måndag 19 september 2011

Återkoppling: Resan till Jäckvik i bitvisa stunder

Gott folk
Detta är det första inlägget med det nya gränssnittet. Ingen sensation alls, måste jag säga.

Man kan tänka sig att jag har mycket tid att blogga nu när jag är "ledig", "mellan två jobb", eller vad man vill kalla det... Men man måste ju ha nåt att blogga om också! Problemet när man är ledig och mycket hemma är att det inte är så himla mycket radikala saker som händer. Fast det är i och för sig också charmen med att vara ledig. Och jag tror att jag behöver den här tiden för att liksom smälta allt som har hänt i min, hm, yrkeskarriär hittills. Hur som helst, är jag ledsen att det inte blir några intressanta uppdateringar för tillfället. Men! Man vet aldrig när det kommer nåt kul... plötsligt händer det!

Till saken hör att vi har varit i fjällen fyra dagar. Under dem fyra dagarna glömde jag att ta med kameran upp på fjället varje dag. Den var i stugan i tryggt förvar. Jag tog tre kort, tror jag. På mina systrar med respektive när vi slappar i soffan på kvällen. Nåja, hade jag verkligen velat ta med den hade jag gjort det. Jag hade en distinkt känsla av att man missar en hel del om man bara ser allt genom en kameralins.

Jag kan dock berätta något om resan. Min modiga man tog av sig till bara kalsonger och badade i en fjällsjö uppe på kalfjället. (Ca 12 grader i luften, kanske 5 grader i vattnet?) Detta satte en liten trend, eller ja, snarare efterapning. Jag och Julia badade dagen efter, fast det var inte uppe på fjället utan i dalen. Inte lika coolt, men dock fantastiskt uppfriskande! Härligt när man är så varm i kroppen efter vandringen att man aldrig hinner börja frysa.

Vi har även erfarit den berömda fjäll-lämmeln på nära håll. Det kryllade av dom! Läste någonstans att 2011 är ett bra lämmel-år, men inte såsom åren 1965 och 1969. Under ett riktigt lämmel-år blir de så många att det blir brist på mat och de vandrar i lämmeltåg bort från fjället. Några lämmeltåg såg vi inte, men fräsande, skriande och flyende lämlar som pilade omkring på marken och sprang ner i sina hålor, det såg vi i högsta grad. När jag och Julia var ute och gick så hörde jag hur någon skrek till, tittade ned och där satt en liten lämmel fastfrusen. Jag och Julia trodde att jag hade trampat på den, så jag gick för att hämta en sten och göra slut på lämmelns lidande, men när vi skulle stena den sedan så var den borta. Puts väck! Den hade nog bara spelat död, eller nåt. I vanliga fall brukar de fly fältet så fort de ser oss, men den här hade stått helt blick stilla. Den såg inte skadad ut, och den fräste till när jag petade på den med en pinne. Nåja, det var skönt att slippa döda den i alla fall. Jag (med lite hjälp från Julia) gjorde en låt med melodin "Jag har en ängel som följer mig". Den heter: "Jag såg en lämmel som sprang förbi."

Jag såg en lämmel som sprang förbi,
jag ser en lämmel som springer för sitt liv.
Och han springer jättefort, och han släpper av en lort,
jag såg en lämmel som sprang förbi.
i
Men i lämmen han ifré,
ja i lämmen han ifré.
I känn mä nalta lämmen,
så i lämmen lämmeln ifré


Lämmus Lämmus i försvarsställning.















Översättning får ni inte, om ni inte frågar. ;)
Ja, det var ungefär de viktigaste incidenterna under fjällenresan.
Tack och hej.

1 kommentar:

  1. Hahah, ni kan det här med fyndig sångkomposition ser jag! :D

    SvaraRadera