onsdag 4 juli 2012

Förvirringen är total - en glimt av min vardag som sjuksköterska

Det lyckades jag klämma fram i mötet med närstående idag.
Förvirringen är total. Jodå, dom kände sig säkert kolugna och trygga med mig som sjuksköterska efteråt.
Nu var det inte min egen hjärna jag syftade på i det fallet, det var det komplexa begreppet egenvård som ska vara så enkelt men som varken doktorer, sköterskor, patienter eller närstående verkar begripa sig på.

Hur som helst, så får kommentaren stå kvar som rubrik. Det passar rätt bra just nu. Jag vet inte vad för slags period jag är i nu, men att det är en period av att vara allmänt borta, den saken är klar.

Idag på jobbet: jag skulle åka förbi hos en som har personlig assistans och lämna delegeringsbeslut. Jag åkte dit, men väl framme var det tomt i väskan och delegeringarna ligger kvar på kontoret. Passar så bra när man så käckt har lovat att "jag hinner nog lämna dom redan idag". Liksom när man går upp och för att handla macka till fikat och kupongerna ligger kvar några trappor ner. Lämnade jag hjärnan där nere också, eller vad är det frågan om?

Eller varför inte sätta igång dialysmaskinen att fylla slangarna när man håller på som bäst och rengör dunken? Resultatet: vatten på golvet istället för i dunken. Ganska logisk kan man tycka, när slangen inte är inkopplad i dunken och dunken står i badrummet och låter klorinet verka som bäst. Patienten som pratar i telefon och kommunicerar genom att berätta för personen i telefonen om mina misstag. Och när man sedan säger något, blir tilltalad för första gången på hela hembesöket; "det var inte dig jag pratade med".
Så går det när man är ofokuserad?

Har även hunnit med att få en känga för att det tar tid att få hem ett larm. Det har dragit ut väldigt mycket på tiden (först; få ordination från läkare vilket tog 2 veckor, få till en arbetsorder till konsulent vilket också tog sina veckor, springa som en skållad råtta på boendet för att med min fantastiska expertis undersöka byggnadens larmsystem. Och så vidare i hundra steg med telefonsamtal, mejl, hit och dit). Konsulenten beställer grejer. En månad senare: Varför har inget hänt? Jag har i princip lovat patienten och närstående att grejerna skulle komma.
Då har installatören gått på semester.

Jag vet en till som gärna skulle gå på semester.
En sak är jag stolt över idag. Och det är att ha klarat av dagen, trots total avsaknad av bravur.
Tack gode Gud så skönt det är att vara hemma.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar