måndag 18 augusti 2014

On ze roooaaad

Ja men hej! Yes, nu är vi på vägen. Målet är Borås men vi har iiinte bråttom.

Vissa kör. Vissa sover. Vissa äter M&Ms.
Trevlig måndag!

tisdag 15 juli 2014

Mitt Pite

Det är sommar nu. Det börjar bli längesedan jag träffade vissa av mina kära i familjen där uppe. Och som vanligt, som sker nästan varje år, så kommer längtan. Behöver få ge lite uttryck för detta och som vanligt så passar mig skriften väldigt bra.

Mitt Piteå är först och främst FAMILJ. Året runt är det goda middagar med gormet-efterrätter tillsammans, där Linas matidéer ligger i framkant. Det är spontana get-together som någon drar ihop. Sommartid är det sommarkvällar med solnedgångar som aldrig tar slut på en altan, eller i en soffa framför en film. Det är våfflor på Kalahatten. Det är utflykt till Storforsen. Det är härliga sommardagar med bad, grill och frisbee i vårt älskade Yttersta. Det är bergsbestigning på Snöberget. Det är farmors palt, och hennes värmande skratt och oeftergivliga optimism. Det är fjantiga konflikter rörande småsaker, och långa diskussioner. Loppis i badhusparken. Det är givande samtal och förbön. Det är den starka muren av skydd som bara den sociala gemenskapen kan ge. Det är söndagsgudstjänst och kyrkfika. Det är pappas fantastiska lösningar på praktiska problem. Med mera, med mera.

Det är avskalat men suveränt.
När jag växte upp, var det mesta ganska enkelt. Inga bevandrande kulturutflykter behövdes. Ingen fördjupning i dussintals intressen, teknikprylar eller lyxkonsumtion.
Det räckte med att göra eld i kaminen och dricka en kopp kaffe, i sällskap med någon eller i ensamhet.
Däri ligger kanske något som vissa skulle kalla för avsaknad av entreprenörskap. Jag skulle kalla det för avskalat men suveränt. Mitt Pite.
(... som självklart är väldigt präglad av just den familj jag är uppväxt i!)

Fäller en tår av sorg. Djupt inne så älskar jag dig, Piteå.

tisdag 8 juli 2014

Rättfärdighet!! Jag skulle nog inte bli vald till statsminister, men...

...det gör inget. Vill ändå skriva lite om något som jag brinner för.

Först: lite om mig.
När jag blir gammal kommer jag bli en surtant. Jag kan irritera mig i trafiken, folk gör ju fel fastän det är LÄTT att göra rätt, och fastän de måste veta vad som är rätt. Jag blir tokig på sånt. Samma sak när jag ser vuxna människor skräpa ner naturen. Så idiotiskt, just för att folk VET att det är fel. Ändå kan de inte förmå sig att vänta på en sopkorg (oftast några meter/en halv minut). En gång när jag var ute och sprang var det någon som hade spritt vuxenblöjor (oanvända) över hela Döbelnsgatan. Jag kunde inte med detta, så det blev ett kryssande över vägen för att plocka upp alltihopa. En riktig surtant, nåt som jag kanske redan är.

Rätt och fel har alltid funnits som parametrar inom mig, där det alltid har känts bäst att göra det rätta. Min käre far är också av den sorten, möjligtvis kommer generna därifrån.
Har alltid haft svårt för vita lögner. När jag blev vuxen i bussvärlden så kunde jag aldrig ljuga och säga "barnbiljett". 
När jag gör något som jag vet är fel, så känner jag mig som en total bluff. (Det betyder inte alls att jag aldrig gör fel/aldrig ljuger. Dessutom, i gengäld så kan jag vara exempelvis klumpig eller brutalt ärlig. Japp, sån är jag.)

Det här med att vara en person med känsla för rätt och fel, är nåt som man kan känna sig lite löjlig för. Let's face it, det är inga coola egenskaper. Det går inte hem i varken vänskapskretsen eller i samhället i stort.
Har kommit i underfund med att om jag ska älska mig själv, så måste jag älska hela mig och inte bara bitar. Mina egenskaper involverar rättfärdighetstänk. Kan inte ta bort det, och ska inte heller göra det.
Därmed tycker jag att det är tråkigt att rättfärdighetstänk är så oönskvärt "nuförtiden". Inte för att det var bättre förr, men för att det faktiskt har betydelse;

jag tror att lögner och annat som är fel, är saker som formar oss som människor. Inte bara formar oss, utan definierar hur vi mår på insidan, och kanske framför allt hur våra relationer mår. Det är en princip att inte ljuga, men man ska inte tala sanning av princip. Det finns alltid en tanke, en anledning med regler, principer, kompasser. De finns för att leda rätt. Rätt kan aldrig vara fel!

Detta gäller OAVSETT lögn. Kalla den vit, det gör fortfarande något med oss. Och jag ska berätta vad.
Lögner bryter ner våra relationer, och det bryter ner vår självkänsla. De leder till ensamhet och kärlekslöshet. Punkt.
Det tycker jag är en ypperligt bra anledning att göra det som är rätt, i tala sanning/ljuga-frågan.

Det kanske lockar med om jag vänder på det.
Om vi är ärliga i våra uppsåt och om vi eftersträvar att göra det som är rätt mot oss själva och mot varandra, så mår vi bra. Våra relationer mår bra. Om det känns bättre; vi blir lyckliga. Och det är inte någon flyktig lycka vi uppnår, det är en som varar. Det har med något av de bästa sakerna som finns att göra; kärlek och gemenskap. Verklig och sann sådan. Utan skrupler, utan små gröna gubbar som ligger och möglar inom oss och mellan oss. Nä, ett riktigt bra liv, faktiskt. (Vote for rättfärdigheten!)

tisdag 24 juni 2014

Inredningsfunderingar.

I höst hägrar en flytt för oss, som jag tidigare har nämnt.

Jag är inspirerad till tusen och har många, många drömmar när det gäller inredning! Är verkligen inget proffs i detta område. Men det finns goda förutsättningar i det torp som vi ska få hyra. Drömmarna får såklart vänta på sig, en del i alla fall, eftersom vi inte äger torpet. Men med små medel tror jag att det kommer bli mysigt, om det nu går att få mysigare än hur det i nuläget är!

Pendlar dock fram och tillbaka vad gäller stilar. Gammaldags-vackert-inspirerande eller modernt-snyggt-funktionellt!? Har aldrig kunnat sälla mig till en stil och stanna där. Lutar kanske mer åt det gammeldagsa hållet. Med tanke på våra tillgångar för närvarande lär det bli vad det blir, oavsett intention. Även om det inte lär bli något urklipp från Sköna Hem, så hoppas jag att det i alla fall blir lite personligt och hemtrevligt! 

Blev väldigt inspirerad nyss av att läsa den här artikeln. Där tänker jag att vi ska göra en visit i sommar, när vi är där uppe. Uppe i P-town...

Regnar det ute finns alltid sittplatser inomhus.

Dagens husfar

Husmor #3

Här kommer en fiffig grej som min smart man har kommit på, därav rubriken.
Det gäller den oundvikliga mathandlingen. Alla har vi olika stilar här, vissa kör på känsla medan vissa skriver listor in i minsta detalj. Om man inte har en app som ordnar allt automatiskt, haha.Gör man som vi gör, skriver old-fashioned handlingslistor, så kommer här ett hett tips:

Vi har delat upp affären i tre delar. Del 1 är i början och del 3 i slutet av affären. Framför varje vara i listan skriver vi alltså 1, 2 eller 3. Detta innebär att vi i början av handlingen checkar av alla ettor, för att gå vidare till tvåorna och till sist treorna. Mycket mindre rörigt, man vet precis vad man ska ta härnäst. Och man slipper komponera listan helt i gång-ordning. Testa det, du kommer att bli fast! ;)


måndag 23 juni 2014

Dagens husmor

Husmor #2

Något som funkar med eller utan barn i hushållet, men kanske särskilt smidigt om man har en ettåring. All cred till Gunnar Kullberg som visade mig denna fantastiska uppfinning, som jag nog är långtifrån först att föreslå. Men den är ändå grym. Give it up for the Golvtrasa! Allt som behövs är en hushållsduk eller en microfiberduk som i vårt fall, och en vattenfast textilpenna. Aldrig mer sopkorgen full med hushållspapper ;-).



onsdag 18 juni 2014

En skimrande möjlighet?

Var dag är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet.

Så lyder ett ordspråk som är rätt känt, tror jag. Orden smakar gott i munnen hos den som ligger rätt i tiden. Jag tycker också om orden, särskilt den första frasen. Var dag är en gåva. Fånga dagen, är ett än mer hippt uttryck. Här någonstans är det något som börjar känna sig olustigt inom mig.

Varför har någon kommit på att man måste fånga dagen på ett speciellt sätt? För erkänn, det handlar inte om att sitta stilla, om att dröna runt, om att känna sig tom och meningslös. Det är outtalat men förutbestämt att det man bör göra om man ska känna sig hipp och ha uppfattat livet på rätt sätt; det är att ständigt gå runt och känna sig [UPPFYLLD], {UPPRYMD}, [MENINGSFULL], & {LYCKLIG}.

Det låter vackert, men det är inte så himla kul när man helst ska känna och agera efter detta HELA TIDEN. 24 timmar om dagen, 7 dagar i veckan. Jag vill också vara meningsfull... ibland. Då och då.

Precis så är livet, det är ibland. Livet är då och då. Det är ingen nyhet, men behöver ändå upprepas: ingen är lycklig varje sekund av sitt liv, och ingen är peppad varje dag i sitt liv. Den känslan jag kan få ibland, ansatsen inom mig att söka meningsfullheten (för det ska man väl göra, i allt och hela tiden...?). Men sedan; insikten om att idag finns ingen större känsla av meningsfullhet inom mig. Nähä... hur ska jag reagera nu, ska jag känna mig misslyckas och meningsLÖS istället?

Idag är jag tom. Jag har ingen lust inom mig, vill inte göra nåt kul. Vill inte göra nåt tråkigt heller. Vill helst av allt bara låta det vara som det är, leva livet så som det är utifrån de förutsättningar jag har. Därför jag tror på att

var dag är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet.

En möjlighet för mig att få vara precis det jag är, oavsett hur det känns inom mig just idag. Hoppas att du också vet om det, att du behöver inte vara lycklig varenda sekund i ditt liv. Hoppas att du också kan släppa kontrollen på hur du tycker att du borde vara, för det finns ändå inget du kan göra åt saken. Morgondagen är en helt annan femma. Och dina känslor duger faktiskt just NU.

måndag 16 juni 2014

torsdag 12 juni 2014

Dagens husmor

Har länge tänkt att jag ska börja göra inlägg med denna rubrik. När jag har varit mammaledig har jag då och då fått små idéer, som jag tänkte att bloggen kan passa som forum för. Nu är min mammaledighet snart slut, så med andra ord; det är dags att komma igång.

Husmor #1

Ni kanske har hört att man ska äta c-vitamin tillsammans med järn, för att förbättra kroppens järnupptag. Igår gjorde jag köttfärsbiffar och kom då på den snillrika idén att tillsätta 1 tsk nyponmjöl i smeten till köttfärsbiffarna. Nypon innehåller nämligen massor c-vitamin.


tisdag 3 juni 2014

Ett Pitebesök och ett vackert Torp

Ville bara berätta att min fina syster och hennes fina familj är här och hälsar på.
Det är fantastiskt roligt att ha dom här, en hel vecka ska dom stanna! Igår gick vi på djurparken nästan hela dagen. Miriam och kusin Stella tyckte det var superroligt. Nicolina verkade också trivas, men jag vet inte hur mycket man ser när man bara är 3 månader gammal. En härlig och solig dag hade vi tillsammans.

Under deras Boråsvistelse bor de på ett vackert torp utanför Äspered. Det ligger högt uppe och har sluttande åkrar framför sig, som mynnar ut i en stor sjö. Allt detta kan man se om man dricker te i burspråket. På tomten finns det fina buskar träd, just nu blommar rododendron. Vi tillbringade gårdagens kväll där ute. Jag var ute och gick med barnvagnen på grusvägen och sedan en bit in på skogsvägen in vid bokskogen som ligger granne med torpet. Det var då jag insåg att den här platsen är den vackraste på hela jorden. I alla fall en sommarkväll i början på juni.

(Så det är väldigt tur att vi ska flytta dit i höst!)

Kanske får ni se en bild någon gång om ni har tur.

torsdag 22 maj 2014

Morgonpromenad 22:a maj 2014

Miriam och jag hakade på familjefadern på hans väg till jobbet i morse. Eller ja, för andra människor kanske det inte är morgon; klockan var 9:30. För oss var det precis lagom efter frukost.

Redan då var det 23 grader varmt ute. När vi gick ut kändes det som den där varma vågen som sköljer över en när man lämnar flygplanet vid destination solresa. Varmt, fuktigt. Vindarna var varma, bara en liten uns svalkande. Miriam hade t-shirt och shorts, solhatt och solglasögon. Och så solkrämen förstås.
Lukterna när man går genom stan, förbi de blommande träden och buskarna alltså! Det är ett speciellt parti på vägen, förbi högskolan och ner för en "gränd" (enfilig vägsnutt), som är särskilt vacker. På ena sidan längs vägen löper det idag en vägg av blommande buskar och träd. Längst ner var det vanliga buskar med små, vita blommor i, som jag inte vet vad den heter. Sedan var det syren och gullregn ovanför. Allting blommande för fullt. Värmen måste ha framhävt lukterna ännu mer, för det doftade fantastiskt, hela vägen ner för gatan. Den lukten, alltså. Den spred sig ut i varenda cell i hela kroppen och jag fick nästan ståhud. 

Ja, denna enkla onsdagspromenad förde verkligen tankarna till det berömda "utomlands". En sak som är säker är att NU är det sommar! 

  


(snodda bilder)

onsdag 21 maj 2014

Pieces of the Everyday - direkt från Folkungagatan

Hey there folks! Tänkte jag skulle blogga lite. Inte för att jag har nåt superviktigt att säga för närvarande, bara för att det är roligt att skriva och berätta lite om vårt vardagsliv. Ja, alltså de som är LITE ROLIGARE vardagshändelser. Annars skulle nog blogger få kväljningar och kräkas upp den här bloggen. "vi satt i soffan, vi pratade om disken, vi bytte en blöja, vi satt på golvet..." 
Nej, lite mer än så för det bli. Oavsett intressegenomsnittet för gemene man, jag skriver inte minst för att själv kunna läsa och komma ihåg allt vid ett senare tillfälle.

Unga fröken Larsson.
Nu går hon runt hela dagarna i ganska bra takt. Springa funkar inte riktigt och balansen är väl inte överdrivet stabil. Hon är i det fantastiska tult-stadiet. 
Igår filmade jag henne en lång stund då hon satt i sin stol och spelade piano. Det såg ut som att hon spelade ett avancerat klassiskt stycke. Det lät... inte riktigt så.
Miriam älskar att leka med min mobiltelefon. Hon får inte göra det men jag ger med mig ibland. Jag och Jonas lyckades rimma till det här om dagen när vi diskuterade frågan:
- Jag orkar inte höra gnället.
- Då får du en trasig mobiltelefon istället.
Anyways, nu är det slut med telefonlekandet, därför historien har också sagt sitt. Miriam (aka. hennes slöa morsa) har åstadkommit två trasiga mobiler tidigare. Den här vill jag behålla.
Igår var hon en sekund från att släppa ner bollen i toastolen. (Att kasta saker på golvet är för övrigt en stor hobby hon har just nu. )
Härmstadiet verkar ha slagit in också. Igår kväll när vi hade lagt M så grejade Jonas på i vardagsrummet. Han hostade/nös, kommer inte ihåg vilket. Efter två sekunder hördes det en tydlig högfärdshostning från sovrummet. Vi höll på att smälla av, det lät så fruktansvärt roligt.

Igår lyckades vi skära oss både jag och Jonas. Jag stack in saxspetsen i simhuden mellan tummen och pekfingret. Det var innan Jonas kom hem. Plåstret gjorde det otroligt svårt att diska. Det var väldigt praktiskt att bara kunna säga "Du får nog ta disken, jag kan inte..." Sen kom jag på snilleblixten; man ser ju faktiskt inte såret under plåstret. Så man skulle alltså kunna ta på sig ett plåster på nåt opraktiskt ställe innan Jonas kommer hem. Tyvärr, jag kan inte diska idag heller! Attans!! Jag kan nog inte ens värma vällingen... nej jag får nog lägga mig i soffan och vila lite! Vad tror ni om det? ;-) Jag gillar mina tankar när jag är mammaledig.

Här sitter jag och ute är det 21 grader och sol. Det ska bli 23 grader som mest idag och 26 imorrn. Oj oj oj!! På med solskydd 50, typ, för man lär inte vilja ha så mkt kläder. På kroppen.

Nu är det antingen städa eller gå ut som gäller. Vi får se vad det blir...

tisdag 13 maj 2014

Hemmagjord gröt till bebisar/småbarn

Se även förra inlägget, hemmagjord välling.

Here goes: järnrik gröt. Vi har, som sagt, också gjort egen gröt till Miriam istället för köpt pulvergröt. Järninnehållet i den här hemmagjorda varianten motsvarar på ett ungefär det järn som är tillsatt till köpt gröt. Läste precis att järnberikad gröt/välling rekommenderas upp till 2 år. Järnbehovet fortsätter alltså vara stort även efter 1 år. Animaliska livsmedel som blodpudding och kött är bäst för att tillgodose järnbehovet de övriga måltiderna.

1 dl havregryn
2,5 dl vatten (+ev. en liten skvätt mjölk, tycker det blir lite mjukare smak på gröten då)
En skiva paltbröd (mortlat eller smulat)
1 msk rapsolja

Bland vatten, havregryn och paltbröd, tillaga gröt på vanligt sätt. Rör ner rapsolja.
Om man är hård i magen kan man röra ner en rejäl klick messmör i gröten (det kan man även ha i vällingen).
Mixa gröten med stavmixer eller blender om barnet behöver mixad mat.

Servera gröten med fruktpuré av något slag. C-vitamin är bra för det underlättar för kroppen att ta upp järnet. Ha INTE mjölk eller mjölkprodukter till gröten, det hämmar istället järnupptaget. Det spelar ingen roll om man har lite mjölk i maten men man ska inte ha några större mängder till maten.
Ett tips är att göra aprikospuré och frysa ner i iskuber. Ta upp en och rör ner i gröten eller tina upp och har den till gröten. Det är bara två ingredienser, och jag hittade receptet här: hos Lilla matdériven. Lilla matdériven har jag även tagit recepten på välling och gröt ifrån, modifierat lite förstås. Men kan rekommendera sidan om man är intresserad av hemmagjord bebismat som är BRA!

fredag 9 maj 2014

Hemmagjord välling

För småttingar, blir 1 liter.
Denna välling har vi kört på istället för den köpta, som inte alls är god och bara innehåller skummjölkspulver och maltodextrin, typ... nä men. Poängen är gjord, hoppas jag.

2 dl mjölk + 2 msk skrädmjöl + 1 msk dinkel/vetemjöl
4 dl mjölk
4 dl vatten
2 msk rapsolja

Vispa ner skrädmjöl och dinkelmjöl i 2 dl mjölk.
Häll 4 dl mjölk och 4 dl vatten i en kastrull. Värm under omrörning på medelvärme, tills det har kokat upp. Dra kastrullen från plattan och rör ner mjölblandningen. Låt vällingen koka upp och sjuda i ett par minuter, så det tjocknar lite. Rör om under tiden så det inte bränner fast. Rör ner rapsoljan.

Häll upp i en rengjord flaska och förvara i kyl, håller i ca 4 dagar.

Järn och vitaminer och sånt
Denna välling innehåller ju inga tillsatta mineraler eller vitaminer, som den köpta vällingen gör. I våran familj så tror vi inte ett dugg på att man måste köpa vällingen bara för att den är berikad, äter man helt vanlig, varierad mat med frukt och grönt så får man i sig det man behöver ändå!
Det som man saknar när man fyllt 6 månader är järnet. Denna välling är inte någon järnkälla överhuvudtaget, och mjölken gör så att kroppen inte tar upp järn lika bra heller. Så därför är det viktigt att få järnintag vid de andra måltiderna. Ex. kan man göra järnrik gröt och ha aprikospuré eller plommonpuré med extra c-vitamin (antingen köpt eller egengjord) till, och vid det målet INTE ge mjölkprodukter.
Det matindustrin vill få oss att tro är att barnen kommer fara illa om vi inte köper deras produkter. Men järnreferensen är satt till de barn som behöver väldigt mycket järn, alla barn är olika. Miriam har varit pigg och glad och mått bara bra av det vi har gett henne, det vill säga amning, hemmagjord välling och gröt, och mer och mer vanlig mat, så varierat som möjligt. Det enda vi har köpt färdigt är barnmatsburkar, för jag tyckte det var så krångligt att laga egen mat med allt som man inte fick ge henne under 1 år. Så vi blandade burkar med egen mat, när jag inte orkade fixa hemlagat. Barnmatsburkarna vi köpte var ekologiska och de innehåller inget annat än själva maten.

tisdag 6 maj 2014

Mitt rikedomsdilemma

Alltså, det här med rikedom och fattigdom. Det flyger runt tankar i mitt huvud om det mest hela tiden nu. Som bekant så har vi en hel del tiggare från Rumänien här i Sverige för tillfället. I Borås är det väldigt påtagligt, vet inte hur det är i andra städer (Piteå?). Hur som helst så har jag pratat lite med en kvinna från Rumänien.
Vi har försökt prata med varandra men det har varit så nära omöjligt man kan komma. Hon kan ingen engelska. Har testat google translate, men hon kunde varken läsa eller skriva. Provade röstfunktionen, och jag lyckades fråga henne vissa saker men andra var helt omöjligt. 
Men jag greppade det faktum att hon och hennes man har fyra barn som de inte kan försörja eftersom de inte har råd med utbildning och inte får några jobb. Hennes son är/var sjuk och de har inte råd med sjukvård. De är ifrån sina barn länge, länge för att tigga ihop lite pengar i Sverige.

Jag känner mig skyldig när jag har pratat med henne, när jag går tillbaka till min fina, nytvättade bil som vi har lagt ut en hel massa pengar på. Skulle vi sälja den och köpa en skruttigare bil så skulle jag kunna jämna ut orättvisan lite, lite om vi gav överflödet till kvinnan från Rumänien. Jag skulle dock inte, med mina resurser, kunna förändra hela hennes situation. Visst finns det en hel del mer som vi skulle kunna skära ner på, man skulle kunna leva lite som Underbaraclara förespråkar. Jag kan inte lura mig själv - jag har mycket mer än vad jag per definition behöver. Och det går inte bara ut över andra människor, även miljön tar stryk av överkonsumtion.

Vems fel är det att dessa människor är fattiga? I det här fallet tror jag på Rumäniens styre, och inte att vi i Sverige är så rika. De har fördelat sina resurser fel, de låter romerna leva i misär. Det är väl ett konstaterat faktum. Ok, så det är påtryckningar på Rumäniens regering som gäller. Tja, jag kan ju alltid skicka ett brev till Rumäniens ansvariga minister. Och jag kan rösta på ett parti i Sverige som vill verka för den frågan i EU.
Till syvende sist så känner jag mig dock maktlös. Hela mitt inre kommer i kaos när jag har fått ta del av en rumänsk, fattig kvinnas liv och jag sitter och funderar hela dagen. Miriam undrar varför jag är så borta... Och nej, jag känner mig inte redo att sälja allt jag äger. Att sluta jobba, vara självförsörjande och ha hönor. (Hönor kan man dock ha ändå... Hobbyhönor är ju rätt populärt nu!) Jag är inte redo att förändra mitt liv så radikalt, för jag vill ju att Miriam ska ha ett gott liv också!

Ja, maktlös är ordet. Känner inte alls att jag har lugn och ro i mitt inre över det här. För jag vet ju att jag inte är ett dugg bättre och mer värd än de där romerna, som har fått den sämsta lotten i livet man kan tänka sig. Så varför ska jag få fortsätta ha det så bra?

(Ja, jag blir jätteglad över kommentarer på det här!)

fredag 2 maj 2014

Sommaren hälsade på en stund

Då drog vi till körsbärsdalen. Även om det var en hel del annat än bara körsbärsträd så var det otroligt vackert. Arta och Erika följde med oss, men det kan jag inte bevisa för de vägrar vara med på fotografi. Båda två. Trots att de också är väldigt vackra.
Jag har längtat flera år efter att åka dit, och nej, jag blev inte besviken!! Vill bara ge Honom ära. För det finns inte en chans, no way att det här bara har "blivit" av en evolution. Skaparunder kallar jag det här.










lördag 19 april 2014

Glad påsk!

Nu fick jag en liten stund över. Jonas åkte och köpte bakplåtspapper och Miriam är precis nerlagd i sin säng. Hon sover dock inte, men kanske om en stund.
Vädret är fantastiskt i Borås idag! Har varit ostadigt och regnigt i veckan men denna morgon var det strålande sol när jag steg upp, och det håller i sig. Varmt ska det bli också. En äkta vårdag! Det gillar vi.

Vi åker till kompisar och firar påskafton. Det blir en påskbuffé som vi knyter ihop tillsammans. Efterrätten blir mascarponekräm smaksatt med citron och vanilj, varvat i glas med gul frukt och krossat digestive. Receptet har vi snott här.

Livet är fantastiskt fint just nu och det känns verkligen som att ingenting fattas. Det lät ju väldigt postmodernt och klyschigt, men det är i själva verket ett tacksägelseämne. Det är mycket som är nåd just nu. Det är nåd att vi på nåt sätt klarar oss bra trots att budgeten är (mycket!) snäv (om någon trodde att rikedom och föräldraledighet går hand i hand så måste jag tyvärr bryta den illusionen). Trots en förkylning som lamslagit oss hela veckan och gjort allt mycket jobbigare, så är det fantastiskt att faktiskt ha en familj att ta hand om och dela allting med. Det är långt ifrån alla förunnat och det är en UNDERBAR nåd!



Något annat som är nåd är förstås den allra största nåden. Sett ur mitt perspektiv (kristen), så är påsken den viktigaste högtiden. Det är då det händer, det magiska. Det paradoxala att Gud offrar sig själv, Guds egen son offrar sig, och blir ett torterat och blodigt dödsoffer på ett kors. Istället för att vi blir det. För i min värld finns det synd, det finns något i oss människor som är fel och något där vi har missat målet totalt. Och i min värld så kan inte Gud vara schysst och sopa ondska och synd under mattan, därför att Gud är den som har skapat oss till att vara som honom; FULLKOMLIG. Det vill säga utan synd. Det vill säga alltigenom god, helig, rättfärdig, och mycket mycket mer. Idag, och ännu mer imorgon, är jag så ofantligt glad och tacksam över att få leva mitt liv tillsammans med honom, precis som det var tänkt. Tack Jesus!!


              Och ha en riktigt fin påsk!!



onsdag 16 april 2014

Haha.

Jag skrattar åt mig själv när jag läser mitt förra inlägg om lydnad. Det låter som att jag tror att jag kan allt ju. Kan tänka mig att mammor som har/har haft trotsiga barn skrattar med mig. Så mycket kan jag säga: ödmjukheten ökar för varje dag som går... :) "Sikta mot stjärnorna, så når du kanske till trädtopparna"?

torsdag 10 april 2014

Trots, lydnad och sånt.

Det är min fasta åsikt att barn behöver lära sig att respektera sina föräldrar och ja, helt enkelt lyda. Inte för att man ska hålla barnen i någon slags principiell tvångströja, men för att de ska få gåvan att senare själv kunna göra egna val och lita på dom. Dessutom därför att de är i ett beroende av vägledning. Att låta sina barn äta glass till frukost är inte kärlek. Det är att göra dom en stor otjänst på kort och lång sikt.

Men hur sjutton gör man då? Jag vet inte. Mitt barn, Miriam Larsson, nyligen ettåring, har bara börjat visa sina trots-tendenser. Hon blir arg oftare och oftare, men än så länge är det bara charmigt. Men det har lett till att jag funderar en hel del på detta med att lära barn att lyda. Dessutom känner jag på mig att den här tjejens humör kommer att bli en utmaning, med tanke på hennes vilje-uppvisningar.
Ja, jag vet att jag inte har någon som helst erfarenhet av en riktigt trotsig två- eller treåring. Men jag gillar att i alla fall ha idéer i mitt huvud av hur jag ska tackla det som säkert komma skall... Så; here goes:

Mina funderingar i punktform och flytande text samtidigt
  • Det är nog lätt att hamna i arg-cirkeln, att vara arg nästan hela tiden och låta arg så fort ens barn gör något fel. Det man egentligen visar för barnet då är att man är osäker och otrygg själv. Problemet blir väl då att barnet tror, genom mammans/pappans signaler om detta, att det är farligt att trotsa. Och så blir det bara en ond cirkel av ångest, istället för helt vanlig ilska och trotsighet. Barnen är ju otroligt vassa på att känna av mammas eller pappas tillstånd, de har s.k. radardetektrar som min mor en gång uttryckte det.
  • Om föräldern istället är lugn och glad i sig själv, det vill säga att man VET OM att det inte är något hotfullt eller farligt att barnet skriker, slåss, trotsar osv., så kan det bli annorlunda. Jag tror man måste skilja på dessa två: det är normalt att barnet är argt och trotsigt, men: det är otroligt jobbigt att lyssna på.
    Det senare går ju inte att göra något åt. Det är nog bara att finna sig i att man har ett barn som trotsar och protesterar. Det är ju en process som alla måste gå igenom för att utveckla sin identitet. Det är nog bara att omfamna den tanken att det är skitjobbigt att ha barn vissa perioder. Barnen måste få en chans att lära sig, de kan inte bara kunna lyda direkt. Det tar tid. Jag tänker att om man tänker så, så kanske det är lite lättare att behålla sin frustration inom sig och vara lite mera harmonisk inför sitt barn.
  • Vi diskuterar alldeles för mycket med våra barn. Om man vill att ett nej ska vara ett nej, så kan man inte börja ha överläggningar. Det räcker med att ha sagt nej och förklarat varför. Man har ingen skyldighet som förälder att hålla på och diskutera fram och tillbaka. Klart att barnet kommer med argument och förslag, men jag tror inte att det är taskigt eller kyligt på något sätt att inte bemöta barnens argument. Man visar kärlek genom att låta nejet vara ett nej. 
  • Jag tror att det är bra att försöka hålla sig för skratt.  Att bli skrattad åt är nedsättande och förolämpande och kan ge en känsla av att man är fel. Därför att om någon skrattar åt mig så är jag inte värd att tas på allvar. Så även om man tycker att det är underhållande, så tror jag att det är bäst att behålla det inom sig.
  • Jag kommer att välja mina nej med omsorg... har jag för många nej så är jag rädd att inte orka med. Dessutom tror jag att barnet blir gladare om det inte hela tiden får höra, nej, sluta, inte. Och så vidare.
    Igår till exempel så började Miriam plocka upp sina ärtor och metodiskt släppa ner dom på golvet, en och en. Hon såg så finurlig ut att jag började asgarva mitt i mitt nej... så blev det ett ärtkrig av det hela istället. Mycket trevligare än nejsägarstund. Dessutom har värre saker hänt än att ärtor faller till golvet. Torka golvet måste man ju göra i alla fall...
Jag har en hel del att lära, det ska bli spännande!

onsdag 9 april 2014

Idre


Skidpulkan var fantastiskt mysig.
Våffelpaus på fjället.


Hemma igen och provar solglasögonen.


tisdag 1 april 2014

Idre here we come!

Nu åker vi till Idre ett tag. Vi har längtat efter detta avbrott i vardagen och nu är det äntligen här! Vi har förmånen att få låna släktingars hus så det blir ingen dyr semester. Vi ska åka lite på längden och lite utför och kanske bara slappa någon dag. Jonas föräldrar är redan där, de kommer att stanna vilket innebär att vi får trevligt sällskap och en del barnpassning. Idag väntar en åtta timmars resa med bil, be gärna för den! Men vi har hört att vägarna ska vara bara hela vägen, skönt!

Nu pillar vi med den sista packningen, som har en förmåga att bli i form av kassar. Vi har nämligen packat in det mesta i bilen redan, Jonas jobbar så vi packade igår kväll så jag skulle slippa moment 22. Att gå flera vändor till bilen med Miriam och packning... Ja, hur intressant kan det vara att läsa om våra packningsförberedelser ens? Vet inte, men mycket mer spännande än så är inte livet just nu!

Jag har i alla fall med mig kameran, så har vi tur kommer det kanske upp en rapport här sedan. Så länge det finns liv, finns det hopp. Hoppas ni får en fin och bra vecka!

fredag 28 mars 2014

Fasta och livspussel

Jag gillar fastan skarpt, det vill säga den goda tanken med fastan. Har länge önskat mig att fasta, men tyvärr har jag gett upp redan innan någon form av uppstart, eller ens idé. Anledningen: jag har en nästintill obefintlig disciplin när det gäller att skapa nya vanor (m.a.o. att behålla dom.)
Fasta har för mig känts som ännu ett måste, ytterligare något att behöva lyckas med. Något i stil med dieter, träningsprogram.

Efter att ha pratat lite med en vän igår så har jag kommit i underfund med att det är precis tvärtom. 
Fasta är att inte behöva. Fasta är att misslyckas (i världens ögon). 

Varför är det eftersträvansvärt att ha ett avancerat livspussel? Varför är det hög status på att ha ett fullt schema men ändå "hinna med familjen"? Hur kan vi vara så lättlurade att vi tror att vi är oumbärliga och att livet inte behöver prioriteras? Jag ändrar mig; hur kan JAG vara så naiv och lättlurad? Har tydligen inbillat mig att det är sunt, uppbyggligt och hälsofrämjande att göra allt som faller mig in. Sanningen: det splittrar, det uttröttar, det distraherar från det som är viktigt, från kärnan. (Jag är ingen ungdom längre?)

Mitt nya motto får nog bli att välja ut några få saker att satsa på här i livet. Och då menar jag verkligen FÅ.
De saker jag har kommit fram till är essentiella för mig och andra i min närhet (för livet handlar trots allt inte bara om mig) utan inbördes ordning:

  • Jobba
  • Leva med och för familjen (dotter, make och den närmast runtomkring)
  • Leva med och för Gud
  • Ta hand min kropp, insidan och utsidan

Det låter så enkelt och genialt. Strävan är att göra saker och ting just enkla och okomplicerade. Men här är vad som sätter käppar i hjulet; arvet, miljön, den tid vi lever i och det faktum att jag är kvinna. Livet är allt annat än enkelt;

det är både detaljer (matplanering, välja gardiner, hålla ordning på barnkläderna, göra inspirerande saker osv. osv. osv.) och helhet (se till att familjen mår bra, att förhållandet mår bra, att dottern mår bra, att jag mår bra, att kompisarna mår bra, att församlingen mår bra och även arbetskamraterna och chefen + alla andra jag stöter på här i livet). Det, mina vänner, är ingen lätt börda. Hur man kan skaka av sig den outtalade normen att ha ansvar för precis allt, det är jag i process med att fundera ut. Någon som har ett tips? tages tacksamt emot! (observera att jag inte klandrar någon speciell person förutom mig själv för detta.) Det är väldigt intressant att jag lyckas känna mig stressad när jag är mammaledig. (Mammaledig är också ett ord som kan diskuteras, men inte just nu.)

Tillbaka till fastan.
Min uppgift denna fasta blir utan tvekan följande: En fasta från att ta på sig och planera in sånt som inte är absolut nödvändigt eller ingår i punkterna ovan. Nu är det på pränt, nu är det bara att köra. Eller ja, att inte köra...

Det har underligen gett sig (som Jonas 5 år skulle ha sagt) att det jag just nämnde är det bästa för mig, min nära och min tro. Det är att misslyckas med att vara "den fullt aktiva kvinnan som ändå har tid för familjen" (för det finns ingen sån). Jag tror också att det ärar Gud och vänder mig mer emot honom.


onsdag 26 mars 2014

Stressar aldrig... jo pyttsan.

Vad gör man när man har planerat in för mycket, så att man inte har tid för det man egentligen behöver?
Tänk om man ändå hade tänkt på det innan. Att vissa saker (som kan vara nog så viktiga) puttas bort helt i samma andetag som "Jo men det låter kul!" Pyttsan säger jag bara. Och ändå är jag nog långt ifrån toppen, eller ens övre delen av listan på Att-ha-mest-inbokat. Miriam fyller liksom upp resten. Precis som det ska vara alltså.

Nu vet jag att det inte krävs alls mycket för system overload. Bättre lycka nästa vår, Hanna.

onsdag 19 mars 2014

Suverän och enkel fiskgratäng till vardags

Det här är säkert världens vanligaste recept på vit fisk, i olika tappningar.
Ibland är det skönt att bara ha ett recept framför sig som man vet funkar. Och allt för ofta behöver jag inspiration på vardagsmat. Därför vill jag tipsa om den här fiskgratängen som vi gjorde ikväll. Det blev gott, tycke både jag och Miriam. (det senare ingen sensation kanske, haha...)

4 port + 2 småbarnsportioner

  • Ca 700g torsk (eller annan vit fisk)
  • 10 cm purjolök
  • 4 dl creme fraice
  • 1 tsk dijonsenap
  • 1 msk citronjuice
  • Salt och peppar efter smak
  • 2 st tomater
  • Riven ost
  • Kokt potatis
Koka potatisen och sätt ugnen på 200 grader.
Tina fisken och låt den rinna av i ett durkslag. Skär purjolöken i strimlor, fräs den lätt i en stekpanna. Blanda creme fraiche med senap, citronjuice, salt och peppar. Skär tomaterna i skivor. Lägg fisken i botten på en ugnsform. Strö över purjolöken. Häll på creme fraiche-blandningen, lägg på tomatskivorna och strö över riven ost. Gratinera i ca 20-30 min tills fisken är klar (faller isär lätt när man skär i den). Servera med kokt potatis och gröna ärtor.

Himla bra vardagsfisk.

Nestjärda. Tripp trapp trull!
Vi är mätta och belåtna och billigt var det också!

torsdag 6 mars 2014

Mitt i maten

Så kunde Julia och vissa andra modiga familjemedlemmar svara i telefonen när vi satt och åt hemma. Haha. Jag vågade aldrig riktigt svara så, men ibland ville man gärna. Helt meningslöst dock, den som ringer kan ju omöjligt veta att man sitter och äter just då.

Här är några bilder på Miriam mitt i maten.

Note to self: ställ inte matskålen för nära bordskanten.
Appappapp!
Våran busunge. Fick lite blixt i ögonen.

lördag 1 mars 2014

Bebissnack

För hon är ju fortfarande en bebis! Det är faktiskt 12 dagar kvar tills hon fyller 1 år.
Miriam Lovisa Larsson, alltså.

Saker som händer i livet för närvarande (bland mycket annat förstås):

  • Står och går gärna, bara hon får hålla i sig i något.
  • Stort matintresse. Väldigt bestämd när det gäller något hon ser som hon vill äta. När hon får något som hon verkligen vill ha kommer det ett glädjeryck, precis innan hon stoppar in det i munnen.
  • En storfavorit är att sitta i mammas eller pappas knä och läsa böcker. D.v.s. öppna och titta på en sida, kanske vända ett blad och sedan bestämt lägga den åt sidan till förmån för en annan bok. Pekar på nästa bok och säger "ö!".
  • Säger "mamma" titt som tätt. Oftast betyder det att hon vill komma till mamma, eller att något inte är bra.
  • Väldigt social, lär gärna känna nya människor.
  • Om hon leker med någon grej och vill krypa iväg någon annanstans, så har hon börjat med att stoppa grejen i munnen så hon har händerna fria att krypa med. (är inte superentusiastisk inför detta "knep", inte roligt om hon ramlar på ansiktet...)
  • Diskmaskinen är väldigt populär. Lilla stjälpredan.
Våran fantastiska tjej. Det känns otroligt roligt att hon redan är ett år. Så mycket händer i utvecklingen, särskilt när det gäller språket. Man märker hur mycket hon förstår, och hon kommunicerar mer och mer även om hon inte använder riktiga ord än. Förutom mamma då. Och ett litet "dä" (där) som kommer då och då. Hon försöker säga ord, vilket är väldigt kul., även om det mest blir på Miriam-språket än så länge. Det är fantastiskt kul att se hur personligheten växer fram mer och mer. Hon är världens goaste, finaste bästaste!!

Snart vaknar prinsessan, då är det full rulle igen.

måndag 24 februari 2014

Nattliga bravader

Jag trodde jag sov hela natten. Men när Jonas kom hem från jobbet sa han att jag betedde mig lite konstigt. Och så berättade han nåt som jag inte har något minne av, hur jag än anstränger mig för att komma ihåg:

När han gick och lade sig (okänd tid) hade han slagit i dörrhandtaget lite. Då hade jag rusat upp ur sängen och ställt mig precis bakom honom och glott på honom. Han hade tyckt att jag var lite scary, så då frågade han:
- Vad gör du, ska du på toa eller?
Då fick jag tydligen lite inspiration till att göra nånting.
- Ja, det ska jag nog.
Sedan hade jag gått på toa.

Haha.

torsdag 20 februari 2014

1-årsinspiration

Hej kära läsare.

Miriam fyller snart 1 (!!!), och jag förstår att Era tankar upptas av vad ni ska ge henne i födelsedagspresent. Haha. Nämen så jag tänkte skriva en lista. Observera att namnen jag skriver är förslag, mest för att det inte ska bli samma från flera. Men ingen behöver känna sig tvingad att köpa nåt eller nåt speciellt.
  • Mognare leksaker.
    Vi har för tillfället mest bebisleksaker hemma och hon tycker de är fullständigt dötråkiga. Vilket är fullt förståeligt. Leksaker för en ettåring efterlyses därför. Vi var hos några kompisar igår, de hade massa köksprylar, Miriam älskade att greja och slamra med kastrullen och kastrullocket, glasen och bunkarna. Så det tror jag kan vara något. Eller något klurigt, hon gillar kluriga utmaningar.
    Robert och Edith?
  • Böcker.
    Miriams absoluta favoritsyssla är att sitta i mitt knä och "läsa böcker". Hennes mamma tycker tyvärr inte det är lika inspirerande att byta mellan Molly, Gulliga djur och De små barnens bok (och några till) ungefär femtioelva gånger, så därför önskar vi oss fler böcker.
    Det ska vara pekböcker med tjocka sidor. Hon har redan tre stycken djur-böcker, så det får gärna vara något annat tema.
    Simon och Rebecka?
  • Fleeceoverall i storlek 80.
    Detta reserverar jag till Julia (finns någon sådan tillgänglig?) annars kanske det kan bli eran present, eller Linas eller mamma och pappas. Ni får slåss om det.
  • Tjockare sockar med antihalkgrejer under, som inte är yllesockar. Alltså vanliga sockar men lite varmare. Kanske från Anette/Christina? Bara förslag alltså!
  • Påslakanset till spjälsäng.
  • Ett tunt täcke till spjälsäng.
  • Halsvärmare.
    En sån där "halsdukskrage" som man drar över huvudet.

Snart dags för kalas!

onsdag 12 februari 2014

Ibland önskar jag att det inte fanns några sociala medier

Man hade aldrig behövt fundera på om man ska vika tvätt eller dröja sig kvar vid datorn.
Man hade inte spenderat sin tid läsandes skandalartiklar, snyfthistorier eller klurigheter.
Man hade inte blivit "utsatt" för hemska historier om barn som man egentligen inte vill läsa men inte kan låta bli.
Man hade inte fastnat i den enorma världen av fotografier på människor som man inte känner.

Kanske hade man kunnat slappna av och vara i det man gör på riktigt istället för genom en dataskärm eller telefonskärm. Kanske hade man satsat mer på att kontakta sina vänner och träffas på riktigt. Vara närvarande.

Det började med Lunarstorm. Där skrev man hur tråkigt det var med mattelektion, hur kär man var i ***** och avslutade varje inlägg med "älskar dig, kjamizz". Till den som satt vid datorn intill.

Och så Facebook.

Alla ord man har skrivit och alla bilder man har lagt ut, även om man kan ta bort kontot så kan man inte spola tillbaka tiden och göra något oskrivet. Miljontals företag har sidor på facebook, på så vis har det gjort sig oumbärligt.

Min stora förhoppning är att den/de enorma servrarna som håller igång allting ska krascha. Att ALLT ska försvinna. Att mänskligheten skulle få en chans att börja om. Utan sociala medier, men förankrad i verklighetens svarta, gråa och vita nyanser. Leva livet i en fysisk värld, i gemenskap med människorna runtomkring. Lyfta ögonen från skärmarna och ge uppmärksamheten till människor. Med andra ord: skapa LEVANDE möten.

Det vore något, det.

måndag 3 februari 2014

Uppdatering

Om läget just nu.

Miriam somnar själv i sin säng, vi har lyckligtvis lyckats med att lära henne det. Just nu har jag ganska nyss tagit det (svåra) beslutet att sluta amma. (Vill tacka Lina för hennes kloka ord.) Så det är nedtrappning på gång nu, har tagit bort morgon och har bara kväll kvar. Hon vaknar alltid ungefär när vi går och lägger oss, och kan inte slappna av förrän hon har fått amma. Det kommer nog vara svårast att sluta med den stunden, för även om lilla fröken är mogen för att sluta amma så kommer hon nog inte ge upp utan protester.

VI LETAR HUS I/UTANFÖR ÄSPERED. TIPS NÅGON!?!?

Vintern verkar inte trivas så bra i Borås. Den kom i någon vecka, nu har nästan all snö tinat bort på bara två dagar med milt väder. Idag har det varit ungefär 4 plusgrader. Back to Den höstiga grådaskigheten som har en sällsynt talang för att stjäla Det glada och spralliga humöret.

Jag ser fram emot denna vår med skräckblandad förtjusning. Att vara mammaledig - otroligt roligt (vissa dagar) och segt och tungt (vissa dagar). Utmaningen att hålla igång med både aktiviteter på dagarna såväl som den fysiska gör sig gällande. Den förra kommer nog inte vara något problem, våren är proppfull med roliga grejer, vilket förstås känns grymt kul! Men det gäller att inte ta på sig för mycket bara... och försöka simma lugnt mellan varven. Vi ska bland annat åka till Jonas mormor&morfars stuga i Idre en vecka, Jonas föräldrar är också där och de kommer säkerligen att vara barnvakt en hel del. Vi klagar inte. Jag och Miriam ska också upp till Pite en tripp och träffa både nya och gamla kusiner. Till Miriam, alltså. Ny som i två veckor och gammal som i 4 månader upp till 3,5 år. Släkten Strand producerar!! Sen är det mycket sång och musik också, vilket ibland kan kännas tungt men för det mesta är det jättekul och oavsett hur det känns är det nyttigt att hålla igång rösten och pianospelet. Ska vara med i kör och sjunga med Michael Johnson, han har gjort många fina sånger som man inte tänker på att han har gjort.

Okej, vi stannar här. Det här var ju riktigt härligt - att blogga! Det var längesen. Känns bra att ha en blogg. Jajamänsan. Hej så länge!

Framtida karriär?


Jag når ju redan upp!

måndag 27 januari 2014

Miriams bundisar

Miriam tycker om de flesta som är snälla mot henne, men det finns några som hon är extra tjenis med. Förutom mamma och pappa är det några som hon skiner upp när hon ser. Farmor är väldigt populär, exempelvis.

Här är Miriams favoritfaster i hela världen. 





söndag 5 januari 2014

Jul & nyår

När jag orkar plugga in kameran är det bara att passa på. Därför vill jag nu dela med mig av advent och nyår i bilder. Julen blev inga kort tagna, skyller på sjukdom... Varsågoda!

En läsglad tjej.
Jag och Elin fick pysselfeber och lackade oss igenom advent!

Under julen var Miriam sjuk. Då händer det att man somnar sittandes i fåtöljen.
Men julfin blev man i alla fall!
Lilla Elly Sundström! Minsta kusinen dårå.
...jo, för vi hade ju finbesök under mellandagarna och nyår.
Snacka om att se upp till storkusinen! Nelia var mer intressant än babblarna.

Såhär såg jul och nyår 2013-2014 ut. Galonbyxor och fyra plusgrader.
"Hej hej, nu tar jag kort!" (fick alltså motsatt effekt.)
Det blommar i december!
All cred till Lina för den vackra nyårsdukningen.

Förrätten blev ingen dunderhit, även om det inte var något fel på tillagningen. Huvudrätten var god. Efterrätten däremot, vilken succé! Tror banne mig det var det bästa på hela förra året... Toffee pudding med dadlar och hemgjord kolasås. Dekorerad med lite persimon. Se sista bilden.

Med denna härlighet säger jag tack och hej!