torsdag 22 maj 2014

Morgonpromenad 22:a maj 2014

Miriam och jag hakade på familjefadern på hans väg till jobbet i morse. Eller ja, för andra människor kanske det inte är morgon; klockan var 9:30. För oss var det precis lagom efter frukost.

Redan då var det 23 grader varmt ute. När vi gick ut kändes det som den där varma vågen som sköljer över en när man lämnar flygplanet vid destination solresa. Varmt, fuktigt. Vindarna var varma, bara en liten uns svalkande. Miriam hade t-shirt och shorts, solhatt och solglasögon. Och så solkrämen förstås.
Lukterna när man går genom stan, förbi de blommande träden och buskarna alltså! Det är ett speciellt parti på vägen, förbi högskolan och ner för en "gränd" (enfilig vägsnutt), som är särskilt vacker. På ena sidan längs vägen löper det idag en vägg av blommande buskar och träd. Längst ner var det vanliga buskar med små, vita blommor i, som jag inte vet vad den heter. Sedan var det syren och gullregn ovanför. Allting blommande för fullt. Värmen måste ha framhävt lukterna ännu mer, för det doftade fantastiskt, hela vägen ner för gatan. Den lukten, alltså. Den spred sig ut i varenda cell i hela kroppen och jag fick nästan ståhud. 

Ja, denna enkla onsdagspromenad förde verkligen tankarna till det berömda "utomlands". En sak som är säker är att NU är det sommar! 

  


(snodda bilder)

onsdag 21 maj 2014

Pieces of the Everyday - direkt från Folkungagatan

Hey there folks! Tänkte jag skulle blogga lite. Inte för att jag har nåt superviktigt att säga för närvarande, bara för att det är roligt att skriva och berätta lite om vårt vardagsliv. Ja, alltså de som är LITE ROLIGARE vardagshändelser. Annars skulle nog blogger få kväljningar och kräkas upp den här bloggen. "vi satt i soffan, vi pratade om disken, vi bytte en blöja, vi satt på golvet..." 
Nej, lite mer än så för det bli. Oavsett intressegenomsnittet för gemene man, jag skriver inte minst för att själv kunna läsa och komma ihåg allt vid ett senare tillfälle.

Unga fröken Larsson.
Nu går hon runt hela dagarna i ganska bra takt. Springa funkar inte riktigt och balansen är väl inte överdrivet stabil. Hon är i det fantastiska tult-stadiet. 
Igår filmade jag henne en lång stund då hon satt i sin stol och spelade piano. Det såg ut som att hon spelade ett avancerat klassiskt stycke. Det lät... inte riktigt så.
Miriam älskar att leka med min mobiltelefon. Hon får inte göra det men jag ger med mig ibland. Jag och Jonas lyckades rimma till det här om dagen när vi diskuterade frågan:
- Jag orkar inte höra gnället.
- Då får du en trasig mobiltelefon istället.
Anyways, nu är det slut med telefonlekandet, därför historien har också sagt sitt. Miriam (aka. hennes slöa morsa) har åstadkommit två trasiga mobiler tidigare. Den här vill jag behålla.
Igår var hon en sekund från att släppa ner bollen i toastolen. (Att kasta saker på golvet är för övrigt en stor hobby hon har just nu. )
Härmstadiet verkar ha slagit in också. Igår kväll när vi hade lagt M så grejade Jonas på i vardagsrummet. Han hostade/nös, kommer inte ihåg vilket. Efter två sekunder hördes det en tydlig högfärdshostning från sovrummet. Vi höll på att smälla av, det lät så fruktansvärt roligt.

Igår lyckades vi skära oss både jag och Jonas. Jag stack in saxspetsen i simhuden mellan tummen och pekfingret. Det var innan Jonas kom hem. Plåstret gjorde det otroligt svårt att diska. Det var väldigt praktiskt att bara kunna säga "Du får nog ta disken, jag kan inte..." Sen kom jag på snilleblixten; man ser ju faktiskt inte såret under plåstret. Så man skulle alltså kunna ta på sig ett plåster på nåt opraktiskt ställe innan Jonas kommer hem. Tyvärr, jag kan inte diska idag heller! Attans!! Jag kan nog inte ens värma vällingen... nej jag får nog lägga mig i soffan och vila lite! Vad tror ni om det? ;-) Jag gillar mina tankar när jag är mammaledig.

Här sitter jag och ute är det 21 grader och sol. Det ska bli 23 grader som mest idag och 26 imorrn. Oj oj oj!! På med solskydd 50, typ, för man lär inte vilja ha så mkt kläder. På kroppen.

Nu är det antingen städa eller gå ut som gäller. Vi får se vad det blir...

tisdag 13 maj 2014

Hemmagjord gröt till bebisar/småbarn

Se även förra inlägget, hemmagjord välling.

Here goes: järnrik gröt. Vi har, som sagt, också gjort egen gröt till Miriam istället för köpt pulvergröt. Järninnehållet i den här hemmagjorda varianten motsvarar på ett ungefär det järn som är tillsatt till köpt gröt. Läste precis att järnberikad gröt/välling rekommenderas upp till 2 år. Järnbehovet fortsätter alltså vara stort även efter 1 år. Animaliska livsmedel som blodpudding och kött är bäst för att tillgodose järnbehovet de övriga måltiderna.

1 dl havregryn
2,5 dl vatten (+ev. en liten skvätt mjölk, tycker det blir lite mjukare smak på gröten då)
En skiva paltbröd (mortlat eller smulat)
1 msk rapsolja

Bland vatten, havregryn och paltbröd, tillaga gröt på vanligt sätt. Rör ner rapsolja.
Om man är hård i magen kan man röra ner en rejäl klick messmör i gröten (det kan man även ha i vällingen).
Mixa gröten med stavmixer eller blender om barnet behöver mixad mat.

Servera gröten med fruktpuré av något slag. C-vitamin är bra för det underlättar för kroppen att ta upp järnet. Ha INTE mjölk eller mjölkprodukter till gröten, det hämmar istället järnupptaget. Det spelar ingen roll om man har lite mjölk i maten men man ska inte ha några större mängder till maten.
Ett tips är att göra aprikospuré och frysa ner i iskuber. Ta upp en och rör ner i gröten eller tina upp och har den till gröten. Det är bara två ingredienser, och jag hittade receptet här: hos Lilla matdériven. Lilla matdériven har jag även tagit recepten på välling och gröt ifrån, modifierat lite förstås. Men kan rekommendera sidan om man är intresserad av hemmagjord bebismat som är BRA!

fredag 9 maj 2014

Hemmagjord välling

För småttingar, blir 1 liter.
Denna välling har vi kört på istället för den köpta, som inte alls är god och bara innehåller skummjölkspulver och maltodextrin, typ... nä men. Poängen är gjord, hoppas jag.

2 dl mjölk + 2 msk skrädmjöl + 1 msk dinkel/vetemjöl
4 dl mjölk
4 dl vatten
2 msk rapsolja

Vispa ner skrädmjöl och dinkelmjöl i 2 dl mjölk.
Häll 4 dl mjölk och 4 dl vatten i en kastrull. Värm under omrörning på medelvärme, tills det har kokat upp. Dra kastrullen från plattan och rör ner mjölblandningen. Låt vällingen koka upp och sjuda i ett par minuter, så det tjocknar lite. Rör om under tiden så det inte bränner fast. Rör ner rapsoljan.

Häll upp i en rengjord flaska och förvara i kyl, håller i ca 4 dagar.

Järn och vitaminer och sånt
Denna välling innehåller ju inga tillsatta mineraler eller vitaminer, som den köpta vällingen gör. I våran familj så tror vi inte ett dugg på att man måste köpa vällingen bara för att den är berikad, äter man helt vanlig, varierad mat med frukt och grönt så får man i sig det man behöver ändå!
Det som man saknar när man fyllt 6 månader är järnet. Denna välling är inte någon järnkälla överhuvudtaget, och mjölken gör så att kroppen inte tar upp järn lika bra heller. Så därför är det viktigt att få järnintag vid de andra måltiderna. Ex. kan man göra järnrik gröt och ha aprikospuré eller plommonpuré med extra c-vitamin (antingen köpt eller egengjord) till, och vid det målet INTE ge mjölkprodukter.
Det matindustrin vill få oss att tro är att barnen kommer fara illa om vi inte köper deras produkter. Men järnreferensen är satt till de barn som behöver väldigt mycket järn, alla barn är olika. Miriam har varit pigg och glad och mått bara bra av det vi har gett henne, det vill säga amning, hemmagjord välling och gröt, och mer och mer vanlig mat, så varierat som möjligt. Det enda vi har köpt färdigt är barnmatsburkar, för jag tyckte det var så krångligt att laga egen mat med allt som man inte fick ge henne under 1 år. Så vi blandade burkar med egen mat, när jag inte orkade fixa hemlagat. Barnmatsburkarna vi köpte var ekologiska och de innehåller inget annat än själva maten.

tisdag 6 maj 2014

Mitt rikedomsdilemma

Alltså, det här med rikedom och fattigdom. Det flyger runt tankar i mitt huvud om det mest hela tiden nu. Som bekant så har vi en hel del tiggare från Rumänien här i Sverige för tillfället. I Borås är det väldigt påtagligt, vet inte hur det är i andra städer (Piteå?). Hur som helst så har jag pratat lite med en kvinna från Rumänien.
Vi har försökt prata med varandra men det har varit så nära omöjligt man kan komma. Hon kan ingen engelska. Har testat google translate, men hon kunde varken läsa eller skriva. Provade röstfunktionen, och jag lyckades fråga henne vissa saker men andra var helt omöjligt. 
Men jag greppade det faktum att hon och hennes man har fyra barn som de inte kan försörja eftersom de inte har råd med utbildning och inte får några jobb. Hennes son är/var sjuk och de har inte råd med sjukvård. De är ifrån sina barn länge, länge för att tigga ihop lite pengar i Sverige.

Jag känner mig skyldig när jag har pratat med henne, när jag går tillbaka till min fina, nytvättade bil som vi har lagt ut en hel massa pengar på. Skulle vi sälja den och köpa en skruttigare bil så skulle jag kunna jämna ut orättvisan lite, lite om vi gav överflödet till kvinnan från Rumänien. Jag skulle dock inte, med mina resurser, kunna förändra hela hennes situation. Visst finns det en hel del mer som vi skulle kunna skära ner på, man skulle kunna leva lite som Underbaraclara förespråkar. Jag kan inte lura mig själv - jag har mycket mer än vad jag per definition behöver. Och det går inte bara ut över andra människor, även miljön tar stryk av överkonsumtion.

Vems fel är det att dessa människor är fattiga? I det här fallet tror jag på Rumäniens styre, och inte att vi i Sverige är så rika. De har fördelat sina resurser fel, de låter romerna leva i misär. Det är väl ett konstaterat faktum. Ok, så det är påtryckningar på Rumäniens regering som gäller. Tja, jag kan ju alltid skicka ett brev till Rumäniens ansvariga minister. Och jag kan rösta på ett parti i Sverige som vill verka för den frågan i EU.
Till syvende sist så känner jag mig dock maktlös. Hela mitt inre kommer i kaos när jag har fått ta del av en rumänsk, fattig kvinnas liv och jag sitter och funderar hela dagen. Miriam undrar varför jag är så borta... Och nej, jag känner mig inte redo att sälja allt jag äger. Att sluta jobba, vara självförsörjande och ha hönor. (Hönor kan man dock ha ändå... Hobbyhönor är ju rätt populärt nu!) Jag är inte redo att förändra mitt liv så radikalt, för jag vill ju att Miriam ska ha ett gott liv också!

Ja, maktlös är ordet. Känner inte alls att jag har lugn och ro i mitt inre över det här. För jag vet ju att jag inte är ett dugg bättre och mer värd än de där romerna, som har fått den sämsta lotten i livet man kan tänka sig. Så varför ska jag få fortsätta ha det så bra?

(Ja, jag blir jätteglad över kommentarer på det här!)

fredag 2 maj 2014

Sommaren hälsade på en stund

Då drog vi till körsbärsdalen. Även om det var en hel del annat än bara körsbärsträd så var det otroligt vackert. Arta och Erika följde med oss, men det kan jag inte bevisa för de vägrar vara med på fotografi. Båda två. Trots att de också är väldigt vackra.
Jag har längtat flera år efter att åka dit, och nej, jag blev inte besviken!! Vill bara ge Honom ära. För det finns inte en chans, no way att det här bara har "blivit" av en evolution. Skaparunder kallar jag det här.