lördag 21 december 2013

Jag undrar

hur det är möjligt att det strilar regn från skyn oavbrutet i en hel månad. Som dessutom heter december.
Nope, har inga förhoppningar om att det ska sluta. För YR ger inte direkt några lovande prognoser.

När man verkligen behöver börja motionera/träna mer, så är det inte det roligaste läget kan jag säga! Och så en förkylning på det. Och en sjuk och skruttig dotter också. Nä, mindre seg har jag känt mig i mitt liv. Nu är det segare än lååångkokt kola här.

Julaftons ankomst välkomnar jag med ÖPPNA ARMAR.
Glad 4:e advent önskar jag er i alla fall!

Känslan.

torsdag 12 december 2013

Daltning på g?

De flesta jag känner med barn i samma ålder har slutat amma vid det här laget. Miriam är nu 9 månader och vi ammar fortfarande på dagarna. Inte mycket, men vi har kvar det. Till glädje för både mig och M. När Miriam ska sova på kvällarna ligger jag eller Jonas i sängen bredvid och håller hennes hand tills hon somnar. Det tar ganska mycket tid, oftast minst en halvtimme. Ibland när jag berättar för folk att jag fortfarande ammar, så blir jag nästan lite generad. Det kan vara därför att de som frågar formulerar sig "men du har slutat amma nu eller?". Som att det vore normen. Och visst, det kanske är så att de flesta inte ammar längre vid 9 månader.

Ibland tänker jag för mig själv: daltar vi med våran dotter? Borde vi kanske istället sluta upp med såna fjanterier som amning och att söva sin dotter, och istället lägga ner henne och bara gå ut ur rummet? Låta henne bli lite mera självständig?

Men sen tänker jag på Miriam. Hon som älskar att nypas i ansiktet och överallt annars. Hon som alltid vill upp i famnen och kramas när man tittar på henne. Hon som borrar in naglarna så djupt i min arm att jag måste bita mig i tungan för att inte skrika AJ. Hon som inte alls förstår varför mamma går ut ur rummet, att inte alls är för att lämna henne. Hon som är en väldigt go men också reserverad liten tjej, som behöver närheten och tryggheten till sina föräldrar. Och som faktiskt inte har levt längre i denna världen än 9 månader.

Nej, är det någon gång man ska få vara liten är det väl när man faktiskt är liten. Speciellt om man tydligt visar att man har behovet av att vara nära. Och som tur är, så vet man ju att närhet och anknytning till föräldrarna är det viktigaste för att senare i livet må bra och bli en stabil människa. Och då känner jag såhär: att bli självständig, det hinner vi med att lära henne senare, när hon har lite bättre nytta av det också.

(Och med detta vill jag inte säga att vårt sätt att vara är det bästa, för alla barn och alla föräldrar är olika och har olika behov. Detta fungerar dock bäst för oss.)

Dagens fundering

Undrar hur många av dom som dött en för tidig död på grund av "för mycket av det goda" skulle ångra sig och leva annorlunda om de fick börja om? Och med "det goda" menar jag sånt som man njuter av för stunden men inte i längden, framför allt onyttig mat och för lite motion.

Det är ju många som säger att de hellre dör för tidigt än att ge upp det som de vill njuta av här i livet. Det är ju svårt att göra studier på det, men det vore intressant att veta. Hur värt är det egentligen att vara för tillbakalutad?

måndag 9 december 2013

Två plus två

Två deppiga:


  • YR visar plusgrader i Borås så långt som 10-dagarsprognosen sträcker sig.
  • Idag lyckades jag sitta framför datorn hela Miriams eftermiddagssovning. Förgäves, inget intressant läste jag. Jag som bara skulle kolla facebook, lite snabbt...

Två upplyftande:

  • Det är snart jul och mycket kul att se fram emot.
  • Vi har dadlar och clementiner hemma.

fredag 6 december 2013

Mammaledighetsaction

Har inget direkt jättevettigt att skriva. Så jag delar med mig av tre av dagens "händelser"... (ni vet, när man är mammaledig får man njuta av den spänning man får.)

Nummer ett: Jag får tydligen mardrömmar av kyrkans mamma-pappa-barn-grupp. Jag är ganska säker på att det härleder från i onsdags när vi hade det stora havet (blått tyg) med alla (plast)fiskarna på. När vi gungade havet så åkte en stor fisk upp i luften och var jättenära att kraschlanda i Miriams huvud, men jag räddade henne i sista sekunden. Inatt drömde jag att jag var i ett rum med två stora akvarier efter väggarna, fullproppade med akvariefiskar i olika färger och former. Men det var nåt speciellt med dom där fiskarna. Dom var farliga, riktigt livsfarliga och aggressiva. Jag och någon mer (okänd) skulle släppa ut dom av den anledningen. Men nåt gick snett, så de började hoppa ut och anfalla. Fiskarna var som små onda mini-demoner och jag var livrädd för dom.
Den där händelsen i onsdags satte tydligen djupa spår... Nåja, nu är det ju bearbetat i alla fall! ;)

Nummer två: Miriam är i en mammig/gnällig period sedan igår. Jag var dum och erbjöd mig att ha henne inatt, skulle jag aldrig ha gjort. Hon sov sämre än hon har gjort på länge. Både jag och Jonas likaså.
Hur som helst så är hon väldigt mån om att få klamra sig fast vid mig, speciellt när hon ska somna, och hon är inte direkt varsam heller. Så för en liten stund sedan gav hon mig näsblod. Japp, hon körde in tummen jättehårt rakt in i näsborren. Stackarn, hon har nog lite ont i tänderna... och stackars mig också litegrann!

Nummer tre: En björk blåste ner på våran tomt inatt, bara någon ynka meter från huset.

För övrigt... så önskar jag er en härlig och glad andra advent!

måndag 2 december 2013

Mina senaste tankar om kärlek och relationer

Häromdagen satt jag i baksätet på en bil. Tittade upp och såg mig själv i backspegeln. Började då fundera på om jag ser annorlunda ut nu när jag är mamma jämfört med förut. (Numera delar jag in mitt liv i två delar; innan M och efter M.)
Jag tyckte kanske att jag såg lite, lite annorlunda ut. Det har delvis naturliga orsaker, och har inte bara att göra med att jag har blivit mamma. Men i övrigt syntes ingen förändring. Har jag egentligen förändrats sedan Miriam kom?

Det jag kom fram till är en enda sak.
Jag har fått en ny glädje i hjärtat.

Att bli mamma har för mig varit en känslomässig resa som bäst kan liknas med att bli förälskad. Ja, för den har egentligen ingen rim och reson, den kärleken som jag känner. Vilket är typiskt när man är kär. Sedan Miriam kom är det som att jag har fått så fruktansvärt mycket att förlora. Att läsa om andras barns missöden, det klarar jag inte. Den smärtan, när Miriam dyker upp i fantasin istället för det hemska exemplet från någon annans verklighet, den förstår inga gränser. Därför lägger jag bara ett lock på tankarna när jag hör om sånt.

Jag har gjort några antaganden. Och de är att jag förmodligen inte kommer att känna samma sprudlande kärlek till Miriam när hon är i 1. treårstrotsen eller 2. tonårstrotsen. (Om hon nu hamnar i några trotsar.)  Eller vid andra tillfällen då vi helt enkelt inte är på samma nivå. 

Men då hoppas jag verkligen att jag kan agera utifrån det jag vet: att kärlek inte bara handlar om känslor. 

Det handlar minst lika mycket om vilja och handling.
Och på lite vilja kommer man ju långt, eller hur? Tänk då hur långt man ska komma på massvis med vilja!
Sen behövs förstås fler saker också. Förutom en förmåga att lära sig, ta hjälp och kämpa, behövs också sånt som är essentiellt i en relation. De saker jag har kommit fram till hittills är:
  • Tålamod
  • Humor
  • Att prata
  • Att ge och ta emot förlåtelse
  • Närhet
Det kan nog bli bra det här.
Vad tycker och tror ni är viktigt i (långvariga) relationer? Dela med er vettja!

tisdag 26 november 2013

Dagens lunch

Sent omsider igår kväll kom vi hem från Piteå. Detta innebar att vi inte hade mycket till mat i kylen idag, d.v.s. innan vi hade handlat.

Vill bara dela med mig att min och Miriams ytterst glamourösa lunch!
Tillredningen gick till såhär: Jag tittade i kyl och skafferi, hittade inte mycket vettigt. Hittade några portioner som var ungefär 2 veckor gamla, slängde. Hittade grädde som surnat, och lite äckliga grönsaker. Slängde. Hittade till slut lite gamla makaroner. Fick en idé om att göra makaroner och köttbullar (från frysen). Så jag lade finhackade köttbullar och makaroner i en kastrull, hällde på mjölk som var utgången men oöppnad. Hällde på ketchup. Det verkade ju som en helt okej bebislunch. Fast när det hade puttrat en stund kom en odör från kastrullen som var skrämmande lik spya. Tänkte; näej, det här kan jag ju inte ge till mitt barn. Så jag sket i detta, och stekte istället lite blodpudding som jag hittade. Ville gärna ha lite lingonsylt till, men det bar sig inte bättre än att jag INTE fick upp locket på burken. Värmde makaroner och köttbullar i micron till mig själv. När jag smakade på makaronerna var de sega som kolor. Så även detta åkte i soporna.

Ja, ganska mycket tid och besvär för det slutliga resultatet som jag inte skulle servera min bästa vän till lunch ens. Det blev blodpudding med smör, köttbullar på extremt torrt rostbröd, ett skivat äpple och vatten. Mums! (Miriam verkade dock väldigt nöjd, som vanligt. Hon fick dock fruktyoghurt på burk också...)


onsdag 13 november 2013

Gästbloggare: Miriam Larsson

AAAAAAAAAAAAAAAAAAZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZWOM...................




BKJ
HB HUN MK,     

'ÄåIKJD   CCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCW S V4 VBVWWWWWWWWW

      KÖ.-,

tisdag 12 november 2013

Ungefär som att göra slut med sin pojkvän

Ungefär så känns det när lilla flickan bevisligen inte behöver sin moder längre. Inte för att amma på natten i alla fall.

Ja, för er som inte har hört de rykande heta nyheterna; när jag sov borta i helgen så hade Miriam och hennes pappa sovit hela natten. Till saken hör att hon tidigare har ammat var tredje timma, och om hon inte fått det så har hon skrikit och hyperventilerat.

Men det verkar gå hejdundrande fint att sova när pappsen ligger bredvid. Helst inget spår av mamma alls, då sover vi som skönast. Jag klagar dock inte - detta innebär just nu att jag sover på andra sidan sängen och gömmer mig för M på nätterna. Vi rider på vågen och hoppas att detta ska gå att göra till en vana. Att sova, alltså. Förböner tages tacksamt emot. (Hittills har det gått rätt så bra.)

måndag 4 november 2013

Klyschigt inlägg som handlar om lycka och tacksamhet

Men ändå.
Delade en bild med text på Facebook (gå in och kolla på min tidslinje om ni också har f). Den handlade kort sagt om följande: hur vi alltid strävar efter nästa grej i livet och tror att vi kommer bli lyckliga(re) då, när vi har fått barn, när barnen flyttar hemifrån, när vi blir pensionärer osv. Detta gör att vi ALDRIG kommer bli tillfreds. Istället får vi njuta av livet just precis nu.

Det fick mig att tänka på hur paradoxal den materiella tillvaron är. Ju fler materiella ting vi äger, desto fler vill vi ha och desto svårare blir det för oss att bli tillfreds med det vi faktiskt har (trots att vi kanske har väldigt mycket!). Vi håller krampaktigt fast vid allt, som att vi är rädda att förlora det. Å andra sidan; ju mindre vi äger desto mer kan vi se vad vi faktiskt äger, och desto större förmåga har vi att vara tacksamma och nöjda. Den paradoxen är väldigt intressant och ganska svår att greppa. Den tycks åtminstone vara svår att tillämpa i sitt eget liv... (i alla fall mitt.) I Matteusevangeliet tycker jag det verkar ganska tydligt vad som är bäst för oss att fokusera på (se bibelorden nedan.)

Konstigt. Antar att Gud gjorde oss sådana för att vi ska förstå att det materiella är försumbart. Vad som verkligen betyder nåt, det är LIVET. Med det menar jag Han som gav oss livet, och lever det tillsammans med oss och i våra hjärtan. Med det i åtanke blir det oviktigt att komplicera allting och försöka uppnå nån slags materiell lycka. För Hans levande närvaro är så fruktansvärt enkel. Precis som Hans kärlek - den bara finns där. Precis just nu, precis här. Bara att vara, finnas och ta emot!


Se på himlens fåglar, de sår inte, skördar inte och samlar inte i lador, men er himmelske fader föder dem. Är inte ni värda mycket mer än de? Vem av er kan med sina bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd?  Matt 6:26-27

Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.  Matt 6:24

Samla inte skatter här på jorden, där mal och mask förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla skatter i himlen, där varken mal eller mask förstör och inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.  Matt 6:19-21

måndag 28 oktober 2013

Facebook vs Hanna: 100-0

Nä, men då var det väl dags. Det blir en del korta stunder som jag faktiskt driver runt på facebook ändå. Så nu startar jag mitt konto igen, på gott och ont, så får vi se vart det leder.

(Min förhoppning är att det ska leda till en måttlig användning, eller till en överkonsumtion så jag blir less och inte kan undvika att inse att jag behöver stänga kontot igen.)

onsdag 23 oktober 2013

Vill bara berätta

Ber om ursäkt på förhand för det knapphändiga och inkorrekta språket i detta inlägg.

Det har faktiskt blivit bättre.
När jag skrev förra inlägget tänkte jag ungefär såhär: Gud skiter i mig! (helt ologiskt. Jag har önskat ett barn länge och borde ha insett vissa obekväma konsekvenser av att få ett sådant.)

Men faktiskt; nej, det gör Han inte! Precis när man tror att man inte orkar mer, då får man kraft och sen vänder det. Så har det alltid blivit för mig, i backspegeln sett.

Det är skönt att kunna berätta att hon faktiskt har börjat sova länge utan att amma. Ett resultat av att vi testade helt enkelt att inte amma under natten till söndag. Hon ammade sent på kvällen och tidigt på morgonen, och däremellan skrek hon förstås en stund men sen kom hon till ro. Det gick mycket bra, bättre än väntat. Hon verkar inte ha blivit traumatiserad, utan snarare tror jag hon tycker det är skönt att kunna sova utan att MÅSTA amma. Inatt ammades det inte förrän kl 06:00.

Japp, nu har ni fått uppföljningen av min ytterst intressanta vardag. Eller varnatt, snarare.

fredag 18 oktober 2013

Fredagskvällar som rymmer

Jonas kom hem från jobbet till en glatt överraskad fru och dotter, lite tidigare än väntat. Wow, tänkte jag. Kvällen är ung! Nu hinner vi kanske äta, lägga Miriam och göra nåt annat också! Kanske till och med man kan tigga till sig lite massage? Vilken kittlande tanke! Fredagsmys på hög nivå, såg jag framför mig. Efter en lång vecka, med en värkande rygg och två helt sjukt trötta föräldrar, så var vi faktiskt värda det!

Klockan är nu 22:07. Jonas har gett upp, borstat tänderna och lagt sig bredvid en Miriam som inte vill sova. Hon sov i kanske 45 minuter innan hon vaknade och gallskrek. (Ja, hon har ammat. Nej, det hjälpte inte ett dugg. Hon är ledsen och ilsken om hon inte får ligga och pilla mig i ansiktet. Det får hon inte ikväll. Hon är trött, trött, trött och har inte förmågan att slappna av.) Jag har sagt några väldigt dumma ord till M som jag ångrar. Hade hon förstått språket hade jag inte sagt det.

Så vad händer ikväll då? Jo, följande: 
  • Jag har hunnit handla kvällsmat på Ica, och äta upp den.
  • Förutom det har jag hunnit göra några armhävningar på knäna och lyssna på en del skrik. 
  • Innan dess gjorde jag efterrätt till imorgon och sedan välling.
  • Nu sitter jag här ensam i mörkret och bloggar ut min frustration över ännu en försvunnen fredagskväll.
Mmmm, härligt fredagsmys!

Klagan härifrån och framåt.
Jag ska sluta hoppas nu. Man blir ändå alltid besviken. Bye-bye, ett någorlunda vettigt liv! Hej-hej, att-aldrig-få-göra-nåt-avkopplande-utan-att-det-handlar-om-att-sova!
Att konvertera till björn låter mer och mer som en bra idé. En ide-idé: att gå i ide ungefär nu och inte vakna förrän till våren. Genialt, men tyvärr helt ouppnåeligt. Jag fortsätter att drömma och lägger mig för ett par timmars sömn. Gode Gud, låt denna natt vara den natt hon börjar sova hela nätter, ber jag varje kväll. Ingen gång har det blivit som jag har bett. Men det är klart, det är ju själviskt att vilja sova ostört. Nej jag är inte bitter. Jag är bara sprudlande glad, pigg, snygg, fräsch och bakar cupcakes i odd-molly-kläder.

Paniken när jag inser att detta är vårat första barn. Jag som vill ha fyra. Åtminstone tre. Hur ska den ekvationen gå ihop?? Det får jag fundera på senare... Nu är det definitivt godnatt.

Ett stort tack till er som orkat lyssna, och ett stort lycka till till er med bullar i ugnen (det är inte alltid såhär, men när det är såhär känns det som att det alltid är det)!

onsdag 16 oktober 2013

NEJ

Mitt beslut är INTE. Jag ska inte inte inte inte gå med i facebook igen. Dessutom ska jag sluta sluta sluta med att hänga på Jonas facebook. Den som vill nå mig når mig ändå. Den jag vill nå når jag.
Och det känns FANTASTISKT BRA!!!

Har kommit på att jag istället kan göra om bloggen lite.
Så om tiden, kraften och inspirationen kommer... kommer kanske också en förnyelse!

Viktiga funderingar?

Är det viktigt att må bra?
Svar ja.

Är det viktigt att ha ett socialt liv?
Svar ja.

Är det viktigt att ha lite kul?
Svar ja. Inte alltid men åtminstone då och då.

Är det viktigt att ha facebook?
------

Jag går i tankar om att sätta igång mitt konto på facebook igen. Anledningen till detta är att jag efter att ha gått med i mammagruppen (på facebook) genom Jonas konto tillbringar en del tid med att scrolla och kolla feeden. Det är lite roligt att se och läsa hur andra personer har det, speciellt eftersom jag umgås mycket med en väldigt liten person just nu, som inte ger så mycket social samvaro på det sättet. Å andra sidan träffar jag rätt mycket folk ändå.
Det känns helt enkelt löjligt att vara inne på Jonas sida. Istället skulle jag kunna använda min egen, där mina kontakter är mer relevanta för mig och jag faktiskt kan skriva saker. Jag var precis på vippen att helt sonika sätta igång kontot igen, när jag insåg att jag kanske borde fundera lite.

Det går väldigt mycket tid till något som inte är särskilt upplyftande, inspirerande eller utvecklande.
Det dryga år som jag varit ifrån fejjan har jag nog egentligen mått väldigt bra. Egentligen mår jag bäst av att inte vara där och läsa om alla vänners perfekta vardag och snygga bilder. Vem mår egentligen bra i själen av facebook? Vem får bättre självförtroende? Vem åstadkommer meningsfulla aktiviteter? Om denne någon finns, skulle jag gärna vilja lära känna hen.

Men ändå, tänker den sida av Hanna som gärna, gärna vill kunna sitta och scrolla och kolla hela dagarna. Jag kan ju ha lättare kontakt med folk både här och där. Osv osv.
Man ska ju leva i världen, men inte av den. Hur sjutton gör man det på facebook? Är det överhuvudtaget möjligt?

fredag 11 oktober 2013

Och annars, då?

Annars då?
Tja... när man är mammaledig och skruttan inte ger så mycket tankeverksamhet (pratar inte, kan inte göra sig förstådd...osv) så får man mycket tid att tänka. Man tänker när man sjunger åsnan, jag går på livets väg, imse vimse och killekillekillekill på magen. Det har man lärt sig nu. Man är ju ändå kvinna liksom (kan göra två saker samtidigt).

Det är mycket jag tänker; det där ska jag skriva på bloggen! Men nu är det som bortblåst. Det är ofta på nätterna dom smarta tankarna kommer. Men tyvärr kommer jag inte ihåg dom på dagarna. Kanske är dom inte så smarta ändå?

En observation som jag i alla fall har koll på är följande: Jag börjar bli less på att vara dum! Amning, störd sömn och en ständig uppmärksamhets-tjuv equals = svårigheter att hålla tråden i samtal, att hålla fokus när man sjunger, komma ihåg detaljer, förstå diverse självklarheter. Och så vidare. Det känns lite som att förlora den smarta kvinna jag ändå vill tro att jag en gång var. Kommer jag nånsin få tillbaka den fokuserade, effektiva och skärpta Hanna? Vissa saker är ju helt säkert att jag inte kommer att få tillbaka. Hudens elasticitet på vissa ställen. Egentid i överflöd. Fast just ja, barnen flyttar ju så småningom. Om sisådär 25 år så kanske...

Men allt det där är ju sånt som jag gärna tar emot med öppna armar när jag tänker på priset. Världens bästa tjej Miriam Larsson. Hon är helt fantastisk. Hela lilla familjen Larsson är fantastisk. Jag har aldrig njutit mer av att sjunga barnvisor och klämma på bebismage, bebisben och bebisarmar dagarna i ända. Snart vaknar hon, och då får jag göra det igen! Lyckan är faktiskt total. Summan av kardemumman; efter 7 månader ser jag ändå mig själv som en bebisvardagslivs-idkare. Glad i hågen oftast (inte alltid såklart! ni känner ju mig).

Annars får man väl säga att det är helt OK!

onsdag 9 oktober 2013

Bildboom!

Nu är det dags. Jag vet att allt ni vill är att se bilder på M, jag förstår att det är det som drar för er stackars trogna läsare som fortfarande tittar in här. Så det här är till er. Titta och njut, för skönhet - det finns här i mängder. Den stora frågan vi alla ställer oss är vem denna fagra kvinna brås på!?



En obarmhärtigt varm dag utan vindpust i Frillesås, fick M låna kompisen Erics pool.
...och UV-dräkt.

Såhär trött blir man när man har ätit melon. ;)

Familjen samlad! I Skåne, Kullens fyr.






Observera nacksnodden! Inte så tjock, men naggande god ändå.
Trivs mycket bra mellan farmor och farfar.
(Produktplacering.) Vi gillar city ica!


Bästa kortet! 
Miriam och Maja: mitt uppe i ett intressant samtal.

Hoppas detta har förnöjt någons vardag åtminstone litegrann!

söndag 15 september 2013

Miriam


Hej alla trogna! Ursäkta mitt slarv med bloggen. Det är inte överdrivet med tid som driver över.
Den första är från början på augusti då vi är i Halmstad på Strandgården, Miriam tittar fram från under sängen. De andra är från ikväll, då hon äter gröt. Pappas hemmagjorda havregröt ska det va förstås! Fast just denna har jag gjort, fast receptet har Jonas utvecklat.




onsdag 31 juli 2013

Vad betyder skåptorrt??

Jag blir konfunderad, irriterad och distraherad.

Blir det så torrt att man kan hänga in tvätten i ett skåp?
Blir det så torrt som det blir i ett torkskåp? Och vad innebär det, torrhetsgraden beror ju på när man tar ut kläderna?

En fråga till er som läst instruktionsboken från oss som aldrig orkat leta upp den.

söndag 28 juli 2013

Bärpaj (klassiskt recept, modifierat av mig)


Ugn: 225 grader i 20 minuter

Du behöver:
Bär (ca 3 dl)
1 msk potatismjöl
1 tsk vaniljsocker
Deg:
2 dl vetemjöl
1 dl havregryn
1/2 till 3/4 dl råsocker
1 tsk bakpulver
175 g smör


Gör såhär:
Bred ut bären i botten på en pajform. Blanda potatismjöl med vaniljsocker och strö över bären.
Blanda resten av de torra ingredienserna och hacka ihop med smöret. Strö ut degen över bären. Grädda i ca 20 minuter. Servera till grädde eller glass. (Helst det förstnämnda om jag får tycka.)

torsdag 18 juli 2013

Fluffig längtan



Ugnspannkaka. För att alla ska fatta. (Pannkaka heter det ju egentligen, rätt och slätt.)

Orsaken bakom längtan: vi har inte haft någon långpanna sedan vi flyttade in i lägenheten för drygt två år sedan. Så det var mycket, mycket längesen jag fick avnjuta en bit pannkaka med sylt och fläsk. Vi har testat göra i en mindre form men misslyckats. Har nog haft alldeles för mycket smet.

Det här verkar ju gott till exempel.

måndag 15 juli 2013

Bilder på favoriter


GOTT konditori-fika, en klassiker när mamma och pappa är på besök.
Första riktiga smakprovet! Pangasiusfilé och creme fraiche (+ lite till), passerat till en härligt rinnig konsistens. Har nog aldrig sett henne så konfunderad, intresserad och fokuserad. Det verkade smaka bra, inga rynkor mellan ögonbrynen.
Gymmet från farmor som var en riktig hit. Miriam hälsar och tackar mellan styrkeövningarna.

lördag 13 juli 2013

Hemma igen

Jag och Miriam stannade extra länge och då blev jag extra hemmig. Som i mammig, fast... äh, för långsökt. Jag längtar hem! Till familj och vänner i Pite. Har inte motsvarande här. Tyvärr tyvärr... folk här vet tydligen inte vad de missar! ;) Nej, men seriöst. Vänner som har tid och engagemang, som man kan dela vardagen med (lite oftare än en gång varannan månad osv.). Systrar och broder, som är just Syskon. De är trots allt ändå oersättliga. Både syskon och vänner på samma gång. Det gäller ju även de syskon som jag har inte genom blodsband, utan syskon i Jesus. Kristusgemenskapen, vilken jag också saknar här. Samtalen på djupet, som här är nästintill obefintliga. Vilket, som jag är medveten om, också har att göra med att jag är kass på att ta initiativ själv.

Ska det vara så himla svårt.

Miriam. För henne är ingenting svårt! Nu kan hon vända sig både från mage till rygg och tvärtom. Idag sög hon på ett päron för första gången och blev arg när jag tog det ifrån henne. Hon har även spelat piano idag för första gången. Det firar vi hennes 4-månaders-dag med, som infaller just idag. Miriam firar också genom att somna själv i sängen, inget bärande alltså. Det tar sin tid att varva ner men det är mödan värt, tycker ryggarna.

onsdag 3 juli 2013

En sån dag.

En sån där dag, då man inte hinner andas riktigt. Saker ska hinnas med som bara blir färdigt till hälften. Allt känns lite halvdant men ändå är jag helt slut. Vika tvätten, som blir liggandes kvar på soffan. Gå ner till affärn för att handla bärsele, Miriam vill inte sova i vagnen trots att hon är T-R-Ö-T-T. Ligger och tittar och vägrar blunda, gråter på affärn. Slänger ihop makaroner och korv, hinner inte diska. Klipper Miriams långa naglar på höger hand, när jag kommer till vänster vill hon inte vara med längre. Fortfarande långa, sylvassa naglar på vänsterhanden alltså.

Hon sover äntligen nu, men jag orkar inte ta tag i allt. Det ska packas också, för imorn bitti flyger vi till Pite. Sitter något avdankad och trött i ryggen och njuter av en stunds lugn och ro. Är så sjukt nöjd över att ha köpt en bärsele. Det går visst nåt rykte om att barn sitter dåligt i Babybjörn. Tror inte riktigt på det.
Fick testa två olika på Beginners och det blev till slut en Babybjörn Comfort carrier.

 

Såhär kommer vi se ut ungefär, fast med lite mer hår
spretandes från bäbisen då. Lite Miriam-troll-hår.




Nu tar vi en långhelgssemester.

lördag 29 juni 2013

Dagen som kom och gick

Vi testade farmor och farfars gaaamla Babybjörn. Det funkade en stund, sen sa axlarna ifrån. Miriam var nöjd. För tillfället intresserad av kameran. 
Och sen har vi haft finbesök av polarn från Götet.
Miriam var snäll och delade täcke med Maja. Matcha gjorde de också.

onsdag 26 juni 2013

Dagens Miriam





Body: Newbie från Kappahl
Byxor: Svarta leggings från H&M
Tofs: Dopgåva från moster (en av fler)

tisdag 25 juni 2013

Soppa är bra!

Vi gör ganska ofta soppa, kanske en gång i veckan. Eller varannan vecka i alla fall. Det är en bra vardagsmat tycker jag: billig, snabblagad och ofta nyttig. Just nu struntar jag i att soppa egentligen är snarare höstigt, och väldigt o-somrigt.

Recept: Champinjonsoppa

Tre tips på bra soppor som vi gör ibland (Ica är bra)

Blomkålssoppa med hasselnötter
Brukar utesluta osten, bara ta nötter att garnera med.

Morots- och ingefärssoppa med jordnötshack
God att krydda till lite. Typ chili. Eller bara öka på med sambal oelek, så blir det mera sting.

Champinjonsoppa
Denna gjorde vi idag. God svampsmak! Tog vatten och grönsaksbuljong istället för mjölken och fonden. Orkade inte med att dela av champinjonerna heller, så allt blev mixat i soppan.

Nackdelen med soppa är att man inte blir mätt på bara soppan, oftast får man göra mackor till vilket ju inte blir lika nyttigt. Vi brukar försöka välja fullkornsbröd i alla fall.

Det var allt för idag, nu ska jag ta över sövningen av Miriam. Hon vill inte sova.

måndag 24 juni 2013

Nu börjar allvaret

I nästan tre och en halv månad har vi haft lyxen att vara hemma båda två större delen av veckan. Jonas har bara jobbat onsdagar, torsdagar och fredagar, och jag har bara behövt "fylla" tre dagar ensam med Miriam.
Idag har Jonas åkt till jobbet i sin första hela arbetsvecka. I juli kommer han att jobba hela veckor, även de flesta lördagar (bara 10-14, men ändå). I augusti får han semester.

Är lite nervös, men jag tror nog att det kommer flyta på bra. I början var jag rätt så trött på fredagarna, men nu på det senaste har det gått jättebra att vara med henne. Har haft saker för mig. Det blir lite långsamt att bara vara hemma än så länge, Miriam kräver väldigt mycket tid vilket gör att man inte får gjort något som man i vanliga fall ser som meningsfulla sysslor. Detta kan lätt leda till frustration och trötthet. Försöker därför att tänka ungefär såhär: Det är inte varje dag Miriam är såhär liten; hon växer. Istället för att jobba får jag ha detta som jobb; att tillbringa tid med henne hela dagarna. Det är annat det, än att lägga om sår och dela dosetter. Jag skulle alla gånger välja den tillvaro som jag har just nu.

För nog är det ändå himla mysigt att ligga bredvid och hålla henne i handen innan hon ska sova middag. Se hur hon kämpar mot sömnen, hur ögonen faller ihop gång på gång men hur hon envist lyckas spärra upp dom och titta på händerna framför ansiktet igen, enormt fokuserad. Tills hon slutligen kapitulerar med en stor suck och somnar. Med armarna rakt upp i luften. Det är min tjej det.

Nä, det här kommer nog gå väldigt bra. Som en dans, när jag tänker efter. Hoppas bara nätterna blir (fortsatt) bra, så kommer livet fortsätta att leka på dagarna.

Är du i Boråstrakten i juli och vill dejta mig och Miriam någon dag, hör gärna av dig! Vi är öppna för förslag. ;-D

lördag 22 juni 2013

OBS ocensurerat; NAKET NAKET NAKET!




Såhär gör man om man är på väg att vända sig  från rygg till mage.
Tror vi i alla fall, vi såg inte när det hände, bara att hon låg på mage när jag hade lagt ner henne på rygg. 

lördag 15 juni 2013

Miriam på mage








Hejsan hoppsan, en liten stund är jag nöjd på mage, sen blir jag arg!