torsdag 29 november 2012

Mer och mer säker

Japp. Jag blir säkrare och säkrare på en sak:

Kristna människor: Gaska upp er! Det är inte farligt att diskutera/ifrågasätta/fundera!

Är vår tro något att ha? Har vi några skäl för att tro?
Är vi rädda för att ta reda på det?

Men, vänta ett tag nu... BRYR vi oss inte om vi tror på något vettigt överhuvudtaget?

Jag bryr mig. Om Jesus inte har funnits, den kristna historien bara är ett påhitt och jag aldrig har haft någon kontakt med någon Gud... ja, då hjälper det verkligen inte att stoppa ner huvudet i sanden. Det är nämligen lite svårt att andas då. Ännu svårare blir det med vetskapen om att jag är ute och cyklar.
Nej, då skulle jag hellre konvertera till något annat att tro på, som verkar mer rimligt.

Frågan är om vi tror för att vi är duktiga och duger, eller om vi tror för att vi finner det mest sannolikt? Sviker vi Gud om vi undersöker mer, för att få goda skäl att tro det vi tror på?
Nej, det verkar inte så.
"Var alltid beredda att svara var och en som begär att ni förklarar det hopp ni äger" 1 petr 3:15
"Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft". Mark 12:30.
Det låter verkligen inte som någon "stoppa-huvudet-i-sanden-tro" i mina öron. Och inte har jag hittills läst i bibeln, om man ska tro att det är Guds sätt att kommunicera med oss, något som tyder på att vi borde göra motsatsen (alltså inte fundera).

Och av egen erfarenhet kan jag säga att man får en MYCKET bättre magkänsla när man börjar tänka och skaffa sig en trovärdig tro. Det är gott både för självkänslan och självfallet för den aspekten att tro på det som verkar mest rimligt. Även om allt inte är som man bara har svalt det tidigare, oavsett om man är buddist, kristen eller ateist, så tror jag man mår bra i slutändan.

Så gaska upp er nu! För er och Guds skull!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar