tisdag 23 oktober 2012

Nytt försök

Idag blev det ett nytt försök på Stadsparksbadet i Borås. Kl 11 en tisdag. Nog var det lugnare, men det var hela tiden simklasser i banorna bredvid. Antar att det är skolklasserna som har sitt bad där. Det bästa när man har motionssimmat där är att man får bubbla. Om man trycker in svanken bakåt så får man en ordentlig massage av korsryggen. Skulle vilja rekommendera alla gravida som har problem med foglossning att sitta i en bubbelpool, det är varmt och det ger lite massage vilket ökar blodcirkulationen och lindrar smärtan. Jag är glad att jag bara har känt av det någon gång då och då. Det är knappt så det gör ont. Men det är ändå grymt härligt och avslappnande att bubbla!

Snodd från hemsidan... det är inte vinter ute riktigt än!
Ikväll bär det av till Skövde. Vad vi ska göra där får än så länge vara osagt. Mer om det vid ett senare tillfälle!
Och nu är det bara två dagar kvar tills jag sitter på planet. Det bär av norrut och till min systerdotters dop. För att inte tala om en helg med familjen. Längtar mycket nu alltså.

fredag 19 oktober 2012

En ledig dag


mitt i veckan. Det är inte fy skam! Eftersom jag jobbar i helgen, så har jag haft en ledig dag idag.
Mycket väl har den utfallit sig. Har känt bebissparkar, pratat med Gud, skrivit ut namnförslag, och motionssimmat.
Jag valde Stadsparksbadet, tänkte att "där är väl ingen kl 15 en fredag". Det var nån.
Ungefär hundra fjortisar, femhundra killar i gäng som skrek trots att det för ljudnivån inte alls var nödvändigt, samt ett tusen galna barn. Men det värsta av allt var nog mammorna. En mamma hade inte koll på sin ungefär 1,5-åring som plaskade ut i vågorna. Som tur är var storasyster där och höll i honom. En gissningsvis barnflicka satt och glodde in i sin mobiltelefon medan 5-åringen som hon passade simmade omkring på den vuxna, djupa motionsdelen. Jag ville ruska om dom och be dom vakna till liv. Men jag satt bara och åt min kexchoklad istället och försökte hålla koll på deras barn. Förutom detta var besöket en ljuv upplevelse för kropp och själ.

Textilier

Lade fram de bebiskläder som vi har hunnit få/införskaffa. Jag köpte kanske 5 bodys för 10kr styck på second hand för några veckor sedan. I helgen fick vi ett helt lass med bebiskläder, mammakläder, påslakan, amningsbehå, bh-inlägg m.m. av Julia. Ett rejält lass! Såg alltså när babykläderna låg på bordet att bordet inte räckte till. Räknade till totalt 6 mössor, 18 bodys och 6 par sockar. Plus en plyschdress, en kofta och 3 byxor. I denna skara finns kanske 4 st potentiella pyjamasar.
Vi har även fått påslakan-set av fina Julia, två st. Eftersom vi har fått ett från käraste Christina och Bertil sen tidigare så har vi nu 3 uppsättningar, vilket jag tror blir helt tillräckligt. Vi har två st bebisfiltar och två stycken som är under produktion av omtänksamma släktingar. Oj, jag trodde att inte vi skulle få nånting, och här sitter vi helt textilt förberedda redan i vecka 22! Julia och Lina; jag vet att det inte är bara våra. Det fina med syskon är att kläder (både till oss och till barn) kan vandra runt. Nåja, så länge de är så små att de inte förstår vad de har på sig i alla fall.

Summan av kardemumman: ge oss helst inte fler bodys/kläder/textilgåvor. Om ni vid bebisens ankomst vill ge oss något, fråga gärna vad vi behöver eller så lägger jag ut ett blogginlägg med förslag.





torsdag 18 oktober 2012

Då och nu

Förr trodde jag alltid att gravida, det var ett speciellt folkslag. Det var kvinnor av en viss typ (gravidtypen) och som såg ut på ett visst sätt.
Döm av min förvåning när jag nu märker att min mage är stor (inget jämfört med vad den kommer bli, men för mig är den stor nu), och den sitter på mig. Jag, Hanna Lovisa Larsson, samma människa som jag var tidigare. Jag förvandlades inte till någon romantisk, sval och ljuv, ständigt lugn och oändligt mogen kvinna som ser helt fantastisk ut utan smink.
Nej, det är ju bara jag, men med en större, annan sorts mage.

Så nu har jag börjat förstå att gravida inte är ett speciellt folkslag, utan helt vanliga, panikslagna kvinnor som faktiskt behöver de nio månaderna för att växa med uppgiften. Om de inte har varit mamma sedan långt tidigare, vill säga.

En annan sak jag har kommit i underfund med är denna: förut tyckte jag att barnvisor var tråkiga. Nu tycker jag att de är det roligaste och den mest avancerade genre som finns. Av en kanske inte så outgrundlig anledning... Det kanske inte kan kallas att växa med uppgiften, men längtar gör jag vääldigt mycket. Efter att få ha hela dagar "fria" att fokusera på mitt barn. Att helt spontant lyfta upp min son/dotter i luften och sjunga En flygande bebis.

En flygande bebis
flyger så högt den kan
Sen svävar den neråt
och landar i min famn
Vi snurrar runt
Och dansar litegrann
Vi -------- lite
och kramar varann

Julia, du får fylla i den raden jag inte kan när jag kommer om en vecka. Jag måste ju hinna öva ordentligt innan slutet på februari.

Magen, den växer.


söndag 14 oktober 2012

Lugnet efter stormen

Nu har jag haft mina systrar, en av systerdöttrarna och mamma på besök. De har varit här i våran lägenhet som plötsligt blev mycket mindre i 3 dagar. Jag tycker att vi har haft det väldigt bra, även om syskon alltid kommer att vara syskon... Det har varit god mat, härliga promenader och shopping och gemenskap. En tjejhelg helt enkelt. Såna borde det bli fler av, tycker jag.

Åh, varför ska det vara 130 mil mellan Piteå och Borås? Ungefär 7 kilometer vore lagom tycker jag. Har blivit mer blödig sen jag blev gravid. Nu när de har åkt har en konstig saknad i hjärtat infunnit sig, tillsammans med lugnet och tystanden. Och det är faktiskt inte konstigt heller, med tanke på att kusinkompisarna med flera bor alldeles, alldeles för långt bort.

tisdag 9 oktober 2012

Utan rim och reson

Kontraster, är ordet som korsade mina tankar nyss. Jag är uppjagad och tvärilsken över hur människor är funtade samtidigt som jag sitter och äter en macka med världens godaste plommonmarmelad, skänkt till mig av omtanke.

Just nu verkar det inte hjälpa att man råkar vara glad och gå omkring och vissla på jobbet. Det ska ändå hända saker som gör att man blir helt vansinnig. Ni trodde kanske inte att man brukar få mordiska tankar som sjuksköterska. Jag och en kollega diskuterade idag hur man skulle kunna få det att verka som en olyckshändelse. Japp, så illa är det. Och då förstår ni kanske att det är riktigt illa.

Jag ser personers vanvett gå åt skogen, som en löpeld ingen kan rå på. Kan inte fortsätta oberörd. Kan inte tänka: "det finns inget jag kan göra." Jag blir bara argare när jag får märker att det jag tog som en sårande handling knappt är en spottstyver i jämförelse med vad andra får utstå. Dagligen.
Det finns människor utan någon rim och reson. Det finns regelverk och lagar som gör att det inte finns något att göra. Jag vägrar att köpa detta och jag kommer att göra allt jag kan förmå. Jag ska bara vänta tills jag har lugnat ner mig lite, och insett att jag är totalt maktlös.

Jag ber om ursäkt för att jag finns. Klart slut.

fredag 5 oktober 2012

För att ni bara väntar på att få se...

...eller kanske för att det fortfarande är brist på gravidkort tagna framför hallspegeln med kameraremmen hängandes överallt. Orsaken är inte fastställd, men gravidkortet was and is here, på bloggen!


Visst, det finns stunder då jag känner mig oanständigt sluskig, men de är fortfarande väldigt få. För närvarande känner jag mig oftast fin, av den anledningen att jag har min egna (okej, Jonas också) baby i magen. Så jag njuter så länge det varar. För de säger att magen bara ska bli större och större...

torsdag 4 oktober 2012

I lördags


En del av skörden från secondhandbutiken "Hjulet" i Vårgårda. Fick följa med Anna, Gunnar och Simon dit.
Hittade en del fina barnkläder och några fina slipsar till Jonas (för 20 kr styck). Med mera... Stoppade grejerna i badbaljan som jag köpte för 20kr. Second hand är oftast bra!
Lyckades på något vänsters få ett kort på mig  där jag desperat försöker visa att jag är gravid.
Det syntes ganska bra i den kjolen.