tisdag 9 oktober 2012

Utan rim och reson

Kontraster, är ordet som korsade mina tankar nyss. Jag är uppjagad och tvärilsken över hur människor är funtade samtidigt som jag sitter och äter en macka med världens godaste plommonmarmelad, skänkt till mig av omtanke.

Just nu verkar det inte hjälpa att man råkar vara glad och gå omkring och vissla på jobbet. Det ska ändå hända saker som gör att man blir helt vansinnig. Ni trodde kanske inte att man brukar få mordiska tankar som sjuksköterska. Jag och en kollega diskuterade idag hur man skulle kunna få det att verka som en olyckshändelse. Japp, så illa är det. Och då förstår ni kanske att det är riktigt illa.

Jag ser personers vanvett gå åt skogen, som en löpeld ingen kan rå på. Kan inte fortsätta oberörd. Kan inte tänka: "det finns inget jag kan göra." Jag blir bara argare när jag får märker att det jag tog som en sårande handling knappt är en spottstyver i jämförelse med vad andra får utstå. Dagligen.
Det finns människor utan någon rim och reson. Det finns regelverk och lagar som gör att det inte finns något att göra. Jag vägrar att köpa detta och jag kommer att göra allt jag kan förmå. Jag ska bara vänta tills jag har lugnat ner mig lite, och insett att jag är totalt maktlös.

Jag ber om ursäkt för att jag finns. Klart slut.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar