måndag 14 januari 2013

Sista etappen (uppförsbacken)

På väg hem från jobbet idag dagdrömde jag lite om hur det skulle vara om förlossningen skulle sätta igång idag. Otroligt skönt, kändes det som. Äntligen. Det var nästan som att jag kände hur värkarna satte igång. Det dröjde inte länge dock innan jag insåg att; nej. Det är 6 veckor kvar. Minst. Det är inga värkar, det är bara foglossning, eller bäckensmärtor som de tydligen kallas nuförtiden.

Även om jag har relativt länge kvar, så börjar jag förstå dom som radar upp sina krämpor och bara längtar tills barnet ska komma. En sak har jag bestämt mig för, och det är att inte rada upp några krämpor. Roligare inlägg kan man läsa. Men en viss förståelse kan jag ha, för det ska jag inte sticka under stol med att det blir tuffare att orka med vardagen såhär mot slutet. Man får helt enkelt lära sig att säga NEJ. (Till sig själv). Nej, Hanna, nu lämnar du resten till Jonas och så tar du något att äta och så sätter du dig ner. Därav nuvarande soffposition.

Jobbet verkar bli i ett lagom tempo, som det ser ut nu. Håller alla tummar och näbbar och klor för att mina kära patienter ska hålla sig friska och hela. Och helst att inget ska krångla. Blir det som jag hoppas är det inte bara överkomligt utan ROLIGT att jobba också.

Kvällarna, de består mycket av att äntligen få äta middag och sedan däcka i soffan resten av kvällen till någon TV-serie. Och det är inget annat i världen som jag längtar efter heller...
TV-serie: just nu är det Arrow. Helt OK underhållning tycker jag.

Nu är maten nästan klar. Väntar in Jonas och sen ska vi banne mig äta. Om det får vänta på sig, så förvandlas jag till en grottmänniska med långa klor (om man ska tolka Jonas illustration av det hela). Passa er för Hanna innan mat! Men efter maten blir jag lugn och go som ett lamm igen, det är rätt skönt för båda två av oss faktiskt. Alla tre - bebisen blir alltid så himla nöjd och glad också.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar