torsdag 21 april 2016

Vegetariskt

Många har blivit lite peppade när vi berättat att vår familj numera äter vegetariskt, och några har eftersökt lite tips. Jag är ingen matlagningsguru i den här fasen av livet, och det blir så snabbt och enkelt som möjligt. Men jag tänker i alla fall länka till några maträtter som vi har provat och använt en del, och gillar smaken av!

Om man vill göra snabb mat så rekommenderar jag linsgrytor med ris eller potatis till eller liknande, och det finns även gott om vegetariska biffar i frysdisken, men man kan behöva åka till en större affär. Sen finns ju alltid pannkakor, för en proteinrik variant se recepten nedan. Soppor, mackor, smoothies i olika former, det blir en hel del sånt ska erkännas. Det har nog inte med det vegetariska att göra utan snarare orken.

Vill bara säga en sak: det är INTE svårt att vara vegetarian. Om man ser till att äta soja i någon form, bönor och linser, nötter och frön, nyttig olja, och gärna ägg så får man ändå i sig det man behöver av protein-, järn-, och omega3-behovet. Vi känner oss i alla fall väldigt välmående på kosten :). Vi har också uteslutit fisken.
Maten känns alltid nyttig och fräsch. Kommer inte heller på något tillfälle (kanske ett enda) då maten inte har varit smakrik och god!

Hela denna förändring beror endast på att kött- och fiskätande globalt sett är en stor miljöbov. Vi gillar verkligen att vistas i naturen -Guds enorma, fantastiska, mäktiga skapelse- och värderar det högt (även om jag saknar korvstroganoff). Egentligen tror vi också att mejeriprodukterna också har dålig inverkan på miljön men veganer fixar vi inte att vara...
Ska förresten tillägga att vi äter det vi blir bjudna på när vi inte är hemma.

Bildresultat för vegetarisk mat

http://www.ica.se/recept/ricottabiffar-med-pastasallad-och-artpesto-719393/

http://www.ica.se/recept/sotpotatis-med-vitloksyoghurt-och-korvelstekta-gronsaker-719312/

https://www.coop.se/recept--mat/recept/h/halloumi-stroganoff/

http://www.kokaihop.se/recept/fylld-aubergine

https://www.coop.se/recept--mat/recept/l/linsgryta-med-aubergine/

https://www.coop.se/recept--mat/recept/p/proteinpannkaka-med-baer/

http://www.kokaihop.se/recept/vegetarisk-lasagne-4

http://www.tasteline.com/recept/ratatouille-med-bonor-och-knackta-agg/



Slutligen kan jag rekommendera Pulled Oumph! I frysdisken. Vi är egentligen ganska skeptiska till sånt som ska likna kött men det här är faktiskt gott! Och går att äta till typ vad som helst om man bara har en god sås till. :)

fredag 1 april 2016

Det är tufft att vara förälder

Sedan sist så har vi blivit 4 i familjen. Jippie, en Elis har kommit!

Lille Elis är nu 7 månader. Han har som många andra bebisar en tendens att vakna till på natten. Han vaknar ofta, i snitt varannan timme. Det har varit värre. Sedan han var 4 månader så har han vaknat och vaknat på natten, och oftast så vet han vad han vill - han vill ammas.

Det är förstås rätt så tufft. Många av dom som får höra om mina nattliga uppvaknanden tycker väldigt synd om mig. Jag är smickrad av omtanken om mig, men samtidigt förvånad att de flesta verkar tycka att jag borde göra något åt saken. Det vimlar av tips på att stoppa detta. Men jag är ju långt ifrån ensam om att ha den här tiden. Alla som någon gång blivit mamma vet ju hur det är!

Visst vore det skönt om Elis sov bättre på natten snart. Och om jag skulle vara så färdig, snurrig och omtöcknad av att vakna på nätterna att det skulle vara osäkert för mig att köra bil, ta hand om mina barn, och farligt för min hälsa, så vore det en helt annan femma. Men dit är det långt. Även om jag känner mig helt färdig och slut de flesta kvällar direkt barnen har somnat, så är det inte direkt något som kommer att vara för evigt. Därför tycker jag att denna korta perioden i mitt liv så vill jag först och främst möta mina barns behov, och inte mina egna. 

Jag har ett behov av sammanhängande djupsömn. Mitt barn har ett behov av kontakt och närhet nattetid. Vem är den person som behöver lägga sina behov åt sidan och förändra något? Vem är den vuxna personen, med andra ord? För mig är det så självklart att föräldrar är till för sina barn och inte tvärtom. Att jag har den åsikten gör inte att det blir roligare att vakna på nätterna. Men det ger en frid att veta att jag gör det jag tror är rätt. Jag kan försöka buffa och stryka på honom, men fungerar det inte så ger jag honom det han uttrycker att han behöver.

När Elis vaknar så vet han precis vad han vill. Jag vet precis hur han låter och vad han längtar efter. Mitt inre skriker efter sömn och samtidigt, ännu högre, efter att möta mitt barns behov. Det behöver få vara jobbigt. Inte hur länge som helst, inte så att det förgör hela föräldern och alla relationer. Men jobbigt är det och krävande är det. Precis som barnet tar energi i graviditeten, så fortsätter det också att kräva och ta energi i början av livet, och kanske hela livet fast på olika sätt. Det är förälderns lott, helt naturligt! Det betyder inte att det inte blir lättare med tiden :).