fredag 28 mars 2014

Fasta och livspussel

Jag gillar fastan skarpt, det vill säga den goda tanken med fastan. Har länge önskat mig att fasta, men tyvärr har jag gett upp redan innan någon form av uppstart, eller ens idé. Anledningen: jag har en nästintill obefintlig disciplin när det gäller att skapa nya vanor (m.a.o. att behålla dom.)
Fasta har för mig känts som ännu ett måste, ytterligare något att behöva lyckas med. Något i stil med dieter, träningsprogram.

Efter att ha pratat lite med en vän igår så har jag kommit i underfund med att det är precis tvärtom. 
Fasta är att inte behöva. Fasta är att misslyckas (i världens ögon). 

Varför är det eftersträvansvärt att ha ett avancerat livspussel? Varför är det hög status på att ha ett fullt schema men ändå "hinna med familjen"? Hur kan vi vara så lättlurade att vi tror att vi är oumbärliga och att livet inte behöver prioriteras? Jag ändrar mig; hur kan JAG vara så naiv och lättlurad? Har tydligen inbillat mig att det är sunt, uppbyggligt och hälsofrämjande att göra allt som faller mig in. Sanningen: det splittrar, det uttröttar, det distraherar från det som är viktigt, från kärnan. (Jag är ingen ungdom längre?)

Mitt nya motto får nog bli att välja ut några få saker att satsa på här i livet. Och då menar jag verkligen FÅ.
De saker jag har kommit fram till är essentiella för mig och andra i min närhet (för livet handlar trots allt inte bara om mig) utan inbördes ordning:

  • Jobba
  • Leva med och för familjen (dotter, make och den närmast runtomkring)
  • Leva med och för Gud
  • Ta hand min kropp, insidan och utsidan

Det låter så enkelt och genialt. Strävan är att göra saker och ting just enkla och okomplicerade. Men här är vad som sätter käppar i hjulet; arvet, miljön, den tid vi lever i och det faktum att jag är kvinna. Livet är allt annat än enkelt;

det är både detaljer (matplanering, välja gardiner, hålla ordning på barnkläderna, göra inspirerande saker osv. osv. osv.) och helhet (se till att familjen mår bra, att förhållandet mår bra, att dottern mår bra, att jag mår bra, att kompisarna mår bra, att församlingen mår bra och även arbetskamraterna och chefen + alla andra jag stöter på här i livet). Det, mina vänner, är ingen lätt börda. Hur man kan skaka av sig den outtalade normen att ha ansvar för precis allt, det är jag i process med att fundera ut. Någon som har ett tips? tages tacksamt emot! (observera att jag inte klandrar någon speciell person förutom mig själv för detta.) Det är väldigt intressant att jag lyckas känna mig stressad när jag är mammaledig. (Mammaledig är också ett ord som kan diskuteras, men inte just nu.)

Tillbaka till fastan.
Min uppgift denna fasta blir utan tvekan följande: En fasta från att ta på sig och planera in sånt som inte är absolut nödvändigt eller ingår i punkterna ovan. Nu är det på pränt, nu är det bara att köra. Eller ja, att inte köra...

Det har underligen gett sig (som Jonas 5 år skulle ha sagt) att det jag just nämnde är det bästa för mig, min nära och min tro. Det är att misslyckas med att vara "den fullt aktiva kvinnan som ändå har tid för familjen" (för det finns ingen sån). Jag tror också att det ärar Gud och vänder mig mer emot honom.


onsdag 26 mars 2014

Stressar aldrig... jo pyttsan.

Vad gör man när man har planerat in för mycket, så att man inte har tid för det man egentligen behöver?
Tänk om man ändå hade tänkt på det innan. Att vissa saker (som kan vara nog så viktiga) puttas bort helt i samma andetag som "Jo men det låter kul!" Pyttsan säger jag bara. Och ändå är jag nog långt ifrån toppen, eller ens övre delen av listan på Att-ha-mest-inbokat. Miriam fyller liksom upp resten. Precis som det ska vara alltså.

Nu vet jag att det inte krävs alls mycket för system overload. Bättre lycka nästa vår, Hanna.

onsdag 19 mars 2014

Suverän och enkel fiskgratäng till vardags

Det här är säkert världens vanligaste recept på vit fisk, i olika tappningar.
Ibland är det skönt att bara ha ett recept framför sig som man vet funkar. Och allt för ofta behöver jag inspiration på vardagsmat. Därför vill jag tipsa om den här fiskgratängen som vi gjorde ikväll. Det blev gott, tycke både jag och Miriam. (det senare ingen sensation kanske, haha...)

4 port + 2 småbarnsportioner

  • Ca 700g torsk (eller annan vit fisk)
  • 10 cm purjolök
  • 4 dl creme fraice
  • 1 tsk dijonsenap
  • 1 msk citronjuice
  • Salt och peppar efter smak
  • 2 st tomater
  • Riven ost
  • Kokt potatis
Koka potatisen och sätt ugnen på 200 grader.
Tina fisken och låt den rinna av i ett durkslag. Skär purjolöken i strimlor, fräs den lätt i en stekpanna. Blanda creme fraiche med senap, citronjuice, salt och peppar. Skär tomaterna i skivor. Lägg fisken i botten på en ugnsform. Strö över purjolöken. Häll på creme fraiche-blandningen, lägg på tomatskivorna och strö över riven ost. Gratinera i ca 20-30 min tills fisken är klar (faller isär lätt när man skär i den). Servera med kokt potatis och gröna ärtor.

Himla bra vardagsfisk.

Nestjärda. Tripp trapp trull!
Vi är mätta och belåtna och billigt var det också!

torsdag 6 mars 2014

Mitt i maten

Så kunde Julia och vissa andra modiga familjemedlemmar svara i telefonen när vi satt och åt hemma. Haha. Jag vågade aldrig riktigt svara så, men ibland ville man gärna. Helt meningslöst dock, den som ringer kan ju omöjligt veta att man sitter och äter just då.

Här är några bilder på Miriam mitt i maten.

Note to self: ställ inte matskålen för nära bordskanten.
Appappapp!
Våran busunge. Fick lite blixt i ögonen.

lördag 1 mars 2014

Bebissnack

För hon är ju fortfarande en bebis! Det är faktiskt 12 dagar kvar tills hon fyller 1 år.
Miriam Lovisa Larsson, alltså.

Saker som händer i livet för närvarande (bland mycket annat förstås):

  • Står och går gärna, bara hon får hålla i sig i något.
  • Stort matintresse. Väldigt bestämd när det gäller något hon ser som hon vill äta. När hon får något som hon verkligen vill ha kommer det ett glädjeryck, precis innan hon stoppar in det i munnen.
  • En storfavorit är att sitta i mammas eller pappas knä och läsa böcker. D.v.s. öppna och titta på en sida, kanske vända ett blad och sedan bestämt lägga den åt sidan till förmån för en annan bok. Pekar på nästa bok och säger "ö!".
  • Säger "mamma" titt som tätt. Oftast betyder det att hon vill komma till mamma, eller att något inte är bra.
  • Väldigt social, lär gärna känna nya människor.
  • Om hon leker med någon grej och vill krypa iväg någon annanstans, så har hon börjat med att stoppa grejen i munnen så hon har händerna fria att krypa med. (är inte superentusiastisk inför detta "knep", inte roligt om hon ramlar på ansiktet...)
  • Diskmaskinen är väldigt populär. Lilla stjälpredan.
Våran fantastiska tjej. Det känns otroligt roligt att hon redan är ett år. Så mycket händer i utvecklingen, särskilt när det gäller språket. Man märker hur mycket hon förstår, och hon kommunicerar mer och mer även om hon inte använder riktiga ord än. Förutom mamma då. Och ett litet "dä" (där) som kommer då och då. Hon försöker säga ord, vilket är väldigt kul., även om det mest blir på Miriam-språket än så länge. Det är fantastiskt kul att se hur personligheten växer fram mer och mer. Hon är världens goaste, finaste bästaste!!

Snart vaknar prinsessan, då är det full rulle igen.