tisdag 26 november 2013

Dagens lunch

Sent omsider igår kväll kom vi hem från Piteå. Detta innebar att vi inte hade mycket till mat i kylen idag, d.v.s. innan vi hade handlat.

Vill bara dela med mig att min och Miriams ytterst glamourösa lunch!
Tillredningen gick till såhär: Jag tittade i kyl och skafferi, hittade inte mycket vettigt. Hittade några portioner som var ungefär 2 veckor gamla, slängde. Hittade grädde som surnat, och lite äckliga grönsaker. Slängde. Hittade till slut lite gamla makaroner. Fick en idé om att göra makaroner och köttbullar (från frysen). Så jag lade finhackade köttbullar och makaroner i en kastrull, hällde på mjölk som var utgången men oöppnad. Hällde på ketchup. Det verkade ju som en helt okej bebislunch. Fast när det hade puttrat en stund kom en odör från kastrullen som var skrämmande lik spya. Tänkte; näej, det här kan jag ju inte ge till mitt barn. Så jag sket i detta, och stekte istället lite blodpudding som jag hittade. Ville gärna ha lite lingonsylt till, men det bar sig inte bättre än att jag INTE fick upp locket på burken. Värmde makaroner och köttbullar i micron till mig själv. När jag smakade på makaronerna var de sega som kolor. Så även detta åkte i soporna.

Ja, ganska mycket tid och besvär för det slutliga resultatet som jag inte skulle servera min bästa vän till lunch ens. Det blev blodpudding med smör, köttbullar på extremt torrt rostbröd, ett skivat äpple och vatten. Mums! (Miriam verkade dock väldigt nöjd, som vanligt. Hon fick dock fruktyoghurt på burk också...)


onsdag 13 november 2013

Gästbloggare: Miriam Larsson

AAAAAAAAAAAAAAAAAAZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZWOM...................




BKJ
HB HUN MK,     

'ÄåIKJD   CCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCW S V4 VBVWWWWWWWWW

      KÖ.-,

tisdag 12 november 2013

Ungefär som att göra slut med sin pojkvän

Ungefär så känns det när lilla flickan bevisligen inte behöver sin moder längre. Inte för att amma på natten i alla fall.

Ja, för er som inte har hört de rykande heta nyheterna; när jag sov borta i helgen så hade Miriam och hennes pappa sovit hela natten. Till saken hör att hon tidigare har ammat var tredje timma, och om hon inte fått det så har hon skrikit och hyperventilerat.

Men det verkar gå hejdundrande fint att sova när pappsen ligger bredvid. Helst inget spår av mamma alls, då sover vi som skönast. Jag klagar dock inte - detta innebär just nu att jag sover på andra sidan sängen och gömmer mig för M på nätterna. Vi rider på vågen och hoppas att detta ska gå att göra till en vana. Att sova, alltså. Förböner tages tacksamt emot. (Hittills har det gått rätt så bra.)

måndag 4 november 2013

Klyschigt inlägg som handlar om lycka och tacksamhet

Men ändå.
Delade en bild med text på Facebook (gå in och kolla på min tidslinje om ni också har f). Den handlade kort sagt om följande: hur vi alltid strävar efter nästa grej i livet och tror att vi kommer bli lyckliga(re) då, när vi har fått barn, när barnen flyttar hemifrån, när vi blir pensionärer osv. Detta gör att vi ALDRIG kommer bli tillfreds. Istället får vi njuta av livet just precis nu.

Det fick mig att tänka på hur paradoxal den materiella tillvaron är. Ju fler materiella ting vi äger, desto fler vill vi ha och desto svårare blir det för oss att bli tillfreds med det vi faktiskt har (trots att vi kanske har väldigt mycket!). Vi håller krampaktigt fast vid allt, som att vi är rädda att förlora det. Å andra sidan; ju mindre vi äger desto mer kan vi se vad vi faktiskt äger, och desto större förmåga har vi att vara tacksamma och nöjda. Den paradoxen är väldigt intressant och ganska svår att greppa. Den tycks åtminstone vara svår att tillämpa i sitt eget liv... (i alla fall mitt.) I Matteusevangeliet tycker jag det verkar ganska tydligt vad som är bäst för oss att fokusera på (se bibelorden nedan.)

Konstigt. Antar att Gud gjorde oss sådana för att vi ska förstå att det materiella är försumbart. Vad som verkligen betyder nåt, det är LIVET. Med det menar jag Han som gav oss livet, och lever det tillsammans med oss och i våra hjärtan. Med det i åtanke blir det oviktigt att komplicera allting och försöka uppnå nån slags materiell lycka. För Hans levande närvaro är så fruktansvärt enkel. Precis som Hans kärlek - den bara finns där. Precis just nu, precis här. Bara att vara, finnas och ta emot!


Se på himlens fåglar, de sår inte, skördar inte och samlar inte i lador, men er himmelske fader föder dem. Är inte ni värda mycket mer än de? Vem av er kan med sina bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd?  Matt 6:26-27

Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.  Matt 6:24

Samla inte skatter här på jorden, där mal och mask förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla skatter i himlen, där varken mal eller mask förstör och inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.  Matt 6:19-21