onsdag 27 februari 2013

Experiences of late pregnency 27 feb

Ensam, men orkar inte träffa någon.
Rastlös, men orkar inte hitta på något.
Stressad, men orkar inte börja fixa och dona hemma.
Det enda jag är anpassad till just nu är att titta på TV, men det vill jag egentligen inte göra.
Inspirationen tryter och jag är bara ett vaggande ekipage i denna lägenhet.

Längtar till herrarnas 15 km fritt kl 12:45 idag.
Jag känner för att vänligt men bestämt be min bebis ta och komma ut nu.

måndag 25 februari 2013

Den 25:e februari

Känslan: skriv in den i historieböckerna!

Inte för att jag har fött barn, så har vi det klargjort. Utan för att det är en riktigt bra dag idag.
Såsom jag vissa dagar brukar förklara varför de är ruttna och tråkiga, låt mig förklara varför denna dag är av det bra slaget.

Det här är dagen då en strålande sol lyser från en klarblå himmel, ner på ett plirande, vinternupet Borås. Dagen då jag tog en promenad för att sedan sätta mig på balkongen med te och mackor. Dagen då chefen ringde mitt i vinternjutningen, bara för att hålla ett kort lönesamtal och ge mig både beröm och löneförhöjning. Något som jag inte ens hade funderat på. Mer än nog och mer än jag hade önskat mig.

Snart ska vi bli föräldrar och allting vibrerar av förväntan.

Detta är sakerna som gör att väntan inte känns så tråkig idag, och det som gör den 25:e februari till en väldigt bra dag. Japp, och det känns bra att jag tog mig friheten att dela det med er.

lördag 23 februari 2013

It's complicated

Väderprognoserna sade igår och säger fortfarande idag en stor sol, eventuellt ett litet moln som kan dra förbi.
Besvikelsen: i Borås betyder tydligen en stor sol samma sak som gråmulet.

Sol = glädje, inspiration, lust att vara utomhus. Lite mera uppåt.
Så det är inte konstigt om man blir arg när den envisas med att så sällan visa sig. Även om jag ju har ett val att inte vistas här.

Men, som så många tidigare har sagt: It's complicated.

tisdag 19 februari 2013

Kolapajer, Harlem osv.

Kolapaj med bär och färskost
Semlor
Bullar


Skulle jag surfa en stund till skulle listan utökas snabbt. Ska enligt böckerna ladda med långsamma kolhydrater. Jag är sjukt baksugen. Långsamma kolhydrater = kolhydrater som man får först efter att ha bakat? Äsch, blev långsökt. Tyvärr är det inte särskilt långa kolhydrater mina tilltänkta projekt rör sig om. Men det fattar väl inte min hjärna.

Något helt annat: Ni har väl inte missat sista you-tube-skriket Harlem shake? Lite halvkul, men säkert helkul för dom som gör klippen. Nope, jag hade inte haft en aning om inte Jonas hade visat klippen för mig.

Det finns en version av brandstationen i Borås, som det har blivit lite ståhej kring. Det ger tydligen en oseriös bild av Borås brandstation. Vadå, vad menar dom?! :)



måndag 18 februari 2013

Döden och Livet

(Parantes-OBS: missa inte gissningstävlingen i föregående inlägg!)

Inatt drömde jag att en arbetskamrat hade dött, och ingen hade kommit ihåg att berätta det för mig. Jag hade å andra sidan inte tänkt på att hon hade varit frånvarande senaste dagarna...

På senaste tiden har tankarna då och då flugit iväg till hur det skulle vara om någon när och kär skulle dö. Främst Jonas, några gånger. Fantasin sätter igång, jag lever mig in i det och känslorna kommer snabbt. Oändlig sorg, förtvivlan. Som tur är kommer jag ganska snabbt på mig själv och kan avbryta mig. Men vänta nu, han lever ju faktiskt fortfarande... en underbar känsla!


Det är konstigt. Jag går inte alls runt och är rädd för att folk ska dö. Tankarna bara kommer, som att det är helt naturligt. I morse vandrade tankarna iväg till min brors begravning och höll ett tal där, gråtandes och hulkandes (o hemska tanke!!). Sen avbröt jag mig, för jag är rädd att jag ska bli deprimerad om jag fortsätter. Vilket jag säkerligen hade blivit också.


Konstigt hur hjärnan fungerar när man är höggradigt preggo. Nej, nu får det lilla Livet allt titta fram snart.

tisdag 12 februari 2013

Nu är det hög tid: GISSNINGSTÄVLING

Jag ser i nuläget ut - ganska precis just nu eftersom bilderna togs för mindre än två minuter sedan - såhär:




Detta är alltså mitt svullna, osminkade jag och det får utgöra grunden till vad som komma skall... nämligen att NI ska lägga pannan i djupa veck och fundera. Eller kanske har ni redan en färdig idé?

Tävlingen går ut på följande: I kommentarsfältet skriver ni in era respektive gissningar på de frågor som jag kommer att ställa här nedan. Glöm inte att underteckna så ni inte går miste om priserna om ni vinner. 

Vinster:
  • Ettan och tvåan: En fika och bekantskap med färskingen + föräldrar (i den mån det kan arrangeras med tanke på eventuella avstånd)
  • Ettan: Ytterligare en gåva (vilken blir en överraskning)


Basfakta: Inget kön är klarlagt. Datumet för beräknad födsel är 28 februari 2013. (Årtalet får stå trots att jag tror de flesta redan har förstått vilket det rör sig om.)
Då återstår bara det viktigaste:


Tävlingsfrågor
  1. När kommer barnet att födas? (datum och tidpunkt, i fall då utslagning blir aktuellt)
  2. Vilket kön har barnet?
  3. Vilken födelselängd resp. -vikt kommer barnet att ha?


Kör hårt, lycka till och håll tummarna för att det inte sker imorgon, så det hinner bli nåt av den här tävlingen!
/En förväntansfull bliv. mamma och tävlingsarrangör

lördag 9 februari 2013

Vila i det lilla

Jag har fått tänka om.
Jag som hade förväntat mig massor av inspiration, att känna mig käck och glad, göra massor av roliga saker och fixa grejer varje dag. Har varit ledig/hemma i två dagar och en insikt som säger tvärtom har redan slagit mig.

Igår efter simningen, i bastun, satt en dam som jag helst inte ville prata med. Det var för att jag kände på mig hur det skulle bli, vilket det också blev. Hon inledde med standardfraserna, såklart ("hur länge är det kvar? Vet du vad det blir för nåt?"). Och sedan fick jag höra hur jag skulle tänka på förlossningen, att jag skulle andas i början av värken och inte på toppen, samt en redogörelse för hennes förlossningar. Ja, hon var väl så fruktansvärt erfaren att jag nog inte hade överlevt om hon inte hade berättat de sakerna. Den känslan förmedlade hon till mig. Till slut blev hon trött av att sitta i bastun för länge, vilket jag tackade Gud för.

Senare var jag på Knalleland och där såg jag en personal i den verksamhet jag jobbar. Vet inte vad hon heter, kommer inte ens ihåg vilket boende hon jobbar på (kan vara vikariepoolen), men våra blickar möttes och vi sa hej.

Det "hejet" betydde så mycket mer än konversationen i bastun som jag nämnde tidigare.

Nej, de här sista veckorna blir kanske inte sådär fruktansvärt käcka och roliga. Har insett det efter två dagar. Trodde jag hade lärt mig, men icke. Igår simmade jag först, sedan gjorde jag några ärenden och handlade. När jag handlade sprang de åttioåriga damerna ifrån mig. Gick som i trans, tittade på listan och sedan på hyllan, målet var kassan och sedan ut i bilen för att ÄNTLIGEN få köra hem.

Det blev inte som jag hade tänkt mig, så jag tänker om. Summan av kardemumman; jag orkar inte och jag känner inte för att göra allt det som jag tänkte mig göra när jag blivit ledig.
Men egentligen: bara för att göra och fixa grejer brukar vara det som känns meningsfullt, så måste det inte ALLTID vara så.
Jag bär på ett barn och förbereder mig för att föda ut det. Om inte det är meningsfullt, vad är det då?
Käckt och roligt eller inte; nu är det som det är och jag gör mig redo att släppa kontrollen. Lätt är det inte, men jag jobbar på det.

torsdag 7 februari 2013

Thumbs up for rock´n´roll!

I feel happy of myself!
Nu är sista dagen jobbad och jag lämnar helt i cykelkungens händer att beskriva känslan.