måndag 18 februari 2013

Döden och Livet

(Parantes-OBS: missa inte gissningstävlingen i föregående inlägg!)

Inatt drömde jag att en arbetskamrat hade dött, och ingen hade kommit ihåg att berätta det för mig. Jag hade å andra sidan inte tänkt på att hon hade varit frånvarande senaste dagarna...

På senaste tiden har tankarna då och då flugit iväg till hur det skulle vara om någon när och kär skulle dö. Främst Jonas, några gånger. Fantasin sätter igång, jag lever mig in i det och känslorna kommer snabbt. Oändlig sorg, förtvivlan. Som tur är kommer jag ganska snabbt på mig själv och kan avbryta mig. Men vänta nu, han lever ju faktiskt fortfarande... en underbar känsla!


Det är konstigt. Jag går inte alls runt och är rädd för att folk ska dö. Tankarna bara kommer, som att det är helt naturligt. I morse vandrade tankarna iväg till min brors begravning och höll ett tal där, gråtandes och hulkandes (o hemska tanke!!). Sen avbröt jag mig, för jag är rädd att jag ska bli deprimerad om jag fortsätter. Vilket jag säkerligen hade blivit också.


Konstigt hur hjärnan fungerar när man är höggradigt preggo. Nej, nu får det lilla Livet allt titta fram snart.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar