fredag 18 oktober 2013

Fredagskvällar som rymmer

Jonas kom hem från jobbet till en glatt överraskad fru och dotter, lite tidigare än väntat. Wow, tänkte jag. Kvällen är ung! Nu hinner vi kanske äta, lägga Miriam och göra nåt annat också! Kanske till och med man kan tigga till sig lite massage? Vilken kittlande tanke! Fredagsmys på hög nivå, såg jag framför mig. Efter en lång vecka, med en värkande rygg och två helt sjukt trötta föräldrar, så var vi faktiskt värda det!

Klockan är nu 22:07. Jonas har gett upp, borstat tänderna och lagt sig bredvid en Miriam som inte vill sova. Hon sov i kanske 45 minuter innan hon vaknade och gallskrek. (Ja, hon har ammat. Nej, det hjälpte inte ett dugg. Hon är ledsen och ilsken om hon inte får ligga och pilla mig i ansiktet. Det får hon inte ikväll. Hon är trött, trött, trött och har inte förmågan att slappna av.) Jag har sagt några väldigt dumma ord till M som jag ångrar. Hade hon förstått språket hade jag inte sagt det.

Så vad händer ikväll då? Jo, följande: 
  • Jag har hunnit handla kvällsmat på Ica, och äta upp den.
  • Förutom det har jag hunnit göra några armhävningar på knäna och lyssna på en del skrik. 
  • Innan dess gjorde jag efterrätt till imorgon och sedan välling.
  • Nu sitter jag här ensam i mörkret och bloggar ut min frustration över ännu en försvunnen fredagskväll.
Mmmm, härligt fredagsmys!

Klagan härifrån och framåt.
Jag ska sluta hoppas nu. Man blir ändå alltid besviken. Bye-bye, ett någorlunda vettigt liv! Hej-hej, att-aldrig-få-göra-nåt-avkopplande-utan-att-det-handlar-om-att-sova!
Att konvertera till björn låter mer och mer som en bra idé. En ide-idé: att gå i ide ungefär nu och inte vakna förrän till våren. Genialt, men tyvärr helt ouppnåeligt. Jag fortsätter att drömma och lägger mig för ett par timmars sömn. Gode Gud, låt denna natt vara den natt hon börjar sova hela nätter, ber jag varje kväll. Ingen gång har det blivit som jag har bett. Men det är klart, det är ju själviskt att vilja sova ostört. Nej jag är inte bitter. Jag är bara sprudlande glad, pigg, snygg, fräsch och bakar cupcakes i odd-molly-kläder.

Paniken när jag inser att detta är vårat första barn. Jag som vill ha fyra. Åtminstone tre. Hur ska den ekvationen gå ihop?? Det får jag fundera på senare... Nu är det definitivt godnatt.

Ett stort tack till er som orkat lyssna, och ett stort lycka till till er med bullar i ugnen (det är inte alltid såhär, men när det är såhär känns det som att det alltid är det)!

2 kommentarer:

  1. Ja, men eller hur! Och varför är det alltid de kvällar då man faktiskt har förväntningar som det blir som värst!? Som i fredags tex. här också.

    SvaraRadera
  2. Det är som att de känner det på sig!! Kan va det att man alla andra dagar är inställd på det hela och när man förväntar sig/behöver avkoppling är det ändå som alla andra dagar (fast alltid snäppet värre förstås).

    SvaraRadera