lördag 9 februari 2013

Vila i det lilla

Jag har fått tänka om.
Jag som hade förväntat mig massor av inspiration, att känna mig käck och glad, göra massor av roliga saker och fixa grejer varje dag. Har varit ledig/hemma i två dagar och en insikt som säger tvärtom har redan slagit mig.

Igår efter simningen, i bastun, satt en dam som jag helst inte ville prata med. Det var för att jag kände på mig hur det skulle bli, vilket det också blev. Hon inledde med standardfraserna, såklart ("hur länge är det kvar? Vet du vad det blir för nåt?"). Och sedan fick jag höra hur jag skulle tänka på förlossningen, att jag skulle andas i början av värken och inte på toppen, samt en redogörelse för hennes förlossningar. Ja, hon var väl så fruktansvärt erfaren att jag nog inte hade överlevt om hon inte hade berättat de sakerna. Den känslan förmedlade hon till mig. Till slut blev hon trött av att sitta i bastun för länge, vilket jag tackade Gud för.

Senare var jag på Knalleland och där såg jag en personal i den verksamhet jag jobbar. Vet inte vad hon heter, kommer inte ens ihåg vilket boende hon jobbar på (kan vara vikariepoolen), men våra blickar möttes och vi sa hej.

Det "hejet" betydde så mycket mer än konversationen i bastun som jag nämnde tidigare.

Nej, de här sista veckorna blir kanske inte sådär fruktansvärt käcka och roliga. Har insett det efter två dagar. Trodde jag hade lärt mig, men icke. Igår simmade jag först, sedan gjorde jag några ärenden och handlade. När jag handlade sprang de åttioåriga damerna ifrån mig. Gick som i trans, tittade på listan och sedan på hyllan, målet var kassan och sedan ut i bilen för att ÄNTLIGEN få köra hem.

Det blev inte som jag hade tänkt mig, så jag tänker om. Summan av kardemumman; jag orkar inte och jag känner inte för att göra allt det som jag tänkte mig göra när jag blivit ledig.
Men egentligen: bara för att göra och fixa grejer brukar vara det som känns meningsfullt, så måste det inte ALLTID vara så.
Jag bär på ett barn och förbereder mig för att föda ut det. Om inte det är meningsfullt, vad är det då?
Käckt och roligt eller inte; nu är det som det är och jag gör mig redo att släppa kontrollen. Lätt är det inte, men jag jobbar på det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar