tisdag 2 augusti 2011

Talet om korset och sakramenten = dårskap

Jag läste nyss om sakrament på Wikipedia. Jajamänsan, det är pinsamt men sant; jag var inte säker på vilka som var våra (evangelisk-lutherska kyrkan) sakrament. Hur som helst fick jag det konfirmerat att det är dopet och nattvarden, haha. Hängde ni med på ordvitsen?
Det beskrevs sakramenten utifrån de olika kyrkorna, och enligt wikipedia så finns det ett synsätt inom den Anglikanska kyrkan som lyder såhär:

Ett sakrament är ett yttre och synligt tecken på en inre och osynlig nåd.
Engelska Katekesen, 1604

Det vore dock förbluffande om detta inte gällde alla kyrkor (utom möjligen den Katolska, som har sju sakrament). När jag läste uttrycket så kände jag igen mig i det, och tänkte att det är precis det som det handlar om. En inre och osynlig nåd.

Dopet - en del av de ting som leder till frälsning. Frälsningen sker genom nåd (någon räddar mig genom att köpa ut/skriva över mina skulder).

Nattvarden - ett yttre och symboliskt tecken för att ta emot Jesus. Jesus, i bemärkelsen av det han gjorde när han pinades, korsfästes, dog; samtidigt så köpte han oss fria från våra skulder. Utan att vi behöver betala nånting för det vi har gjort, eftersom att Jesus betalade när han plågades och dödades. Han betalade i vårt ställe, och erbjuder oss detta som en gåva. Nattvarden är alltså ett yttre tecken på vad som händer när jag väljer att ta emot den. Och det är därför vi sjunger så mycket om blod och slakt i kyrkan, haha. Nattvarden kallas även för evkaristin, vilket är ett grekiskt ord för tacksägelse. Och tack säger vi ju, oftast i alla fall, när vi har fått en gåva. Ibland säger vi det när vi handlar på stan också, vilket egentligen är lite motsägelsefullt eftersom att vi betalar för det vi får. 

By the way, allt detta med nattvarden är väldigt svårt att fatta tycker jag. Det kallas också för ett mysterium. Även om jag tycker att jag fick till beskrivningen väldigt bra här, så är det omöjligt att riktigt greppa med våra mått. Vadå Jesus köpte oss? Vadå han ger sin död som gåva? Ja, det låter helknäppt! Paulus menar dock att det är precis som det ska.

Ty eftersom världen, omgiven av Guds vishet, inte lärde känna Gud genom visheten, beslut Gud att genom dårskapen i förkunnelsen rädda dem som tror.
1 kor 1:21

Gud gjorde sig själv till en dåre. Just därför att vi skulle fatta, att vi inte blir frälsta på grund av vad vi kommer fram till, utan vad vi väljer att tro. Och det fattar man inte riktigt förrän man vågar lita på budskapet om Jesu nåd, och vågar ta emot honom och hans kärlek. Då fattar man, att man faktiskt får ha en relation med Gud, inte en religion om Gud. Och att Gud är levande och verksam, både i mitt liv och andras. Det är inte någon illusion. Det är både trovärdigt och underbart. Även om jag gärna hade velat se klart och tydligt hur det faktiskt ligger till med allt, så funkar det inte så. Därför att Gud är den som har skapat mig, och inte tvärtom. Det är han som ligger inne med sanningen om allt, och inte jag, och på grund av det är det omöjligt att för mig bli frälst genom mina slutsatser. Nej, det är bara och endast genom Gud, den tandlösa dåren från Nasaret.

1 kommentar:

  1. Kul att läsa lite teologiskt stoff, eller egentligen dina ord från hjärtat. Passionen märks tydligt. Kram

    SvaraRadera