torsdag 17 november 2011

Att simma, att jobba och att äta sparsamt

Just nu har jag en mysig känsla i kroppen. Hur kommer det sig att man alltid bloggar när man har mysiga och bra känslor i kroppen? Kanske för att man bara vill visa det tillsnyggade ansiktet utåt.
Oavsett vad så beror den mysiga känslan på motionssimning med tillhörande dusch och bastu. Elin och jag, min finaste svägerska, körde lite simning i Dalsjöfors. Jag kan säga att det är stor skillnad i mysfaktor på Borås Simarena som vi har simmat i hittills, och Dalsjöbadet som jag och Elin var på idag. I Borås Simarena finns en jättebassäng där längan är 50 meter, omysigt och starkt ljus från lysrör, och massor av folk och andra grupper. Även om det är nyrenoverat och fräscht så blir det många minus där. I Dalsjöfors är det mer Öjeby simhall-känsla. Längan är ungefär 25 meter, det är nedsläckt och längs kanten på bassängen har de ställt värmelljuslyktor. Det är lugnande musik till också. Det gillar jag starkt! Tror att det får bli fler besök där.

Det är inte klokt vad avslappnad man blir efter man har simmat och bastat. Man blir alldeles varm och go, och samtidigt lite slut efter träningspasset. När jag körde hem var det så enkelt att hålla hastighetsbegränsningarna, jag var lugn som en filbunke och kände inte av det minsta att jag behövde stressa hem. Tror att det är bra för trafiksäkerheten att motionssimma. Om inte annat är det en underbar känsla! Och, som ni märker, så flödar det av endorfiner... sist, men inte minst, så är det så skönt att lägga sig och sova sen.

Dalsjöbadet
Nu återstår bara att sitta och hänga i soffan en stund och dricka upp mitt te. Jonas har blivit lite förkyld, han tror att det beror simningen och att han har fått i sig nåt genom vattnet. Jag är lite skeptisk. Virusen sprids genom luften när man hostar eller nyser och genom direktkontakt, inte vattenburet. Smittan kommer i så fall av att man tar med händerna i handtag och liknande i dusch- och omklädningsrum. Men det känns dock inte dunderfräscht att få kallsupar i vattnet som folk smutsar ner med sina kroppar. Jag har inte blivit förkyld än, peppar peppar. Jag förebygger genom att käka vitaminpiller. Om inte annat så tror jag det. Hittills har i så fall placeboeffekten varit god. Har nämligen inte haft en förkylning sedan jag slutade på E51. Det kanske säger nåt om hur jag trivdes där.

Japp, jag är långrandig idag! Vill fortsätta och berätta hur bra jag har det. Apropå jobb, jag trivs verkligen på Resursteamet. Har fått för mig att kollegorna tycker om och uppskattar mig. Det känns som det, och jag är så tacksam och glad. Det borde vara en självklarhet, men jag är nog lite skadad av tidigare erfarenheter. Det är verkligen underbart att känna sig uppskattad, det blir så mycket roligare att jobba. Även om jag ibland tappar självförtroendet så dröjer det inte länge innan jag återfår det och det blir roligt igen. Jag trivs verkligen som fisken i vattnet. Är så glad över (de allra flesta av) mina kollegor. Det är riktigt go stämning.
Jag är glad för min skull, och jag önskar att alla kände så om sina arbetsplatser. Tror nog att jag klarar av att ha ett heltidsjobb ändå. Så länge det finns helger, och helgerna skulle inte ta slut än på ett tag vad jag förstår.
Har fått beröm för att jag var bra på att dokumentera idag. Riktigt roligt. Man ser huden framför sig, sa en kollega. Det kändes så otroligt kul. Kanske med tanke på att det aldrig hände under mina 7 månader på ortopeden. Ett litet tips bara: Jobba inte där om ni vill ha uppmuntran då och då.

Starka kontraster. Det är det ständigt när det gäller Hanna Larsson. Antingen är det fest eller pest. Men som jag brukar tänka; upplever man inga dalar så blir topparna inte lika höga heller... Gud måste ju ha haft en tanke med att jag blev som jag blev, annars har han ju misslyckats. Och det tror jag inte!

Avslutar med en tanke som jag fick i bilen på väg hem från badet. Lyssnade på nyheterna, det var två killar som hade varit fast på Kebnekaise (i en stuga) sen i söndags med bara en chokladkaka och smält snö att äta. Jag vet verkligen inte vad jag skulle ta mig till om jag var tvungen att gå en dag utan att få äta. Tror att jag skulle dö. Mat är det bästa jag vet, näst efter människor. Nej, är det inte ett egentligt under att jag har fått äta kompletta mål varje dag hela mitt 24-åriga liv? Och du också? Helt sjukt, vad det finns grejer att vara tacksam för.

2 kommentarer:

  1. "Du skall älska din mat av hela ditt hjärta, av hela din kraft och av hela ditt förstånd."

    Vad glad jag blir när jag läser om hur det går på jobbet! :) Men nu måste vi ju faktiskt prata snart. Något nytt förslag på tid?

    SvaraRadera
  2. Kl 20:30 ikväll för mig och imorrn bitti för dig??

    SvaraRadera