måndag 7 mars 2011

1. Att vara sig själv nog

Introduktion

Häromdagen läste jag en kort andakt som utgick från ett bibelord från profeten Haggai i gamla testamentet (närmare bestämt Hagg 1:9). Det nämns i andakten att Gud förebrådde folket för att de var "sig själva nog" (detta nämns inte i bibeltexten). När jag läste det förstod jag inte riktigt vad som menades med begreppet.

Något som jag har upptäckt på senare tid, men lyckades sätta ord på i morse, är följande: Ju bättre självbild man har, desto mindre behöver man vara sig själv nog.

När jag ser på mig själv och min omvärld, så tycker jag mig se ett mönster: de som har goda och starka självbilder, de tror inte att de själva är fläckfria och ständigt lyckade. Tvärtom, har de insett att de har brister. En god självbild verkar också gå hand i hand med att inte behöva spendera så mycket tid och möda på saker som har med en själv att göra. Man kan helt enkelt släppa tankarna på hur jag mår, vad jag gör, hur det känns för mig, och rikta blicken utåt, mot sammanhanget och de människor som finns i det.

Det verkar alltså inte vara någon hit att sätta sitt hopp till att man själv ska reda ut allting i alla lägen, och lyckas med allt. Det kanske inte alltid är så att vi är oss själva nog. Och vi kanske inte alltid mår bättre av att fundera av och an på huruvida vi är det.

För att återgå till andakten om Haggai och om att vara sig själv nog; Guds syn på det hela verkar i bibeltexten vara att israeliterna gjorde fel när de blev för upptagna av sina egna byggen. I andakten dras parallellen till dagens situation; lägger vi så mycket tid och fokus på att ha det städat och snyggt i våra hem (tänk inredningstidningar, blockethysteri med shabby chic-prylar och så vidare) att vi struntar i att prioritera fysiska mötesplatser med andra människor och med Gud?

Varför måste vi ha det så oerhört snyggt hemma? Ger det oss med tid och utrymme för varandra? Eller ger det kanske bekräftelse på att jag är mig själv nog? En liten ursäkt kanske, för att fortsätta fokusera på det som har med mig att göra?

Observera att frågorna ovan inte ska ställas för att ge sig själv ett mått på hur duktig respektive dålig man är som människa eller kristen. Utan svaren på frågorna är först och främst en indikation på hur det är ställt med självkänslan. Och det är värt att fundera på. Det kan vara oerhört jobbigt, men förr eller senare behöver du kanske ändå möta de här typen av frågor.  Sedan kan det variera från person till person vad akilleshälen gäller (det behöver inte vara så att det handlar om just inredning). Och naturligtvis är det inte alla som har något sådant här "problem", men många fler än man kan tro har det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar