lördag 9 mars 2013

Lyckad/misslyckad?

Ibland tänker man i termer av att lyckas eller misslyckas. Det sitter inpräntat i oss. Att man till varje pris vill se till att lyckas, och inte det motsatta.
Vad som egentligen innebär ett misslyckande, det är godtyckligt. Det är inte väl avvägt på en vetenskaplig våg. Det är en känsla; något mer irrationellt får man leta efter. Men det är något som är väldigt obekvämt och ofta smärtsamt att tänka på.

Tur att det ofta räcker med att någon människa i omgivningen säger något som strider mot de irrationella tankarna, för att de ska skingras. Men sen kommer de tillbaka igen. Det tar tid att bli av med tänket. För som jag sa är detta med lyckas/misslyckas något som sitter inpräntat djupt.
Jag tycker mig se detta mönster hos väldigt många, kanske framför allt av det kvinnliga könet. Ett arv och en miljö som inte direkt är något att glädjas åt.

Igångsättning. Ett ord som tidigare har inneburit en medicinsk term, en självklar handling som följer på att en förlossning helt enkelt inte har satt igång ordentligt på naturlig väg. Ingenting som mamman hade kunnat göra något för att förhindra. Ett ord som nu är värdeladdat och innehåller en hel del deppigt misslyckande. Hur kunde det svänga bara på en dag, dagen då jag fick en tid inbokad och insåg att jag kanske kommer att genomgå detta?
Nu blev det helt plötsligt ett kvitto på att kroppen är inkompetent, att den inte fixar det som de flesta andra fixar.

Men, igångsättning. Det borde ju egentligen innehålla ett enda stort, rafflande lyckande? För hur lyckat är inte det, att en väntan äntligen är över. Att man får träffa sitt barn.

Visst är det märkligt hur dessa begrepp, lyckande/misslyckande, är så centrala när de oftast inte har någon betydelse i verkliga livet! (Alltså, med ett nyktert tänkande: Klart att ingen skulle säga upp vänskapen med någon för att den personen blev igångsatt. Klart att igångsättning och att inte bli igångsatt är ett orealistiskt krav på ett lyckat liv. Och så vidare, och så vidare...)

3 kommentarer:

  1. Hejja Hanna! vi längtar också efter att få träffa er och erat barn oavsätt grad av "lyckadhet" själva väntar vi på att vårat barn ska lära sig sova ordentligt.

    SvaraRadera
  2. Fina ni! Vi längtar efter att träffa er och Maja, synd att det drar ut lite på tiden, även om det är av naturliga skäl.
    Kämpa på med sömnen, det sägs att det blir bättre med tiden! KRAM på er

    SvaraRadera
  3. Jag förstår vad du menar. Men det är ju vid närmare eftertanke tvärtom. Om man ska tänka i termer av duktighet är det definitivt de som blir igångsatta pga att det dragit ut på tiden eller som är duktigare än de som bara upplever att det går av bara farten! :)

    Även om det blir en igångsättning kanske det går smidigt! Eller så får du en större utmaning än de flesta (som jag) och får tillfälle att visa hur otroligt stark du är. Jag hejar på dig och väntar spänt på att ni äntligen ska få träffas alla tre! :) Jag hejar på Jonas också! Han har en stor uppgift! Hälsa det! KRAAAAAAAM (Åh, tänk om ni är på BB nu?!?!)

    SvaraRadera