måndag 4 juli 2011

Lite trumpen kanske?

Hej.
Tittade på min egen blogg på förstasidan. Insåg rätt snabbt att de senaste fem (tror jag) inläggen har handlat om jobbet, och inte i någon uppmuntrande bemärkelse. Det borde alltså inte förvåna mig om det är allmänt känt vad jag känner för mitt jobb. Ibland brukar jag bolla med mig själv och fundera fram och tillbaka om jag inte avslöjar för mycket av mitt liv på bloggen. Oftast kommer jag fram till: "Ja. Men jag berättar ju inga detaljer..." Och nu inser jag att det har jag visst gjort, exemelvis i förra inlägget. Där sprack det. ;)

Nåja, jobbet är i princip hela mitt liv just nu, och det är inte på grund av att jag trivs så bra och längtar dit på fritiden; så mycket kan jag säga. Det är helt enkelt för att det är sanningen. Är det något jag verkligen avskyr så är det förfiningar eller förvanskningar av sanningen. Något annat jag avskyr är att behöva låtsas på något sätt. Ibland blir man helt enkelt tvungen till det, om folk frågar hur jag har det på jobbet och sedan inte kan ta sanningen. Jag tycker att mitt jobb suger. Och därför får jag blogga om det trots att jag har tjatat om det länge nu och egentligen borde tänka på att vara tacksam för att jag har ett jobb. Om det är mig det är fel på vet jag inte, men i min värld funkar det helt enkelt inte att låtsas må bra. Och att må dåligt är inget jag är tacksam för, hur mycket cash det än bringar. Därmed het, ångande, finsk bastu!

Men en rolig grej är födelsedagar och bröllopsdagar. Därför bjuder jag nu på ett kort på frukosten igår, när Jonas fyllde år. Hade dukat fint, för han ville ju inte ha nån frukost på sängen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar