fredag 30 mars 2012

Dagens fundering

Idag när jag sprang på Kype kom det in en kvinna precis framför mig. Hon höll ungefär samma låga tempo som jag. När jag skulle upp för en backe sprang jag i en "fåra" längst till höger på banan. Skulle precis tänka på varför jag sprang just där när jag kom på att det inte fanns några bra orsaker. Underlaget var lika jämnt överallt, det var inte vått någonstans. Då insåg jag för mig själv att det var för att kvinnan framför mig hade vikit in på den fåran precis innan mig. Jag gjorde automatiskt likadant, tänkte automatiskt att det måste vara en bra fåra, utan att egentligen reflektera över varför.

Tror det säger mycket om oss människor och vår förmåga att efterapa varandra. Varför ska vi alltid gå samma vägar, vi människor? Vara likformiga, passa in? Nåde den som går sin egen väg och vågar växa i sin unika personlighet. Eller stärker en sida hos någon annan som är totalt olik ens egna sidor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar