onsdag 23 oktober 2013

Vill bara berätta

Ber om ursäkt på förhand för det knapphändiga och inkorrekta språket i detta inlägg.

Det har faktiskt blivit bättre.
När jag skrev förra inlägget tänkte jag ungefär såhär: Gud skiter i mig! (helt ologiskt. Jag har önskat ett barn länge och borde ha insett vissa obekväma konsekvenser av att få ett sådant.)

Men faktiskt; nej, det gör Han inte! Precis när man tror att man inte orkar mer, då får man kraft och sen vänder det. Så har det alltid blivit för mig, i backspegeln sett.

Det är skönt att kunna berätta att hon faktiskt har börjat sova länge utan att amma. Ett resultat av att vi testade helt enkelt att inte amma under natten till söndag. Hon ammade sent på kvällen och tidigt på morgonen, och däremellan skrek hon förstås en stund men sen kom hon till ro. Det gick mycket bra, bättre än väntat. Hon verkar inte ha blivit traumatiserad, utan snarare tror jag hon tycker det är skönt att kunna sova utan att MÅSTA amma. Inatt ammades det inte förrän kl 06:00.

Japp, nu har ni fått uppföljningen av min ytterst intressanta vardag. Eller varnatt, snarare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar