tisdag 18 december 2012

Mellanmål

Bloggen

Det är ganska roligt att läsa sina inlägg från senaste tiden. Allt kretsar kring min graviditet, och så mindfulness. Var kom det ifrån!? Jo, det är jag som är flummig. Men som brukligt är skyller jag på hormonerna.

Oavsett inläggens innehåll (nja, kanske inte helt oavsett) så är det bra att bloggen lever. Nu kommer den nog däremot inte vara lika livfull framöver, av naturliga skäl (jul, nyår osv.). Men!:

När det nya året har kommit, så kommer också en kanske föga överraskande gissningstävling! Och denna tävling kommer att ha pris för vinnaren, det ni! Börja redan nu fundera på nedkomstdatum, kön och vikt, och håll utkik så ni inte missar detta i januari!

Maten

Fortsätter på gravidtemat, det är trots allt det som mitt liv kretsar kring för tillfället.
Nu är jag ju inne i min sista tid som gravid. Har märkt av att det inte går så bra för mig att äta ofta. På jobbet går det av bara farten, förmiddagsfika och sen lunch. Om man har tur och hinner med båda, vill säga.
Men hemma kan det gå länge utan att jag äter nåt matigt. Får lite panik när jag tänker på det, enligt böckerna ska man ju äta ungefär tre mellanmål extra om dagen såhär i slutet. Jag är inte sugen på mat, vill bara dricka hela tiden. Sen är jag så väldigt trött och slut efter jobbet, vilket leder till försummelse av mellanmålen.

Någon som har tips på bra och fräscha mellanmål som är i princip färdiga? Gärna i flytande form... Mackor och fil har jag redan, men är inte sugen på det!

måndag 10 december 2012

Mindfulness är inte bara flummigt

Har haft en skön dag hemma, trots lite sömn i natt och en förkylning som satt sig.
Det bästa som finns är att slappna av. Och nu har jag kommit på varför.
Därför det är få saker som är så befriande som att låta allt som finns på insidan få träda fram.

Träna på det!
Om du är hemma ensam någon dag: Låt allt bara komma, finnas och stanna tills det är redo att försvinna. Allt som har gjort dig ledsen på sistone, allt som har gjort dig glad. Alla frågor du har fått. Alla insikter du har kommit fram till. Alla signaler från kroppen och alla från själen. Allt stort, allt smått. Låt allt få vila inom dig som en salig blandning av den du är just idag.

Låt det få virvla runt under tiden du gör andra saker. Som snöflingor som är så lätta att de inte har bestämt sig för om de ska singla uppåt eller neråt. Uttryck gärna om det är något speciellt som kommer upp, i en text eller en sång, eller något helt annat. Eller bara lev på som vanligt, med allt som finns i dig och utanför dig.

Jag tror att många av oss behöver en sådan dag någon gång ibland. Hur ska vi kunna veta hur vi vill vara om vi inte vet vilka vi är? Hur ska vi kunna sätta upp realistiska mål för vardagen, relationer, jobbet eller annat? Hur ska vi kunna veta vad som egentligen driver oss till olika tankar och beteenden?

Om vi aldrig stannar upp, lyssnar efter och utan värderingar just precis bara är.

Snodd från Google

lördag 8 december 2012

Begär

Jag vill ha aprikoskräm. Vi har inte det hemma!
Det får duga med oboy och clementiner istället.

Känner mig som en dålig blivande moder nu. På förpackningen på Celsius energidryck står det "rekommenderas inte till gravida". Det var så dags då, när Jonas läste det!
Att bebisen lever är det dock inga tvivel om. Morgonens gympapass var något utöver det vanliga. Kanske var Liten boostad med lite extra koffein?

fredag 7 december 2012

Tråkmånsar

Det är personer som:

(absolut inte jag)

  • får andra att känna sig dåliga när de är stressade
  • skäller ut folk när de själva har gjort fel
  • alltid pratar om sig själva, hur stora bekymmer och hur jobbigt allt är för dom, och inte orkar lyssna på någon annans prat längre än två sekunder innan de bryter in med ett strålande exempel från deras eget liv
  • har svårt att se längre än dit deras egen näsa räcker

Eftersom jag ALDRIG beter mig så som i de uppställda punkterna ovan, så avreagerar jag mig här på bloggen istället ;). Nä, skämtåsido...

Är det någon som vet varför det så ofta blir sån stämning på vårdarbetsplatser som domineras av kvinnor? Vad är det för fel på vårat kön, varför kan vi inte bete oss normalt? (Detta är fakta som springer ur år av observationer, fallstudier, empiriska data. Resultatet av dessa erfarenheter är otvivelaktigt korrelerade.)

Suck.
/En som gärna jobbar inom vården men är less på klimatet

Undvikande bloggande

Heter det så? Jag vill inte börja med maten än så jag försöker komma på något roligt att göra istället.

Bullar i ugnen förändrar verkligen ungsfunktionen... öh, eller vad man ska säga.
Vad jag ville säga var att jag aldrig nånsin har köpt en energidryck tidigare, och nu sitter jag här med en Celcius Apelsin. Huvudet kommenderade mig till dryckavdelningen på ICA och stegen lydde. Så även visakortet. Undrar om bebisen gillar energidryck? Än så länge är det lugnt, det kanske slår i lite senare i bebisens blodomlopp. Eller så har det slagit över.

Något högst ovanligt har hänt här hemma. För att inte gå ut med för mycket kan jag säga att vissa hade lite för roligt på gårdagens firmafest med Jonas jobb och att det var några minusgrader i badrummet i morse. Och vi har en toaring i typ porslin. Ja, ni kan ju bara tänka er chocken. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, men mest tror jag det beror på att gravidhormonerna har börjat spöka igen. Det sägs att det kan bli värre igen i slutet på graviditeten, om det stämmer så kan jag verkligen identifiera mig med det.

Det går ju ganska bra det här. Ingen tacos än, men en hel massa finfin ordbajsning.
Nu kommer nog Jonas hem snart. Ska bli roligt att träffa honom. Okej, gäsp gäsp, jag fattar vinken.

Trevlig helg!

Baj baj!

So long aof vidärscheen!

torsdag 6 december 2012

Äntligen fick jag tummen ur

och bemödade mig med att gå och hämta kameran. Det som behövdes var att solen började lysa litegrann på den nyfallna snön. Lite bilder på hur vårat hem ser ut för tillfället, med adventspynt. Det är faktiskt städat också.
När jag ändå var igång tog jag två bilder på magen. Så håll till godo!


Min annorlunda form av... hm, vintergrupp? Den innehåller egentligen inget juligt, har inte köpt några hyacinter än eftersom man ändå måste köpa nya om man vill att de ska blomma vid jul. Det är i alla fall snö, mossa, lingon och en förnäpen liten fågel!
Norrmalm, Borås, den 6 december 2012.



Visst har den blivit stor?

Och nu: mandariner, pepparkakor och mjölk till julkalendern! Har inte börjat se än, vad tycker ni  som har sett om den?

tisdag 4 december 2012

Jul, jul, plånbokslänsande jul.

Varför ska julen alltid gå ut på att få pengarna att räcka och ändå ge så bra och dyra julklappar som möjligt till alla dem som man "borde" ge till?
Varför ska man ge julklappar överhuvudtaget?
Frågor som börjar ställas i mitt huvud. Speciellt när bilen har krånglat i slutet på november. Och speciellt när man egentligen "borde" spendera massa pengar som man inte har på presenter till andra som dom inte behöver. Nåt mer meningslöst får man ju leta efter.

Det är inte det att jag inte VILL ge julklappar. Om det vore möjligt så skulle jag gärna gå med på att alla människor tog emot en femtusing från ovan sisådär några veckor innan jul, alla skulle ge varandra saker som man kanske eventuellt kan skapa behovet av. Typ. Men så ser inte verkligheten ut.

Därför kanske det verkar kontroversiellt att göra en önskelista i samma inlägg. Men min intention är INTE att människor som inte har så mycket pengar över ska köpa nåt. Vi vill inte ha nånting från någon som känner att det svider, eller så mycket som sticker till lite, i plånboken. Uppfattat?!
Detta är för dom som 1. har pengar så det räcker och blir över, och 2. hemskt gärna vill ge oss något, och kommer att göra det oavsett. Se detta som högst frivilliga TIPS.


  • Bebisen kommer lagom till mars månad. En overall kan vara bra till promenader. Likaså ett par vantar utan tummar.
  • Bebisen önskar sig också en lite varmare tröja, typ stickad. Men den ska helst inte stickas.
  • Om någon har en fräsch spjälsäng med borttagbar långsida och justerbar botten som ligger och skräpar... hojta till! Detta hör nog mer till köp-och-sälj-kategorin och inte till önskelistan.
Det är dock mysigt att få ta fram julgardiner och ljusstakar. Knäcka lite nötter, äta sig redlös på mandariner och pepparkakor. Åka hem till mamma och pappa med flera. Så julen är härlig för mig, om man skalar bort köptvånget och stressen.

torsdag 29 november 2012

Mer och mer säker

Japp. Jag blir säkrare och säkrare på en sak:

Kristna människor: Gaska upp er! Det är inte farligt att diskutera/ifrågasätta/fundera!

Är vår tro något att ha? Har vi några skäl för att tro?
Är vi rädda för att ta reda på det?

Men, vänta ett tag nu... BRYR vi oss inte om vi tror på något vettigt överhuvudtaget?

Jag bryr mig. Om Jesus inte har funnits, den kristna historien bara är ett påhitt och jag aldrig har haft någon kontakt med någon Gud... ja, då hjälper det verkligen inte att stoppa ner huvudet i sanden. Det är nämligen lite svårt att andas då. Ännu svårare blir det med vetskapen om att jag är ute och cyklar.
Nej, då skulle jag hellre konvertera till något annat att tro på, som verkar mer rimligt.

Frågan är om vi tror för att vi är duktiga och duger, eller om vi tror för att vi finner det mest sannolikt? Sviker vi Gud om vi undersöker mer, för att få goda skäl att tro det vi tror på?
Nej, det verkar inte så.
"Var alltid beredda att svara var och en som begär att ni förklarar det hopp ni äger" 1 petr 3:15
"Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft". Mark 12:30.
Det låter verkligen inte som någon "stoppa-huvudet-i-sanden-tro" i mina öron. Och inte har jag hittills läst i bibeln, om man ska tro att det är Guds sätt att kommunicera med oss, något som tyder på att vi borde göra motsatsen (alltså inte fundera).

Och av egen erfarenhet kan jag säga att man får en MYCKET bättre magkänsla när man börjar tänka och skaffa sig en trovärdig tro. Det är gott både för självkänslan och självfallet för den aspekten att tro på det som verkar mest rimligt. Även om allt inte är som man bara har svalt det tidigare, oavsett om man är buddist, kristen eller ateist, så tror jag man mår bra i slutändan.

Så gaska upp er nu! För er och Guds skull!

Veckans insikter

Mamma, du ville ju se magen. Jag hade tänkt att uppdatera dagens mage, men då sa kameran att batteriet var exhausted. Så det får bli ännu ett filosofiskt och bildfritt inlägg.

Veckans insikter:

  • Hur väl man än vet om en åsikt man har, och hur bra man än har formulerat den i huvudet innan, så vågar man inte uttrycka sig på det sätt som man vill när det väl bränner till.
  • Vissa saker lyckas man med, bara man tar sig vatten över huvudet och bara "gör det".
  • De flesta på jobbet är lika rädda för att misslyckas och lika förvirrade som du själv tycker att du är. De flesta har helt enkelt lärt sig att agera lugnt och sansat ändå.
  • Jag har svårt att dölja mina känslor.
  • Adventsfika är gott.
  • Foglossning är inte så trevligt.
  • De flesta kristna är fega och stoppar huvudet i sanden när det gäller att ha goda skäl och argumentera för sin tro. (Det inkluderar mig och jag jobbar på det). Det gör att andra, som skriker högre, får påverka en hel generation utan att ha ett enda bra argument bakom sina åsikter.

Japp.
Har egentligen inte så mycket vettigt att säga. Livet går sin gilla gång. Jag är trött, magen är spänd och i veckan har det gjort ont i bäckenet när jag går, vilket har lett till att veckan har upplevts som lite tung överlag. Bilen är på verkstan, för tydligen har någon av oss kört på ett gupp och gjort hål i olje-nånting förutom de smågrejer som den skulle dit för. Vi hoppas på försäkringsbolaget men det blir ändå dyrare än vad vi hade tänkt oss. Längtar tills imorgon, för då ska vi börja adventspynta och jag ska bjuda på adventsfika på jobbet. Längtar tills på söndag, att få gå på adventsgudstjänst med bra musik och bra (förhoppningsvis) budskap. Advent advent advent, är så mycket mer än välkommet just nu. Ett ljus, ett hopp. En lykta på väntans stig. Det vill säga, ett avbrott i vardagen då man får mysa. Precis vad Gud tänkte, eller...? Tack ändå, gode Gud!
Over and out.

torsdag 22 november 2012

Lösa gravidtankar

Jag har börjat lyssna på julsånger. Dean Martin och Carola snurrar heta på Spotify! Lite tidigt, kanske, men det är ju nu innan julen börjar som man har som mest julmyskänslor. Annars brukar jag inte tycka att julen är nåt sådär extraordinärt. Det där myset brukar inte infinna sig, liksom. Så därför smider jag nu, när järnet är varmt så att säga... Jonas blev förvånad när han hörde musiken här om dagen, men han stängde inte av. Ett gott tecken...?

Har idag fått några "ååh" vid synen på min tröja. Det är en plommonlila vanlig tröja men med en bebis som sticker upp huvudet ovanför byxkanten (på magen). Det känns roligt att visualisera lite. Det är ju faktiskt en sån, som på tröjan, som jag har inne i magen. Ändå är det så svårt att föreställa sig.

Vissa tycker att jag har en fin mage nu. Tyvärr kommer de nog inte tycka samma om ett par månader, när bristningarna kommer... nej, alla får ju inte bristningar. Har googlat lite på det idag. Det verkar som att det är hormonellt och inte har att göra med hur många dyra krämer man smörjer in magen med. Det känns som en tröst tycker jag. Men nog kommer jag köpa nån billigare olja-variant ändå... det känns lite bättre att göra NÅNTING för att förebygga ändå.

Har för övrigt känt av lite värk i ljumskarna/bäckenet igår och idag. Och det gör ont i magen när jag knyter skorna. Yes, nu kan jag också tycka lite synd om mig själv... eller hur var det nu?
Har faktiskt känt mig lite extra gravid på mina promenader till och från jobbet. När jag har mött folk har jag vaggat och putat lite extra med magen. För att de ska tycka att jag är en tapper, gravid kvinna. Japp, det är den bistra verkligheten... men LITE speciell måste man väl få känna sig? Det är ju faktiskt ett mirakel som sker i kroppen.

Oj oj oj, nu blev det så synd om mig att jag inte ens orkar hämta kameran och få en bild på magen med bebiströjan.
Nej, vill ni se mig så får ni nog komma hit! :-)
Skickar med en bild på tröjan i alla fall.

Mammatröja


tisdag 6 november 2012

Tankar om par

I helgen fick jag ett sms av en kompis. "Har bjudit in er på ett event. Gå in på Jonas facebook och kolla".
Japp, hon visste att jag inte har någon facebook och att Jonas aldrig är inne på sin.
Sagt och gjort. Så i helgen ska vi alltså på något som kallas för "1000-milarservice för parrelationer". En temadag för par, typ. Föreläsningar om lite av varje, möjlighet till diskussion (hoppas jag). Det ser jag fram emot väldigt mycket, mest för att det låter roligt. Och såklart för att det kanske kan föra med sig lite förebyggande tips och tankar.

I morse innan jag hade blivit så pigg att jag ville stiga upp, tänkte jag lite på parrelationer. Har en person i min närhet som kämpar med det just nu (känner alltså bara den ena partern). Och jag tror att det är så otroligt vanligt att man kommer i en mindre eller större kris förr eller senare. Och vad har vi för verktyg och stöd utifrån att komma igenom kriser? --- verkar vara det dominerande, eftersom de flesta skiljer sig.

Då tänkte jag att vore det inte bra, om alla var tvungna att ha ett ämne i skolan som handlar om parrelationer? Eftersom de flesta problem kanske uppstår under några år, växer och gror och så står man där helt plötsligt och tycker att man inte känner varandra längre. Att man inte har något gemensamt längre, att man inte når in till varandra längre. Om alla fick lite kött på benen INNAN man går in i långvariga relationer... jag vet inte. Men kanske, kanske skulle några fler kunna identifiera och våga handskas med problemen i ett tidigare stadium.

Jag är otroligt glad att jag har en man som älskar mig. Och jag är medveten om att det inte finns någon relation som är som en hand i en handske, eller ett ånglok som bara tuffar på i all oändlighet. Men att få vara tillsammans med den man älskar är värt att försöka ta de duster och de svårigheter som kommer på vägen. Att ens tänka den tanken, är inte alls lätt. Det krävs mod och respekt för både sig själv och den andra och för livets toppar och dalar. För det kommer ALLTID att komma tider då det varken känns eller är fjäderlätt.

Jag är helt för detta med att prata mer om relationer, hur man ska handskas med problem i både kyrkan och i övriga samhället. Och framför allt mellan personer som känner varandra. Allt kan man prata om men nåde den som nämner något om att man inte har det så bra med sin partner. Den som faktiskt vill ha stöd, tips och hjälp.

lördag 3 november 2012

Alla helgons dag + Halloween

...är inte lika med sant nånstans!
Jag är nog ganska gammalmodig. När jag gick till jobbet i morse funderade jag lite. På den dag som är avsatt för att tänka på dom som är döda och hedra dom, tänker man bara på att gå ut och festa, utspökad till diverse lik-liknande varelser. Vari ligger tanken på de döda? Hittar inget annat än ett jippo, endast till för att tillfredsställa sitt eget behov av nöje och myspys och dödskallecupcakes. Däremot kan jag väl inte säga att jag är bättre själv på att hedra de avlidnas minne, men nu när jag har nämnt det kan jag i alla fall försöka tänka lite på det.

Som tur är slipper jag klä ut mig. Istället ska vi få bli bjudna på middag och träffa Elin och Simon.
Först ska jag jobba klart mina timmar. Gick ner på barnvagnscentralen en sväng efter lunchen (ligger i samma hus som mitt kontor) och köpte en Bola med pengar från vårt presentkort där. En Bola är tydligen ett halsband som låter så barnet hör det. Det sägs att barnet blir lugnt av att höra det upprepade gånger inne i och sedan utanför magen, men jag vet inte jag. Jag tycker att halsbandet var fint, om barnet känner sig tryggt av det så är det ju en bra bonus!

tisdag 23 oktober 2012

Nytt försök

Idag blev det ett nytt försök på Stadsparksbadet i Borås. Kl 11 en tisdag. Nog var det lugnare, men det var hela tiden simklasser i banorna bredvid. Antar att det är skolklasserna som har sitt bad där. Det bästa när man har motionssimmat där är att man får bubbla. Om man trycker in svanken bakåt så får man en ordentlig massage av korsryggen. Skulle vilja rekommendera alla gravida som har problem med foglossning att sitta i en bubbelpool, det är varmt och det ger lite massage vilket ökar blodcirkulationen och lindrar smärtan. Jag är glad att jag bara har känt av det någon gång då och då. Det är knappt så det gör ont. Men det är ändå grymt härligt och avslappnande att bubbla!

Snodd från hemsidan... det är inte vinter ute riktigt än!
Ikväll bär det av till Skövde. Vad vi ska göra där får än så länge vara osagt. Mer om det vid ett senare tillfälle!
Och nu är det bara två dagar kvar tills jag sitter på planet. Det bär av norrut och till min systerdotters dop. För att inte tala om en helg med familjen. Längtar mycket nu alltså.

fredag 19 oktober 2012

En ledig dag


mitt i veckan. Det är inte fy skam! Eftersom jag jobbar i helgen, så har jag haft en ledig dag idag.
Mycket väl har den utfallit sig. Har känt bebissparkar, pratat med Gud, skrivit ut namnförslag, och motionssimmat.
Jag valde Stadsparksbadet, tänkte att "där är väl ingen kl 15 en fredag". Det var nån.
Ungefär hundra fjortisar, femhundra killar i gäng som skrek trots att det för ljudnivån inte alls var nödvändigt, samt ett tusen galna barn. Men det värsta av allt var nog mammorna. En mamma hade inte koll på sin ungefär 1,5-åring som plaskade ut i vågorna. Som tur är var storasyster där och höll i honom. En gissningsvis barnflicka satt och glodde in i sin mobiltelefon medan 5-åringen som hon passade simmade omkring på den vuxna, djupa motionsdelen. Jag ville ruska om dom och be dom vakna till liv. Men jag satt bara och åt min kexchoklad istället och försökte hålla koll på deras barn. Förutom detta var besöket en ljuv upplevelse för kropp och själ.

Textilier

Lade fram de bebiskläder som vi har hunnit få/införskaffa. Jag köpte kanske 5 bodys för 10kr styck på second hand för några veckor sedan. I helgen fick vi ett helt lass med bebiskläder, mammakläder, påslakan, amningsbehå, bh-inlägg m.m. av Julia. Ett rejält lass! Såg alltså när babykläderna låg på bordet att bordet inte räckte till. Räknade till totalt 6 mössor, 18 bodys och 6 par sockar. Plus en plyschdress, en kofta och 3 byxor. I denna skara finns kanske 4 st potentiella pyjamasar.
Vi har även fått påslakan-set av fina Julia, två st. Eftersom vi har fått ett från käraste Christina och Bertil sen tidigare så har vi nu 3 uppsättningar, vilket jag tror blir helt tillräckligt. Vi har två st bebisfiltar och två stycken som är under produktion av omtänksamma släktingar. Oj, jag trodde att inte vi skulle få nånting, och här sitter vi helt textilt förberedda redan i vecka 22! Julia och Lina; jag vet att det inte är bara våra. Det fina med syskon är att kläder (både till oss och till barn) kan vandra runt. Nåja, så länge de är så små att de inte förstår vad de har på sig i alla fall.

Summan av kardemumman: ge oss helst inte fler bodys/kläder/textilgåvor. Om ni vid bebisens ankomst vill ge oss något, fråga gärna vad vi behöver eller så lägger jag ut ett blogginlägg med förslag.





torsdag 18 oktober 2012

Då och nu

Förr trodde jag alltid att gravida, det var ett speciellt folkslag. Det var kvinnor av en viss typ (gravidtypen) och som såg ut på ett visst sätt.
Döm av min förvåning när jag nu märker att min mage är stor (inget jämfört med vad den kommer bli, men för mig är den stor nu), och den sitter på mig. Jag, Hanna Lovisa Larsson, samma människa som jag var tidigare. Jag förvandlades inte till någon romantisk, sval och ljuv, ständigt lugn och oändligt mogen kvinna som ser helt fantastisk ut utan smink.
Nej, det är ju bara jag, men med en större, annan sorts mage.

Så nu har jag börjat förstå att gravida inte är ett speciellt folkslag, utan helt vanliga, panikslagna kvinnor som faktiskt behöver de nio månaderna för att växa med uppgiften. Om de inte har varit mamma sedan långt tidigare, vill säga.

En annan sak jag har kommit i underfund med är denna: förut tyckte jag att barnvisor var tråkiga. Nu tycker jag att de är det roligaste och den mest avancerade genre som finns. Av en kanske inte så outgrundlig anledning... Det kanske inte kan kallas att växa med uppgiften, men längtar gör jag vääldigt mycket. Efter att få ha hela dagar "fria" att fokusera på mitt barn. Att helt spontant lyfta upp min son/dotter i luften och sjunga En flygande bebis.

En flygande bebis
flyger så högt den kan
Sen svävar den neråt
och landar i min famn
Vi snurrar runt
Och dansar litegrann
Vi -------- lite
och kramar varann

Julia, du får fylla i den raden jag inte kan när jag kommer om en vecka. Jag måste ju hinna öva ordentligt innan slutet på februari.

Magen, den växer.


söndag 14 oktober 2012

Lugnet efter stormen

Nu har jag haft mina systrar, en av systerdöttrarna och mamma på besök. De har varit här i våran lägenhet som plötsligt blev mycket mindre i 3 dagar. Jag tycker att vi har haft det väldigt bra, även om syskon alltid kommer att vara syskon... Det har varit god mat, härliga promenader och shopping och gemenskap. En tjejhelg helt enkelt. Såna borde det bli fler av, tycker jag.

Åh, varför ska det vara 130 mil mellan Piteå och Borås? Ungefär 7 kilometer vore lagom tycker jag. Har blivit mer blödig sen jag blev gravid. Nu när de har åkt har en konstig saknad i hjärtat infunnit sig, tillsammans med lugnet och tystanden. Och det är faktiskt inte konstigt heller, med tanke på att kusinkompisarna med flera bor alldeles, alldeles för långt bort.

tisdag 9 oktober 2012

Utan rim och reson

Kontraster, är ordet som korsade mina tankar nyss. Jag är uppjagad och tvärilsken över hur människor är funtade samtidigt som jag sitter och äter en macka med världens godaste plommonmarmelad, skänkt till mig av omtanke.

Just nu verkar det inte hjälpa att man råkar vara glad och gå omkring och vissla på jobbet. Det ska ändå hända saker som gör att man blir helt vansinnig. Ni trodde kanske inte att man brukar få mordiska tankar som sjuksköterska. Jag och en kollega diskuterade idag hur man skulle kunna få det att verka som en olyckshändelse. Japp, så illa är det. Och då förstår ni kanske att det är riktigt illa.

Jag ser personers vanvett gå åt skogen, som en löpeld ingen kan rå på. Kan inte fortsätta oberörd. Kan inte tänka: "det finns inget jag kan göra." Jag blir bara argare när jag får märker att det jag tog som en sårande handling knappt är en spottstyver i jämförelse med vad andra får utstå. Dagligen.
Det finns människor utan någon rim och reson. Det finns regelverk och lagar som gör att det inte finns något att göra. Jag vägrar att köpa detta och jag kommer att göra allt jag kan förmå. Jag ska bara vänta tills jag har lugnat ner mig lite, och insett att jag är totalt maktlös.

Jag ber om ursäkt för att jag finns. Klart slut.

fredag 5 oktober 2012

För att ni bara väntar på att få se...

...eller kanske för att det fortfarande är brist på gravidkort tagna framför hallspegeln med kameraremmen hängandes överallt. Orsaken är inte fastställd, men gravidkortet was and is here, på bloggen!


Visst, det finns stunder då jag känner mig oanständigt sluskig, men de är fortfarande väldigt få. För närvarande känner jag mig oftast fin, av den anledningen att jag har min egna (okej, Jonas också) baby i magen. Så jag njuter så länge det varar. För de säger att magen bara ska bli större och större...

torsdag 4 oktober 2012

I lördags


En del av skörden från secondhandbutiken "Hjulet" i Vårgårda. Fick följa med Anna, Gunnar och Simon dit.
Hittade en del fina barnkläder och några fina slipsar till Jonas (för 20 kr styck). Med mera... Stoppade grejerna i badbaljan som jag köpte för 20kr. Second hand är oftast bra!
Lyckades på något vänsters få ett kort på mig  där jag desperat försöker visa att jag är gravid.
Det syntes ganska bra i den kjolen. 

fredag 28 september 2012

Ett ökat kalciumbehov?

Mina matvanor är lite konstiga för tillfället. Istället för att vara sugen på nyttig, allsidig mat trånar jag efter godis och fika. Godis - något som jag inte har varit sugen på sedan 2005, eller nåt sånt. Jag har ätit godis men sällan köpt för att jag är sugen. Nu är det andra bullar.

Fisk - något som är essentiellt viktigt.
Fisk - magen vänder sig bara jag skriver ordet.

När jag gick hem från jobbet för en stund sedan var det som att jag inte kunde komma hem fort nog. Väl hemma har jag druckit 3 stora glas mjölk. Det sa bara svisch, och nu sitter jag här med all mjölken i magen. Nöjd och belåten. Mjölk-tillgången i kylen minskade drastiskt, men det är ett senare problem.

Det finns ju naturliga förklaringar till mina lite mer ovanliga dragningar. Har man en bulle i ugnen så förändras väl helt enkelt matsuget! Fast det där med fisken förstår jag inte, det borde vara tvärtom, eller hur? Att man borde vara sugen på det för att man behöver det?
Hmm... kanske behöver jag inte fisk så mycket trots allt!? (o ljuvliga tanke) Det är väl helt enkelt så att bebisen inte heller är så förtjust i fisk. Bra gener - bra smak.

Vi kommer förhoppningsvis att få en frisk och stark och glad bebis i februari nästa år. Vi har varit på ultraljud i veckan. Innan dess trodde jag inte att det var något därinne i den för stora magen. Nu är jag bombsäker på att det är en liten krabat som tumlar runt därinne. Vi tittade och tittade när barnmorskan "filmade" våran bebis, jag ville inte att det skulle ta slut. Det känns som att det bara var en dröm, ändå vet jag vad jag såg.

Jag tänkte ha en trevlig helg nu, med lite sjungande (målsryd på söndag), kompislunchande, second-hand-shoppande och vilande. Hoppas att ni också får en.


fredag 14 september 2012

Citronkladdkaka

Hittade den här på kokaihop.se. Gjorde den i vintras/våras, testade hemma och sedan tog jag med till jobbets fredagsfika. Den blev väääldigt god! Passade bra med grädde och hallon till. Men det räcker nog med glass eller grädde också. 













1 st citron
150 gram smör
2 st ägg
2,5 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
1 nypa salt
1,5 dl vetemjöl

Sätt ugnen på 150 grader. Smöra en form med löstagbar kant.
Smält smöret, låt svalna. Vispa ägg och socker pösigt. 
Tvätta och riv skalet på citronen. Rör ner skal, pressad saft, vaniljsocker och salt.
Vänd ner smör och mjöl i smeten. Undvik att vispa hårt.
Sist av allt kan man om man vill lyxa till det, röra ned lite finhackad, vit choklad. Det räcker med 30-50 gram.
Grädda i mitten av ugnen i ca 30-40 minuter. Det är individuellt beroende på ugn; kontrollera då och då hur kakan ser ut.

tisdag 11 september 2012

Filosofiska tankar

Tänker länge, funderar på allt
Stressar aldrig, tar det kallt.

Så beskrev mina lekisfröknar mig efter årets slut, när alla fick en liten vers diktad speciellt till varje elev.

En egenkomponerad vers kom jag på efter att ha ertappat mig själv med att besinningslöst gå lös på lösviktsgodiset. Minst sagt lös-aktigt. Efteråt mådde jag bara dåligt och ångrade att jag hade gett efter. Men intellektet, eller ska vi säga förnuftet, hade inte en chans. Jag såg skum-jordgubben och det djuriska sockerberoende tog över tyglarna över hela min varelse. Det är hemskt, men det är lika bra att erkänna det. Och sedan, igårkväll, läste jag en bit i en bok baserad på dagböcker från 1700-talet. Så kom min något sorgmodiga men ack så sanna vers.

Huru slita vi icke i anletets svett
Mot den sägen de till oss i ungdomen gett;
Socker går bra, se, ty boven är fett.

Sug på den ni! ;-)

lördag 8 september 2012

I am a friend of God

Who am I that You are mindful of me 
That You hear me when I call 
Is it true that You are thinking of me 
How You love me, it's amazing 

I am a friend of God 
I am a friend of God 
I am a friend of God 
He calls me friend 

God Almighty, Lord of Glory 
You have called me friend 

onsdag 5 september 2012

En välbehövlig påminnelse

Det är mycket många kan göra. Men inget kan jämföras med, inget är större än det Gud har gjort. 

Innan tidens början skapade han mig, när han dog för min skull tänkte han på mig och varje dag vandrar han bredvid mig. Och av någon outgrundlig anledning har han hela tiden valt att älska mig.
Ungefär detta påminde han mig om idag, och tårarna bara sprutade. När det var dags att åka till scouterna var såg ögonen ut som två röda hasselnötter. Jag vet, jag helt enkelt vet att Gud har kontroll på läget. Det sa han och det tror jag på. 



Find me here, and speak to me 
I want to feel you, I need to hear you 
You are the light that's leading me to the place 
Where I find peace again

 
You are the strength that keeps me walking 
You are the hope that keeps me trusting 
You are the life to my soul 
You are my purpose 
You're everything 


And how can I stand here with you 
And not be moved by you 
Would you tell me how could it be any better than this? 

You calm the storms and you give me rest 
You hold me in your hands 
You won't let me fall 
You steal my heart and you take my breath away 
Would you take me in, take me deeper now 


And how can I stand here with you and not be moved by you 
Would you tell me how could it be any better than this?
And how can I stand here with you and not be moved by you 
Would you tell me how could it be any better than this?

Cause you're all I want, you're all I need 
You're everything, everything 
You're all I want 
You're all I need 
You're everything, everything 

And how can I stand here with you and not be moved by you 
Would you tell me how could it be any better than this?

Would you tell me how could it be any better than this?

söndag 26 augusti 2012

Ett kik på sommarens olika resor



Vi börjar med roadtripen till Skåne. Ovan är vi på Hovs Hallar, en vacker kustremsa med klippor.

Vandrarhem natt 2 av 2. Söderåsens vandrarhem.

Söderåsens nationalpark.



Vi fortsätter med en enda bild från Skärhamn; årets godaste bulle från bageri som jag inte kommer ihåg vad det hette.

Jag fyndade åttiotalsörhängen på ICA (!) i  Söderåsen. Vi testade dem hemma i Borås.
Så kom vi till Pite och stannade en-två veckor.
Kusin Daniel kämpar på med grädden!
Njutning i Yttersta.
Man kan ha roligt på vedbodstaket!
Farmor njuter av ljuvlig souvas gjord på Murrikka.
Jennifer fixade värsta goda efterrätten bestående av jordgubbar, bär, vispad grädde, mascarpone blandat med lemon curd (tror jag det var) som klickades ut på en bricka. Genialiskt!
Det här är min familj. Vi har blivit många med åren!
...här är nyaste tillskottet Stella.
Jag och min älskade farmor.

Kusinskaran Öbergs. Snygga!
Avslutar med ett par snygga fastrar.

lördag 25 augusti 2012

Analys av bloggandet

Ja, mina vänner. Som ni märkt så är jag något av en periodare. Inte i betydelsen att jag ibland missbrukar något. Jag applicerar det på nivåerna av pepp, inspiration, hets, depp, glädje, likgiltighet osv. Man kan tro att det rör sig om känslor... och det är precis vad det gör också. Jag erkänner härmed att mitt bloggande helt styrs av känslor. Jag är en periodare vad gäller bloggandet.

Men så måste det få vara för mig. Jag tror att olika människor har olika behov av att uttrycka sina känslor, och olika sätt att göra det också. Som jag nämnde i ett tidigare inlägg, så har skrivandet alltid varit ett sätt för mig.
Tro mig; jag har ofta funderat på bristen på censurering och privatliv på bloggen. Att om jag vill skriva nåt, så måste det vara nånting som jag kan låta hela världen läsa, om dom så vill det. Jag har väldigt klart för mig att inte avslöja massor av privata grejer här.
Och samtidigt så gör jag ju det i varje mening. Jag avslöjar massor av mig själv för varje inlägg jag skriver, trots att jag inte har gett någon information om mitt privatliv. Så det är inte helt lätt. Ibland måste jag stanna upp mitt i skrivandet, bita mig i tungan och inse att detta är VÄLDIGT personligt. Då blir jag direkt så hämmad att inspirationen försvinner. Kanske är det för att jag har ett stort behov av att vara personlig. Om inte jag får vara det, så är det ingen idé jag gör nånting. Som sjuksköterska skulle jag inte överleva en dag, om jag inte fick visa något av min personlighet, mina värderingar, vem jag är.

Så kanske är bloggen ett sätt att definiera vem jag är.
Att den som vill får ta del av det är faktiskt något som jag har valt själv. Därför det är OK. Om jag kan vara till uppmuntran eller det minsta stöd för någon så är det absolut värt det!

Sådär; nu har jag lyckats rättfärdiga att vara så uber-personlig som jag är i mina blogginlägg. Känns bra.

Nostalgisk återblick

Min lillebror Robbelibobban har precis börjat sin resa genom Bibellinjen på Hjälmared. Samma plats och "utbildning" som jag och min man gick, året vi träffades. Är så sjukt peppad och spänd för hans skull, haha. Har massor av funderingar; är deras klass lika kramgoa? Är omgivningen lika förtrollande vacker? Är alla lika förväntansfulla som vi var?

Hoppas verkligen att Robert får ett år av fördjupning och kunskap som kan räta ut frågetecken och väcka nya diskussioner. Hoppas att han får göra en häftig resa med sina kamrater. För att slippa frågor från tjatiga systrar, mammor osv. använder han sin blogg för uppdateringar. Ge den gärna ett kik.

torsdag 23 augusti 2012

Bilder utlovas

Jag tänkte lägga ut lite bilder från vår sommar. Vi har ju hunnit med Skåne, Skärhamn och Piteå. Och lite till. Tyvärr har jag inte orkat ta kort på allting (varför jag funderar på att köpa en kompaktkamera, slår vad om att det skulle generera många fler kort). Systemkameran är alltför klumpig.

Men som sagt; jag tänker mig att lite bilder kommer. För den som är intresserad.

En gemensam, ledig dag

Vi tänkte först helt olika saker. Jonas kanske skulle ha en kompis här på besök. Jonas ville inte göra det ena och inte göra det andra. De förslag han gav var det enda jag inte ville. Vi diskuterade och diskuterade. De saker vi diskuterade var inte ens relevanta för diskussionen. Men vi gillar att ha rätt, båda två, och att vara lite allmänt provocerande.
Efter sisådär två timmar av analyserande, övervägande, diskuterande, hundra förslag och nittinio ratade, så har vi kommit fram till vad vi ska göra.
Jonas åker och köper kängor och vi går ut i skogen.

Varje gång kan jag inte låta bli att undra om vi inte är överkinkiga båda två. Tänk om vi bara hade sagt det direkt!
- Vi kanske ska gå ut en sväng på Rya Åsar.
- Ja, men varför inte. Nu packar vi ihop och drar.
Då hade dagen inte gått till att gnata och tjata.

Men att vara effektiva och säga saker på ett diplomatiskt sätt... det ligger väl helt enkelt inte för oss. Och samtidigt hade det inte varit hälften så kul om man inte fick stöta och blöta sin andra hälft. Tro det eller ej.
Det är fascinerande hur en till synes butter diskussion kan vara ett uttryck för äkta kärlek. :)

onsdag 22 augusti 2012

Sele låter lite bättre

men det har samma funktion som kopplet.
Hörde nåt rykte idag om att det börjar vara inne att använda sele... är det bara jag som har missat det? Är det något som är allmänt accepterat, till och med inne?

Låt mig bara tydliggöra; att använda sele för att ha kontroll över ett barn i en extremt svår-kontrollerad situation, vore såklart bättre än att tappa bort sitt barn. Så även jag tror att det kan finnas situationer där det borde vara OK. Samtidigt tänker jag i mitt stilla sinne; varför tar man med sina barn till platser där barn egentligen inte borde vistas?

Min syn igår kanske inte alls är något ovanligt. Dock så tar jag fortfarande avstånd från att koppla en sele till sitt barn så fort man går utanför dörren (vilket var vad som utspelade sig för mig igår).
Nåja, slutpladdrat om ett ämne som kanske egentligen inte är så fruktansvärt intressant. Jag antar att hormonerna gör sitt till :-).

tisdag 21 augusti 2012

Senaste nytt: Barn i koppel

Nu skriver jag i stunden av hetta igen.

Men jag måste bara få uttrycka min motvilja och visa hur motbjuden jag är. När jag gick hem från jobbet nyss såg jag en kvinna med en kanske treårig dotter gå omkring utomhus. Kvinnan hade treåringen i ett koppel. Ett koppel! Jag hajade till och kunde inte låta bli att stirra. Mamman tittade kort åt mitt håll och jag blängde på henne men jag tror inte att hon uppfattade det. Synd.

Alltså; vad är det för föräldrar som kopplar sina barn? Den stackars flickan gick fram och tillbaka och ville upptäcka gräsmattan själv. Mamman följde efter, men det blev väldigt begränsat för så fort flickan började småspringa så satte det tvärstopp. Den lilla flickan fick bara gå omkring där som en hund med svansen mellan bena, till allas åtlöje. Med skenet av att ha en upptäckande lekstund. Fy, vad den mamman äcklar mig.
Är hon för lat för att ha koll på sin dotter? Har hon kontrollmani därför hon är obotligt rädd för att barnet ska skada sig? Är barn i koppel den nya modeflugan?
Är det vanligt med koppel, bara att jag inte är van vid att se det?
Varför i hela världen hade hon ett koppel till sitt barn?!?!?

Usch, jag blir så illa berörd att jag måste sluta skriva nu. Barn är inga husdjur som ska kopplas. De är självständiga människor som behöver vägledning och skydd av sina föräldrar. De har ett unikt värde, som man faktiskt behöver ha respekt för. Vakt och passning - ja, men inte koppel för sjutton!

fredag 17 augusti 2012

Guds härliga nåd!


Jag ber att era hjärtan ska upplysas, så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till och hur rikt på härlighet hans arv är bland de heliga, och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft är verksam.
Efesierbrevet 1:18-19

Igår var vi hos några vänner och fick tillsammans med andra vänner möta lille Simon för första gången. Han var 9 dagar gammal, och till en början var jag förfärad. Jag har nyligen sett min syster vara helt utpumpad mer än en vecka efter förlossningen, och nu fick jag höra att min vän Anna som födde för 9 dagar sedan hade hunnit varit på styrelsemöte och att hon hade börjat skriva en bok. Bland annat.
Under kvällen gick det sakta upp för mig att hon ändå hade tänkt på det jag tänkte på; att ta det lugnt, prioritera det nyfödda barnet och njuta av den allra första tiden. Och att det var något helt annat som hade slagit rot i hennes hjärta.
Tacksamhet.
Då kände jag mig mycket lugnare. För hon visste att det inte är alla som känner sig fit for fight att göra om en förlossning ett par timmar efteråt. Det är inte alla som mår så bra efteråt. Och hon visste att Gud var med henne. Hon upplevde Guds stora gåva, eller snarare hans outsinliga källa, av nåd. Den källan svämmade över och därför började hon skriva.
Det inspirerade mig otroligt mycket, och jag kom med ens på att jag måste fortsätta skriva. För precis som för Anna, så är skrivandet något som får mig att växa och förstå mitt inre. Ocensurerat eller inte; bloggen är ett ställe där jag ofta har glatt mig över att kunna få ner mina tankar och på så sätt göra dem verkliga. (Tro för all del inte att min officiella blogg är enda stället jag skriver på. Allt får ni inte del av ska ni veta :-) ) Jag är så glad över att familjen Kullberg verkar må så fantastiskt bra! Kort sagt kan man säga att gårdagskvällen var en rik kväll; på både mat, gemenskap, glädje och nåd.

Nåd.

Ett stort och svårgreppat begrepp, där innebörden lätt förminskas och udden av nåden försvinner.
Därför är ingen gladare än jag över att vi följde med Lina till Anders Sjöbergs bibelstudium, där han gick igenom början på Efesierbrevet. Han gick inte igenom texten längst upp. Han hann faktiskt inte så mycket längre än till hälsningen i början. Nåd och frid vare med er från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus. De gicks igenom grundligt, de två begreppen nåd respektive frid.

Nåden har på något sätt fastnat hos mig. Något jag fick med mig därifrån var att nåden inte är billig. Den är så mycket mer än bara gratis.
Den är dyrbar, därför att ordets innebörd berättar att Gud valde att ta straffet för våra synder. Det vill säga, läs en gång till. Det är inte logiskt och det är inte förtjänat. Men Gud planerade redan i tidens början att offra sig själv. Om förbundet mellan Gud och människa skulle brytas, så skulle Gud bli den som skulle straffas och dödas. Och så blev det. Jag sitter och försöker komma på varför, men den enda jag kan känna är att Gud sitter här bredvid och ler mot mig. Och jag tror han är glad över att jag är hans barn.

Det här, mina vänner, den är kärnan och udden i min tro. Och anledningen till att jag skriver. Och bibelordet i början är min tacksägelse. Gud har upplyst mig om hur rikt på härlighet hans arv är (i alla fall en liten del har jag fattat). Hans väldiga kraft är verksam, och min bön är att den ska fortsätta så i både mitt och andras liv. I era liv. Tack gode Gud för din ofattbara, oändligt stora, dyra och härliga nåd!

tisdag 24 juli 2012

tjuvlyssnat.se

Sitter och skrattar för mig själv.

En mamma ∼40 och hennes son ∼8 sitter och pratar om bibeln.
Mamman: Vad hette Adam och Evas äldsta söner, de som offrade till Gud?
Sonen: Ja, den första hette Abel. Men vad hette den andra nu igen?
Mamman: Ka…
Sonen (entusiastiskt): Ja! Abel och Kabel!

Två tjejer ~18 sitter och pratar om den ena tjejens kör.
Tjej 1: På min kör har vi en tjej som är autistisk och hon sjunger bra!
Tjej 2: Men vadå sjunger hon bra?!
Tjej 1: Ja hon sjunger i alla fall bättre än en annan som är med i kören…
Tjej 2: Nej men jag menar när man är akustisk är inte det när man inte är så bra på att prata?
Tjej 1 rycker på axlarna och de båda börjar prata om nåt annat.

Två pojkar ∼10 sitter och pratar.
Pojke 1: Min mamma har köpt en ny väckarklocka, en sådan där med två pinglor uppepå.
Pojke 2: Åh, en gammaldags…
Pojke 1: Ja, den behöver inte el eller batterier. Man vrider upp den på baksidan så att den tickar.
Pojke 2: Jaså, en miljöklocka!

lördag 21 juli 2012

Här har ni en som har semester

Ville bara berätta det.

Mamma och pappa är här och vi ska strax bege oss ut på någon sorts utflykt.
Livet är gött.

måndag 16 juli 2012

Stjärtvärme

Jag hade stjärtvärme i bilen i morse. Det här är inte bra. Det är juli!!
Känns som härlig, frisk... semptemberluft!? Nåja, det är ju hel vecka tills semestern börjar... Det hinner kanske ändra sig. Det gör det nog.

Hur har ni andra upplevt sverigesommaren på era ställen?

fredag 13 juli 2012

En vanlig dag, en helt vanlig fredag.

Ber om ursäkt för den ringa mängden bilder de senaste inläggen. Jag har inte orkat hämta kameran och stoppa in minneskortet i datorn. Håll till godo, det blir säkert bättre.

Idag är jag inte direkt på topp. Men det positiva är att jag kunde gå hem kl 13, tack vare min snälla arbetskamrat som inte hade nåt emot att jobba själv resten av dagen! Det var lugnt idag, som tur är.
Väl hemma har jag ätit mellis och sedan sovit i soffan. Sedan fått besked att Jonas bokat bord på en restaurang ikväll. Blivit glad och så lite bestört på samma gång över att jag inte mår så bra. Hoppas och håller tummarna att jag orkar när det väl är dags...

Det börjar krypa mot mitten och så småningom slutet på juli. Än har vi inte fått så mycket sol och idag är det molnigt, monsunskurar och blåsigt här. Har bestämt att det ska vända om ungefär en vecka. Skulle passa ypperligt eftersom jag har jobbat min sista dag innan semestern då. Men jag tänker också på alla stackare som hoppats på fint väder och haft semester den här regnperioden. Nåt annat kan man inte kalla den. Blä och usch.

onsdag 11 juli 2012

Jag tog mig en vardagspaus

En sån kände jag att jag behövde idag.
Så that's the reason varför jag tog skåpbilen hemåt för att äta lunch hemma. Nånting riktigt snällt ville jag äta. Det vände sig i magen på mig med tanke på en stan-lunch (till). Så nu har jag ätit hälsofil och polarbröd med ost och leverpastej, te och proviva. Snällare lunch får man leta efter. Och godare!!
Ikväll blir det matlagning om det så är det sista jag gör. Portioner är väldigt efterlängtade nu.

Och så detta. Att få, om så bara för 10 minuter, sjunka ner i soffan på det ställe jag nu försöker jämna ut den nedsuttna gropen, höra alla ljuden och känna alla lukterna av hemma. Andas ut lite innan jag ger mig in på dagens spurt, och samla kraft inför ett hembesök som just nu tar emot väldigt mycket.

Nu är det alldeles, alldeles strax tid att race-a tillbaka till jobbet med XAM von skåpbil.
Den här stunden var alldeles, alldeles delikat.

onsdag 4 juli 2012

Förvirringen är total - en glimt av min vardag som sjuksköterska

Det lyckades jag klämma fram i mötet med närstående idag.
Förvirringen är total. Jodå, dom kände sig säkert kolugna och trygga med mig som sjuksköterska efteråt.
Nu var det inte min egen hjärna jag syftade på i det fallet, det var det komplexa begreppet egenvård som ska vara så enkelt men som varken doktorer, sköterskor, patienter eller närstående verkar begripa sig på.

Hur som helst, så får kommentaren stå kvar som rubrik. Det passar rätt bra just nu. Jag vet inte vad för slags period jag är i nu, men att det är en period av att vara allmänt borta, den saken är klar.

Idag på jobbet: jag skulle åka förbi hos en som har personlig assistans och lämna delegeringsbeslut. Jag åkte dit, men väl framme var det tomt i väskan och delegeringarna ligger kvar på kontoret. Passar så bra när man så käckt har lovat att "jag hinner nog lämna dom redan idag". Liksom när man går upp och för att handla macka till fikat och kupongerna ligger kvar några trappor ner. Lämnade jag hjärnan där nere också, eller vad är det frågan om?

Eller varför inte sätta igång dialysmaskinen att fylla slangarna när man håller på som bäst och rengör dunken? Resultatet: vatten på golvet istället för i dunken. Ganska logisk kan man tycka, när slangen inte är inkopplad i dunken och dunken står i badrummet och låter klorinet verka som bäst. Patienten som pratar i telefon och kommunicerar genom att berätta för personen i telefonen om mina misstag. Och när man sedan säger något, blir tilltalad för första gången på hela hembesöket; "det var inte dig jag pratade med".
Så går det när man är ofokuserad?

Har även hunnit med att få en känga för att det tar tid att få hem ett larm. Det har dragit ut väldigt mycket på tiden (först; få ordination från läkare vilket tog 2 veckor, få till en arbetsorder till konsulent vilket också tog sina veckor, springa som en skållad råtta på boendet för att med min fantastiska expertis undersöka byggnadens larmsystem. Och så vidare i hundra steg med telefonsamtal, mejl, hit och dit). Konsulenten beställer grejer. En månad senare: Varför har inget hänt? Jag har i princip lovat patienten och närstående att grejerna skulle komma.
Då har installatören gått på semester.

Jag vet en till som gärna skulle gå på semester.
En sak är jag stolt över idag. Och det är att ha klarat av dagen, trots total avsaknad av bravur.
Tack gode Gud så skönt det är att vara hemma.

tisdag 3 juli 2012

Förväntan

Nu är det snart party!

Min älskade man fyller 26 år idag, jag har varit ledig idag och haft tid att fixa grejer. Nu är det 10 min kvar och vi väntar på våra kalasgäster.

Just nu tror jag dock att jag har högst förväntningar på det vi ska inmundiga. Hungrig, ja. Hungrig på delikat smörgåstårta från Sussies smörgåsbutik, ännu mera ja! Mums.

Jahapp. Fortsätter lyssna på Lovely day-listan på Spotten och väntar på att folk ska komma, maken kan få sina presenter och vi kan börja käka! Wohoo! Idag är en bra dag.

torsdag 28 juni 2012

Tankar, funderingar och längtan.

Har varit ledig p.g.a. att jag jobbar helg. Har varit fint väder, tyvärr kom jag mig inte ut förrän vid 15. Sprang på Kype, där var det en del folk som låg och solade vid sjön. Vissa tappra barn badade. Det såg härligt ut.

Längtar ut till landet så jag tror jag dör.

Något annat jag längtar efter är till Pite. Har haft en lång, otrevlig sväng av längtan till ett liv närmare föräldrar, syskon, farmor, släkt och vänner. Och det håller i sig fortfarande. Jag blir rätt ensam ibland, eftersom jag är van att alltid ha folk runtom mig att prata med om allt möjligt och umgås med på olika sätt. Jag har alltid Jonas såklart, men han är min man. Inte hela mitt nätverk, tyvärr... och det kan jag ju inte riktigt begära av honom heller. Än så länge har jag inte hittat "det där" i Borås. Det där som gör att jag kan ty mig till folk i relationer, få djupare vänskaper. Är det jag som är inåtvänd? Som måste ändra på mig? Hur sjutton gör man då, för att få riktigt betydelsefulla relationer i samma stad? Det är ju inget man bara får. Men det är verkligen något som jag behöver. Jag måste erkänna att tankeflykten ligger nära. När jag vet vilka vänner vi hade, och fortfarande har kvar i Piteå. Vad de betydde. Hur mycket de inspirerade, motiverade, uppmuntrade och tröstade. Vilken skatt. Åh.

Känns lite segt att denna längtan kommer, när jag verkligen BORDE vilja vara HÄR. Vi har var sitt fast jobb, med väldigt bra villkor och arbetskamrater. Vi har Jonas fina familj, som jag uppskattar jättemycket och som jag inte skulle kunna leva utan här. Jonas jobb behöver honom här i Borås helst så länge som möjligt. Men... min längtan efter Pite verkar inte riktigt fatta det.

Jag borde komma ut lite mer. I detta nu sjunger Loreen nere i stan. Jag är dock väldigt nöjd med att befinna mig här - långt ifrån trängseln. Haha. Så utåtriktad är jag minsann. Äh, jag gillar mindre sällskap.

Av någon konstig anledning mår jag alltid bäst på hösten. Våren och sommaren brukar det vara sämre med.

torsdag 7 juni 2012

Jag vill ha den hära.

Har ingen bra mjölsikt, så... jag vill ha en bra mjölsikt. Helt enkelt. En med retrostuk vore ju en bonus också.

http://www.klaraform.se/product.php?id_product=7625

Tala retro mjölsikt