tisdag 6 november 2012

Tankar om par

I helgen fick jag ett sms av en kompis. "Har bjudit in er på ett event. Gå in på Jonas facebook och kolla".
Japp, hon visste att jag inte har någon facebook och att Jonas aldrig är inne på sin.
Sagt och gjort. Så i helgen ska vi alltså på något som kallas för "1000-milarservice för parrelationer". En temadag för par, typ. Föreläsningar om lite av varje, möjlighet till diskussion (hoppas jag). Det ser jag fram emot väldigt mycket, mest för att det låter roligt. Och såklart för att det kanske kan föra med sig lite förebyggande tips och tankar.

I morse innan jag hade blivit så pigg att jag ville stiga upp, tänkte jag lite på parrelationer. Har en person i min närhet som kämpar med det just nu (känner alltså bara den ena partern). Och jag tror att det är så otroligt vanligt att man kommer i en mindre eller större kris förr eller senare. Och vad har vi för verktyg och stöd utifrån att komma igenom kriser? --- verkar vara det dominerande, eftersom de flesta skiljer sig.

Då tänkte jag att vore det inte bra, om alla var tvungna att ha ett ämne i skolan som handlar om parrelationer? Eftersom de flesta problem kanske uppstår under några år, växer och gror och så står man där helt plötsligt och tycker att man inte känner varandra längre. Att man inte har något gemensamt längre, att man inte når in till varandra längre. Om alla fick lite kött på benen INNAN man går in i långvariga relationer... jag vet inte. Men kanske, kanske skulle några fler kunna identifiera och våga handskas med problemen i ett tidigare stadium.

Jag är otroligt glad att jag har en man som älskar mig. Och jag är medveten om att det inte finns någon relation som är som en hand i en handske, eller ett ånglok som bara tuffar på i all oändlighet. Men att få vara tillsammans med den man älskar är värt att försöka ta de duster och de svårigheter som kommer på vägen. Att ens tänka den tanken, är inte alls lätt. Det krävs mod och respekt för både sig själv och den andra och för livets toppar och dalar. För det kommer ALLTID att komma tider då det varken känns eller är fjäderlätt.

Jag är helt för detta med att prata mer om relationer, hur man ska handskas med problem i både kyrkan och i övriga samhället. Och framför allt mellan personer som känner varandra. Allt kan man prata om men nåde den som nämner något om att man inte har det så bra med sin partner. Den som faktiskt vill ha stöd, tips och hjälp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar