog inte övergett mig här. Näe.

Vet ni vad som händer när Hanna har jobbat hårt en dag och inte hunnit äta riktig lunch? Det ska jag tala om. Man glömmer halva hjärnan på ortopeden. Jag börjar se ett mönster i det att jag gör tokiga och knasiga grejer. På caféet idag skulle jag skriva ett sms till Anette för att meddela att jag inte kommer och äter. När vi hade suttit och snackat två timmar kikar jag på mobilen, där det står: "Hej! Jag fikar
Hade kommit av mig mitt i meningen och lagt ner mobilen. Inget var skickat. När vi skulle fika gick jag iväg med bullen utan att vi hade hunnit betala. Såna dumma grejer. Brain overloaded. 

Det är rätt så läskigt att inse att man inte har någon koll. Dessutom är det läskigt att köra bil när man vet att man är trött och helt ouppmärksam. Ingen rolig känsla. Man vill liksom ha kontroll på vad man håller på med, men det är precis som att vara onykter! Obehagligt.

Vill ni höra mer om mitt jobb-liv? Läs nästa vecka, då kommer nästa avsnitt av följetången Hannas reflektioner av arbete och vardag. Jag är ledsen, det finns alltså en stor risk för detta! Så fort jag får tillfälle att ta lite kort så ska jag dela med mig och skriva nåt kul. Så fort det händer nåt spännande i mitt liv eller i min tankevärld. I den hjärnhalva som jag fick med mig hem finns nu bara tankar på en varm och skön säng och en slocknad Hanna.

måndag 14 mars 2011

Hanna är fortsatt tlött...

...men det är rätt så väntat med tanke på att jag faktiskt jobbar 100%. För er som inte vet det är 100% väldigt mycket. Närmare bestämt fullt upp.

Det är väl så att arbetet tar upp rätt så stor del av vardagen. De stunder jag är ledig försöker jag njuta av så gott det går. Ibland är det svårt att hinna med allt. Egentligen finns det saker som jag vill göra men som jag inte gör på grund av tidsbrist. Vilket inte direkt är en sensation, men inte heller någon större succé!

Det här med träning. Någon som har ett tips på hur man ska komma till skott? Få till något så häftigt som en vana slash rutin? Är jag född med ett bortfall i den kategorin? Är det den bittra verkligheten? Nej, det kan jag inte tro! Jag som längtar efter att träna, tycker det är riktigt kul och mår också fina fisken av det. Vad är då haken? (Jag är bekväm. Suck.) Har nog inte riktigt bestämt mig för hur jag vill träna heller. Springa är ett alternativ. Även lite styrka. Men inte på ett allmänt gym, typ. Det är ju pinsamt. Simma gillar jag. Definitivt ett alternativ.

Jag avslöjar mig själv. Se chokladpappret i bakgrunden. Det är Mjölkchoklad Digestive som jag fick ett urgent need of i fredags. OBS jag har bara ätit tre bitar idag. Efter middagen. Ska inte äta nåt mer i veckan. Till helgen kanske. Jag slänger ut den till mössen. Suck.
Vad ska jag hitta på för att aktivera mig?
Fortfarande rådvillig.
Tips tages tacksamt emot!

lördag 12 mars 2011

Hanna hon e tlött

Men hon ska snart i säng. Imorgon blir en hektisk dag. Vi ska sjunga med kören i Äspered, musikalen Gloria som egentligen är en mässa men med de olika delarna i vackra sånger. Det är Olso Gospel Choir som står för originalet.

Over and out för denna gången.

onsdag 9 mars 2011

3. Självbilden lyser igenom

Introduktion

En tredje sak som är viktig i sammanhanget, det är att reflektera över vad som händer i vår vardag när vi har den ena eller andra uppfattningen. Det är inte bara vi själva som påverkas av vilken självbild vi har, utan även andra. Jag syftar på de närmaste relationerna.

När man har en låg självbild, vilket jag tidigare konstaterade innebär att klamra sig fast vid huruvida jag själv lyckas eller inte, har man också ofta höga krav på sig själv. Om den jag är definieras av hur duktig eller dålig jag är, så känner jag mig direkt tvungen att vara så bra som möjligt. Annars duger jag ju inte, utan är bara usel.

Detta är något så ofattbart vanligt bland dem jag möter i min omgivning, att ha för höga krav på sig själv. De kan verka rimliga och snälla för mig själv, men faktum är att de övergår vad som är rimligt för mig att klara av. Detta leder ofta till att man jämför sig med andra, för att bedöma hur pass mycket kvar man har att klara tills man anser att man duger. Man tycker med andra ord att man måste uppnå ett visst antal uppställda mål innan man är nöjd med sig själv. Dessa mål kan variera i innehåll till tusen och mer! Vilka målen är avgörs helt av vad man inte tycker är perfekt hos sig själv. Eftersom att jag = hur perfekt jag är, så vill jag gärna jobba med de saker som inte är perfekta, så att jag duger. Men ekvationen är helt snedvriden med tanke på två saker; nummer ett, ingen av oss är helt perfekt (vilket jag inte tror att jag behöver ge några argument för) och nummer två, alla är vi olika. Det är inte meningen att alla ska vara bra på allt. Och där faller argumentet för att vi måste vara perfekta. Det är inte möjligt hur mycket vi än försöker.

Om vi fortsätter att försöka sträva efter vår bild av perfektionism, så kommer det att påverka andra. Det blir gärna så att man bedömer andra efter precis samma mall. Det är en naturlig konsekvens i förloppet. Och de följder som blir av det är inte alls önsvärda.

Egentligen tror jag inte att någon vill förmedla till en annan människa att de suger, att de är dåliga. Men det gör vi ändå alltför ofta. Eftersom att jag måste vara perfekt på vissa punkter måste min son också vara det. Eller min man eller min flickvän. Eller min syster. Jag för över kraven som jag har på mig själv på andra. Resultatet blir att jag förvandlas från en stöttande medmänniska till en krävande och dominant person som hela tiden måste visa sig duktig. Och en sådan person är det inte särskilt roligt och utvecklande att umgås med. Tvärtom har man lyckats med att föra över en tung börda på den man älskar mest.

Det är därför det är viktigt att börja med sig själv. Inte att förändra sig själv, men att försöka se sig själv med mer realistiska ögon.  Andra kan sträva efter det ena eller det andra, andra kanske vill tävla med mig om vem som är minst dålig, men behöver jag delta i tävlingen? Det är väldigt befriande att avböja. Annars blir det lätt så att man hela tiden försöker sätta sig över andra. Och så håller man igång karusellen som bara snurrar till det i relationerna och övriga livet. Istället får vi tänka att vi är värdefulla precis som vi är. Även om man inte kan släppa tankarna på sig själv, kan man koncentrera tankarna på just det.

Det finns andra saker, som jag mår bättre av att fokusera på, än mig själv. Det finns något mer utöver att vi inte är perfekta. Min fasta tro är att det finns någon som skiter i hur mycket vi misslyckas. Jag tror att han är less på att vi håller på och strävar efter perfektionism hos oss själva och andra, när Farsan redan har fixat biffen åt oss (korset). Jag är så glad att jag tror på det. Och jag är glad att jag får dela med mig av det!

Det var allt för denna gången. Hoppas jag har några läsare kvar efter denna kaskad av tankar och åsikter! Kommentera mer än gärna. 

måndag 7 mars 2011

2. Definitionen av jag

Introduktion

En följdfråga som lätt dyker upp och som jag inte tog upp i del 1, tänkte jag ta upp nu.
Är jag vad jag gör och åstadkommer? Det vill säga, definieras jag av hur perfekt jag är? (det vore tråkigt om det vore så eftersom att ingen är perfekt).

Ni som känner mig eller följer bloggen vet att jag tror på Jesus och är kristen. Min slutledning blir kanske något förutsägbart enligt följande: jag är misslyckad, men inte helt. Det finns både goda och dåliga sidor hos mig, men ingen av dem påverkar mitt värde, för jag är älskad av Gud. Han har visat hur han ser på mig genom att låta Jesus dö och ta straffet för mina brister. Bristerna definierar mig inte som person, utan Jesus definierar mig. Därför kan jag leva med att jag är otillräcklig och behöver andra människor, likaväl som att andra människor behöver mig.

Jag tror inte att det är lätt att leva efter detta. I de flesta fall finns det nog flera faktorer som gör det komplicerat att ha en god självbild. Både i historien och just nu. Främst tror jag att relationerna har betydelse, både tidigare och nuvarande. Att ha en stark självbild innebär att inte enbart definieras av hur någon just nu ser på mig. Om det är så, blir man lätt som en våg på havet som kastas hit och dit beroende på vindens riktning och styrka. Och visst kan man ha ett oklanderligt bra självförtroende från och till, men självkänslan är och förblir låg.

Dessutom så behöver nog alla olika medel för att få en bättre självkänsla. Någon kanske behöver en bra vän, en annan kanske behöver tid för sig själv och en tredje kanske behöver någon att prata med om det, och så vidare, och så vidare.

Min poäng är att sanningen om oss inte är att vi är usla, som i att vi har ett lågt värde. Vi kan nog vara usla ibland i den meningen att vi gör usla saker, men något som jag har kommit fram till är att jag inte definieras av de saker jag gör. Då skulle jag inte klara av att leva med mig själv. För mig blir Jesu kärlekshandling på korset så mycket större med tanke på detta. Jag tycker det är helt fantastiskt att jag får leva med råg i ryggen och veta att någon verkligen älskar mig trots att jag långt ifrån alltid förtjänar det. Om man inte är kristen kanske motsvarigheten blir; jag kan leva med råg i ryggen trots att jag jag gör fel, för min familj och mina vänner älskar mig ändå. (Personligen tycker jag att min uppfattning slår den icke-kristnes, för människor kan ju ändra på sig och komma på att de inte älskar en. Men det kommer aldrig Gud göra, för Han har lovat att aldrig lämna mig, och att han dog för min skull kommer aldrig att förändras.)

1. Att vara sig själv nog

Introduktion

Häromdagen läste jag en kort andakt som utgick från ett bibelord från profeten Haggai i gamla testamentet (närmare bestämt Hagg 1:9). Det nämns i andakten att Gud förebrådde folket för att de var "sig själva nog" (detta nämns inte i bibeltexten). När jag läste det förstod jag inte riktigt vad som menades med begreppet.

Något som jag har upptäckt på senare tid, men lyckades sätta ord på i morse, är följande: Ju bättre självbild man har, desto mindre behöver man vara sig själv nog.

När jag ser på mig själv och min omvärld, så tycker jag mig se ett mönster: de som har goda och starka självbilder, de tror inte att de själva är fläckfria och ständigt lyckade. Tvärtom, har de insett att de har brister. En god självbild verkar också gå hand i hand med att inte behöva spendera så mycket tid och möda på saker som har med en själv att göra. Man kan helt enkelt släppa tankarna på hur jag mår, vad jag gör, hur det känns för mig, och rikta blicken utåt, mot sammanhanget och de människor som finns i det.

Det verkar alltså inte vara någon hit att sätta sitt hopp till att man själv ska reda ut allting i alla lägen, och lyckas med allt. Det kanske inte alltid är så att vi är oss själva nog. Och vi kanske inte alltid mår bättre av att fundera av och an på huruvida vi är det.

För att återgå till andakten om Haggai och om att vara sig själv nog; Guds syn på det hela verkar i bibeltexten vara att israeliterna gjorde fel när de blev för upptagna av sina egna byggen. I andakten dras parallellen till dagens situation; lägger vi så mycket tid och fokus på att ha det städat och snyggt i våra hem (tänk inredningstidningar, blockethysteri med shabby chic-prylar och så vidare) att vi struntar i att prioritera fysiska mötesplatser med andra människor och med Gud?

Varför måste vi ha det så oerhört snyggt hemma? Ger det oss med tid och utrymme för varandra? Eller ger det kanske bekräftelse på att jag är mig själv nog? En liten ursäkt kanske, för att fortsätta fokusera på det som har med mig att göra?

Observera att frågorna ovan inte ska ställas för att ge sig själv ett mått på hur duktig respektive dålig man är som människa eller kristen. Utan svaren på frågorna är först och främst en indikation på hur det är ställt med självkänslan. Och det är värt att fundera på. Det kan vara oerhört jobbigt, men förr eller senare behöver du kanske ändå möta de här typen av frågor.  Sedan kan det variera från person till person vad akilleshälen gäller (det behöver inte vara så att det handlar om just inredning). Och naturligtvis är det inte alla som har något sådant här "problem", men många fler än man kan tro har det.

Jag har fått för mig att skriva jättejättemycket om en speciell grej

Japp, så ligger det till!
Jag vill dela med mig av summan av kardemumman av mina slutsatser hittills i följande ämne;

Hur man ser på sig själv, det vill säga självbilden (eller självkänslan om du hellre vill kalla det så). 

Anledningen är att när jag ser mig runtomkring så kan jag inte hitta något som känns viktigare eller mer relevant än just detta. Självkänslan är ett grundfundament för att våra liv ska fungera inklusive relationer, vardag, skola, jobb, fritid, allt. Ändå är det något som sviktar hos de allra flesta även om det tar sig olika uttryck. Eftersom det ligger nära mig själv också så finns det en del stoff av tankar att plocka ifrån.

I tre delar, ett för varje blogginlägg, tänkte jag snacka lite om min syn på saken. Du är välkommen att läsa och kommentera (eller att dissa, för den delen). Se upp, här kommer det. Wohoo.

fredag 4 mars 2011

Inget blir bättre av att drömma...

...men det är ändå svårt att låta bli, särskilt om man är en drömmare.
Härmed delar jag med mig av några dagdrömmar just nu:

  • Att hitta någon/några tjejkompisar i Borås som man kan vara sig själv med och ty sig till
  • Att bli frisk från förkylningen och att tiden ska gå snabbt tills jag får hälsa på hemma i Pite
  • Att det ska sluta klia för Jonas överallt
Nu börjar jag mina helgturer. Önska mig lycka till, det kan behövas just nu känns det som.
Och så för att jämna ut stämningsläget i inlägget så avslutar vi med en glad gub... en glad kille och en glad tjej!

Nåja, det är ju rätt så mycket begärt att man ska se naturligt glad ut uppställd på fotografering.

torsdag 3 mars 2011

Sofia Jannok

Underbart ljud i öronen.





Hennes album finns på Spotify att lyssna vidare på!

Ledig + förkyld

Idag är min enda lediga dag på hela veckan. Då passar det både dåligt och bra att jag har råkat på en förkylning igen. Det var igår på jobbet som halsontet kom, hastigt och olustigt. Riktigt som knivar i halsen. Idag är det något mindre ont, men med snuva som komplettering.
Nåja, det är skönt att slippa gå upp och jobba i alla fall.

Har just sett "The tourist", en lite annorlunda film. Vet inte riktigt vad jag tycker om den. Ingen superhöjdare kanske. Däremot påkostad. Om man gillar glitter och juveler är den att rekommendera... eller nåt.

Näe, idag kan jag inte förmå mig att klämma fram nåt kul i ett blogginlägg, så jag ägnar mig åt nåt annat istället.
Tack för ordet.

tisdag 1 mars 2011

Blockethumor

Sitter just nu och kikar lite på potentiella möbler till nya lägenheten, och nog får jag mig ett litet skratt då och då av att läsa hur folk formulerar sina annonser.

Rubrik:
Allt från stol till vitrinskåp
Beskrivning:
Rosa stol 50 kr
Svart stol 50 kr
Gungstol 200 kr
Vitrinskåp 1300 kr

Rubriker med särskrivningar, exempelvis
Matsals bord med fyra stolar
Barbords stolar

I en annons hade försäljaren skrivit: "inköpta på ikea, har jag för mig".

Blocket får man komma som man är och behöver inte vara expert på vare sig marknadsföring eller svenska språket. Härligt! Det gillas!

Logik...

...är en metod som kan användas för att tänka och dra valida slutsatser om något, och även ett sätt att använda språket på ett precist och adekvat sätt.

I alla fall om man ska tro en av artiklarna som finns upplagda på Apologetics 315.
Verkar inte speciellt kontroversiellt? Det var intressant för mig att läsa lite om, jag hade någonstans uppfattningen om att logik är en egenskap som finns hos vissa fenomen. Alltså, ett objektivt studerbart ting. Någonting är logiskt.
Men tji fick jag, det handlar helt enkelt om ett sätt att komma fram till slutsatser som är rimliga!

Gå gärna in och läs lite om logik, man kan lära sig mycket av att studera ett visst begrepp lite närmare. Särskilt intressant är det eftersom att man använder detta ord så pass mycket utan att kanske reflektera över det. Webblänken:

A Basic Logic Primer